Utflykter i bokskogen

Camilla Läckbergs samlade verk

2009-06-16T11:07:00.002+02:00

Jag var skeptisk till Läckberg länge, läste sedan Stenhuggaren och kunde inte riktigt bestämma mig för vad jag tyckte men tog mig i alla fall an även Predikanten och var fortfarande inte helt säker. Nu när jag på ganska kort tid läst ytterligare tre måste jag nog anse mig tämligen förtjust.

Allt det jag retade mig på från början stör mig fortfarande men när jag vet precis vad jag har att förvänta mig är det lättare att bara låta det passera. Läckberg är bra på att konstruera en historia och böckerna har det där lättlästa flytet. Det sista är det som gjort att jag har läst så mycket Läckberg nu - jag insåg att hennes böcker är perfekt reselektyr för mig. Trots att jag ser mig själv som bokslukare har jag ganska dåligt tålamod med att läsa längre stunder. En typisk lässession för mig är kanske tjugo minuter, även om det är en riktigt bra bok jag läser. Om jag ska orka hålla ut ett par timmar måste boken vara lättläst eller spännande, helst både och. Läckberg passar utmärkt och har fått hålla mig sällskap på tåg och flyg den senaste tiden.

Något kort om böckerna då:

Läckbergs debut Isprinsessan läste jag som påskekrim. Just eftersom det är debutboken hade jag nästan förväntat mig att den skulle vara sämre än de jag läst tidigare, men jag tyckte ändå att den höll måttet.

Tyskungen läste jag på en flygresa och det är nog den jag tycker bäst om i serien. Mordmysteriet visar sig ha kopplingar till andra världskriget och man får följa nutid och dåtid omväxlande. Dessutom leder härvan till att huvudpersonen Erica får reda på en hel del om sin mor och får revidera sin syn på henne, och här tycker jag att det faktiskt händer något intressant i huvudpersonernas utveckling. Erica och Patrik genomgår ju en hel del genom seriens gång, barn, bröllop, bråk om föräldraledighet etc etc, men jag tycker inte att de egentligen utvecklas särskilt mycket. Jag antar att skildringen av deras ganska vanliga vardagstillvaro har en hög igenkänningsfaktor för många och att det har bidragit till böckernas framgång, men personligen tycker jag att den delen är ganska ointressant. Men som sagt, här kändes det som att det faktiskt hände något med Erica.

Olycksfågeln läste jag senast. Den kommer egentligen före Tyskungen men jag har inte brytt mig om ordningsföljden på böckerna och jag tycker inte att den spelar någon större roll. Här handlar det om en dokusåpa och en misstänkt seriemördare, och redan där tappar jag intresset lite. Seriemördare är definitivt inte mitt favorittema i deckare. Jag vet inte om var det som gjorde det, men den här boken tycker jag har den svagaste historian i serien. Det finns lite för lite sidospår och förgreningar, vilket gjorde att jag listade ut hur saker och ting hängde ihop ganska tidigt trots att Läckberg nästan var värre än vanligt på att ge information till sina huvudpersoner men undanhålla den för läsaren. Lite kul är det förstås att få känna sig smart, men den här gången kändes det för enkelt. Jag kanske helt enkelt har börjat läsa mig hur Camilla Läckberg tänker. Återstår att se om hon lyckas lura mig nästa gång. Jag misstänker att jag kommer att ha läst även Sjöjungfrun innan den här sommaren är slut.

Försök till gallring

2009-06-03T16:06:00.002+02:00

Läshastigheten har varit lägre än på länge under det senaste året, och trots att jag har jag fått upp farten lite igen har jag sneglat en hel del på hyllan för olästa böcker och börjat undra om jag överhuvudtaget hinner läsa alla de där böckerna innan jag dör. (Jag har inte räknat dem, men det handlar om två smockfulla Billy-hyllor.) Jag försöker rensa lite, men det är så svårt - varje enskild bok jag tar ut och tittar på vill jag ju läsa, alla böckerna har jag ju en gång köpt för de verkade intressanta på ett eller annat sätt.

För någon vecka sedan provade jag en ny strategi. Jag försökte plocka ut de böcker jag hade minst förhoppningar om, de där som verkade lite småtrista och som jag inte direkt längtade efter att läsa. Sen började jag läsa dem med föresatsen att inte läsa ut dem, och framför allt inte behålla dem, om de inte var bra.

Jodå, jag blev av med en del. Holgerssons av P C Jersild, Glastunneln av Maria Gripe, Gå dit hjärtat leder dig av Susanna Tamaro och Alanna: Det första äventyret av Tamora Pierce åkte samtliga obönhörligen ut efter mindre än 40 sidor. Ytterligare en bok av Pierce följde med utan att jag ens öppnade den.

En oväntad pärla och ett tveksamt fall hittade jag också. Citruslunden av Nomi Eve fastnade jag för och räknar med att läsa ut någorlunda snart. Sången om den röda rubinen av Agnar Mykle fick vara kvar på nåder. Den verkade tillräckligt bra för att få en andra chans, men jag kände inte för att läsa den nu.

Fem böcker borta. Man får förstås vara ganska skarpögd för att se skillnadnen i hyllan, men det känns ändå bra att det händer något i alla fall.

Bloggers' (silent) poetry reading

2009-02-02T19:17:00.002+01:00

Idag är det för fjärde året i rad Bloggers' (silent) poetry reading. Ett trevligt initiativ tycker jag som är ganska förtjust i allehanda högtidsdagar. Mitt bidrag blir en dikt av Erik Lindorm som har varit min favorit ända sedan jag kom över diktsamlingen Kärlek och uppror någon gång i högstadiet.

Den rätte

Jag hade tänkt dig blond
och lång över allt förstånd
med en energisk haka,
du, som i dröm och vaka
varit mitt ideal.
Blond och högväxt och smal.

Och så kommer du dock
mörk och kortväxt och tjock,
med hakan i nervikt krage
och en början till mage.
Sådan kliver du in
i min själ och mitt skinn.

Allting blev skapat om,
när du kom.
Allting slog du itu.
Du, du!

Rester från 2008

2009-01-10T23:22:00.003+01:00

Jag har haft en stor hög med böcker liggande som jag skulle blogga om, men nu gäller nytt år, ny hög. Helt obloggade vill jag dock inte lämna dem så här kommer omdömen i femordsformat.

Julfritt - John Grisham: förutsägbart trams, kanske årets besvikelse.
Klappa inte katten - Maria Lang: inte helt usel trots allt.
Konstmysteriet - Blue Balliett: tråkig trots inslag av chiffer.
Hembiträdet - Marie Hermanson: udda och uppslukande, som vanligt.
Kati i Paris/Kati i Amerika - Astrid Lindgren: blott alltför okända små pärlor.
Finns det någonting som äter getingar?: blandat och underhållande värdelöst vetande.
Min typ brorsa - Johanna Lindbäck: finfin, träffsäker ungdomsbok. Ack, tonårskärlek!
Det blod som spillts - Åsa Larsson: nästan lika fantastisk som föregångaren.
Min första skrivbok - Björn Skifs: kan man ha och mista.
I tid och otid - Bodil Jönsson: handlar om?? Uppenbarligen ganska lättglömd.
Lyra's Oxford - Philip Pullman: underbart bokband, innehållet något sämre.
Blind Faith - Ben Elton: dystopi och nutidssatir, tilltalade mig.
Mannen som tyckte för mycket - Ludvig Rasmusson: kåserier som kåserier är mest.
Jag är leopardpojkens dotter - Johanna Nilsson: rörande jakt på faderns historia.

Så där ja! Nästa recension blir längre, det törs jag lova. Jag har dock inte läst ut någon bok än i år så jag vet inte vad det blir.

Tyska listan 2008

2009-01-02T00:06:00.002+01:00

Den där roliga tyska årslistan som cirkulerar så här års måste jag ju fylla i! Så här ser det ut för 2008:

- Bücher mit einer Farbe im Titel (bok med färg i titeln)
Redwall (Brian Jacques)

- Bücher mit einem Tier im Titel (djur)
Jag är leopardpojkens dotter (Johanna Nilsson)
Tordyveln flyger i skymningen (Maria Gripe)
Finns det någonting som äter getingar?

- Bücher mit einer Vornamen im Titel (förnamn)
Lotta går till väders/Det ordnar sig, Lotta (Merri Vik)
Kati på Kaptensgatan/Kati i Amerika/Kati i Paris (Astrid Lindgren)
Mumpe reser till Spanien (Marei Hoppe)
Inga hinder, Pia! (Christina Söderling-Brydolf)

- Bücher mit einem Ort im Titel (plats)
Siljans konditori (Oscar Danielson)
Mossvikenfruar - Chansen (Emma Hamberg)
Glennkill (Leonie Swann)
Kati på Kaptensgatan/Kati i Amerika/Kati i Paris (Astrid Lindgren)
Mumpe reser till Spanien (Marei Hoppe)

- Bücher mit einer Wetter-Ereignis/Phänomen im Titel (väder o liknande)
Mellan ebb och flod (Rosamunde Pilcher)
Solstorm (Åsa Larsson)

- Bücher mit einer Pflanze im Titel (växt)
Mossvikenfruar - Chansen (Emma Hamberg)

Resultatet i 2008 års tävling

2009-01-01T13:41:00.002+01:00

I början av året utmanade jag Peter på duell. Nu har vi kontrollräknat och jag erkänner mig besegrad med det ganska förkrossande resultatet 28-40. Vi bestämde aldrig vad segraren skulle få, men häromdagen när jag insåg att jag skulle förlora föreslog jag att priset skulle bli en bok från SF-bokhandeln som förloraren får välja ut. Segraren godtog förslaget och jag funderar som bäst på vad jag ska välja.

Vad säger du Peter, får jag chans till revansch?

Läsläget och läsenkät

2008-11-21T10:46:00.003+01:00

Nej då, jag har inte helt gått under jorden. Jag håller fortfarande på med Fördjupade studier i katastroffysik och jag tycker fortfarande jättemycket om den, men det händer så mycket annat i mitt liv just nu. Skulle gissa att min läskvot ligger på ungefär tio sidor varannan dag. Vad tar man då till i brist på bättre bloggvirke? Listor! Den här hittade jag hos Ett hem utan böcker.

1. Den värsta läsupplevelse du haft?
Antagligen något jag har blivit tvungen att läsa när jag pluggade tyska. Evighetslånga Buddenbrocks till exempel.

2. Vilken bok har påverkat dig mest hittills?
Svårt att säga, men jag undrar om inte Alla vi barn i Bullerbyn kan ha varit en bidragande faktor till att jag faktiskt bor på landet nu.

3. Har du läst någon bok som du blivit riktigt skrämd av?
Kan inte komma på någon. Jag brukar undvika läskiga böcker.

4. Vad använder du som bokmärke?
Några reklambokmärken, vykort, allehanda papperslappar som råkar ligga i närheten. Jag skulle aldrig vika hundöron eller lägga ifrån mig en bok utfläkt med ryggen uppåt.

5. När brukar du läsa?
På kvällen innan jag somnar.

6. Vad var den första bok du läste?
Det sägs att jag lärde mig läsa i Tvillingarna på bondgården, men det minns jag inte själv.

7. Vad är bäst, pocket eller inbundet?
Här vacklar jag oerhört mycket. Pocket är billigt och smidigt, men inbundet är ju snyggt och (förhoppningsvis) mer hållbart. Jag har gått mer och mer åt pocket på senare år och blandar hejvilt i bokhyllan.

8. Vilken bok läser du nu?
Fördjupade studier i katastroffysik av Marisha Pessl, som sagt. Och det ligger nog åtminstone tio andra påbörjade böcker på sängbordet.

9. Och vilken sida är du på?
Vet inte. Efter mitten i alla fall.

10. Brukar du lämna "kännetecken" i dina böcker? (klottra i dem, spilla mat/dryck på dem och andra barbariska åtgärder?)
Hu nej! Barbariskt var ordet, sa Bull.

11. Påverkar titeln/omslaget dig om du överväger att läsa en bok?
Klart att det påverkar, men det är långt ifrån det viktigaste. En bok som jag började läsa enbart på grund av titeln var Rita Rubinstein åker tunnelbana i den bästa av världar. Den tyckte jag inte om, så det säger väl något lite om tillförlitligheten i den urvalsmetoden.

12. Sidantalet, då?
Nej, jag gillar både tunnisar och tegelstenar.

13. Brukar du bläddra fram till sista sidorna för att få reda på slutet?
Jag gjorde när jag var yngre, men jag har slutat med det.

14. Finns det någon bok du läst flera gånger?
Oh ja! Framförallt barnböcker som Ture Sventon och Nalle Puh. En bok som jag har läst flera gånger och sett helt olika på varje gång är Den långa flykten. Mest omlästa på senare år är Ingen grekisk gud, precis av Katarina Kieri.

15. Har du råkat ut för någon olycka som böcker varit orsaken till?
Inte vad jag kan påminna mig om.

16. Brukar du sälja/ge bort dina böcker eller klänger du dig maniskt fast vid dem, även om det är någon bok du inte gillar?
Jag rensar ut med jämna mellanrum. En del hamnar i en hylla i gästrummet märkt Bortskänkes mot avhämtning (det är dock ytterst sällan våra gäster faktiskt tar med sig något), en del åker till Myrorna. Sälja ids jag inte, men jag drömmer om att gå på bokbytardag om bara någon arrangerar en i närheten av mig.

17. Tar du med dig boken du läser på toa?
Nej.

18. Just det, läser du i badrummet?
Nej. Det har hänt att jag har försökt läsa tidningen i badet men det brukar bara vara obekvämt.

19. Har du något boksystem? Skriver du upp vad du läser/ska läsa/ska köpa/köpt för böcker? Skriver du kanske till och med läsdagbok?
Alla böcker jag äger finns i en bokdatabas (nåja, ett Excel-ark). En del böcker jag letar efter (typiskt sådant som är svårt att komma ihåg, som vilka Lotta-böcker jag saknar) har jag på en desideratalista som jag försöker ha med mig jämt. Allt jag har läst de senaste tio åren finns också i ett Excel-ark. Där betygsätter jag också från 1 till 5, men det blir ganska skevt. Det blir väldigt mycket fyror och nästan inga ettor och tvåor (de böcker som är så dåliga läser jag oftast inte ut). Svårast har jag att hålla reda på böcker jag vill läsa. Jag har listor på papper, listor i datorn, önskelista hos Amazon, önskelista hos AdLibris... Jo, jag är en typisk listperson.

G som i...

2008-10-17T02:58:00.002+02:00

Nästa bokstav är G.

Författare på G: Maria Gripe. Hennes Skugg-serie var en stor läsupplevelse när jag var i elvaårsåldern. Senare har jag läst en del annat av henne, och även om det är mycket jag inte gillar är hennes bokproduktion fascinerande bred.

Bok på G: Giftträdets bibel av Barbara Kingsolver. En stor läsupplevelse för några år sedan. En mor och fyra döttrar turas om att berätta om livet som missionärsfamilj i Kongo. Fadern är en hustyrann och brutal och hänsynslös även i sin roll som missionär. Det här är en bok jag varmt rekommenderar om man vill läsa något välskrivet och innehållsrikt, ja, en riktigt bra roman helt enkelt.

Kodboken - Simon Singh

2008-10-17T02:45:00.002+02:00

Kodboken handlar om chiffrens och krypteringens historia. Jag tycker att ämnet är jätteintressant, men jag tror inte att man behöver vara mer än lite smånyfiken för att kunna uppskatta den här boken. Författaren börjar sin genomgång med enkla former av hemlig skrift som har existerat i ett par tusen år och går vidare fram genom historien ända in på 2000-talet. En av de saker som är så fascinerande är hur kodkonstruktion och kodknäckning går hand i hand. Först konstruerar någon ett sätt att koda hemlig skrift för att göra den oläslig för fiender, rivaler eller vem det nu kan vara. Givetvis vill någon knäcka koden, lyckas så småningom och då får den som vill bevara sina hemligheter hitta på ett nytt och klurigare sätt. Så rullar det på och många koder som har trotts vara oknäckbara har till slut forcerats.

Det ryms många spännande historier och intressanta människoöden inom kryptohistorien. Detta blandat med de intressanta matematiska aspekterna av koder och kryptering gör det här till en oemotståndlig bok, faktiskt en av de allra bästa populärvetenskapliga böcker jag har läst. Bli nu inte avskräckta av att jag nämnde ordet matematisk! Jag vet att många tycker att matematik är läskigt, men Simon Singh är en god pedagog.

Inga hinder, Pia! - Christina Söderling-Brydolf

2008-10-10T14:38:00.003+02:00

Vem behöver nobelpristagare när det finns B Wahlströms ungdomsböcker?

Söderling-Brydolf är en helt ny bekantskap för mig. Inga hinder, Pia! är som titeln antyder en hästbok, den första av flera om Pia. Pia är tretton år och i bokens början tvingas familjen sälja en galopphäst som Pia älskar. Det är förstås ganska förutsägbart att Pia kommer att bli lycklig igen i slutet av boken, även om jag inte hade kunnat gissa exakt hur det skulle sluta. På vägen dit är det förvånansvärt långa bitar som inte alls berör hästarna utan Pias skolvardag och en del trassel som hennes bröder med kompisar lyckas försätta sig i.

Roligast är, som ganska ofta annars, tidsprägeln. Boken är från 1962 och det finns gott om ord och uttryck som man sällan eller aldrig hör numera: rasande grann, alla tiders, helprilligt... Dessutom framkommer det vid ett tillfälle att en person har körkort men inte är myndig. Jag kollade med wikipedia och tydligen var det inte förrän 1974 som myndighetsåldern blev 18 år. Det hade jag inte en aning om.

Söderling-Brydolf var precis vad jag behövde när jag låg hemma och var sjuk, men det är tveksamt om jag kommer att läsa fler av författarens verk. Det finns så många andra hästböcker som är bättre.

D som i...

2008-10-10T14:10:00.002+02:00

Nu är Malin igång med Böcker A-Ö igen och nu är det dags för bokstaven D.

Författare på D: Roald Dahl. Ända sedan vi hade Danny, bäst i världen och Häxorna som högläsningsböcker i fyran har han varit en av mina favoriter. Han var en av de där barnboksförfattarna som verkligen förstår vad barn tycker är roligt och inte drar sig för att vara grotesk.

Bok på D: Dösnack och kallprat av Lars Melin och Martin Melin. Mycket underhållande språkbok om hur vi pratar med varandra.

Bye bye Zbigniew

2008-10-02T16:06:00.002+02:00

Nej, Hjälp jag heter Zbigniew kommer jag inte att läsa ut. Den tilltalade mig inte alls. Jag hade hört att den skulle vara så rolig och så förväntade jag mig lättsam underhållning och fick tragikomik istället. Ungefär som om jag hade förväntat mig Skruva den som Beckham och istället fick se Masjävlar.

Jag blir i alla fall bättre och bättre på att ge upp böcker!

Översättningsgroda

2008-10-02T12:15:00.002+02:00

Jag har börjat läsa Fördjupade studier i katastroffysik av Marisha Pessl och redan på sidan 11 hittade jag ett av de mer anmärkningsvärda översättningsfel jag någonsin har stött på.

[...] en sådan som i medelåldern ryser när de ser barn eller avsiktligt rusar in i en flock pingviner som går och pickar smulor i godan ro.

Jag blev tvungen att gå till bokhandeln och tjuvkika i originalet för att vara alldeles säker och visst är det duvor och inte pingviner det handlar om. Visst kan man råka förväxla penguins och pigeons i all hast, men det som förvånar och fascinerar mig är att varken översättare eller korrekturläsare upptäcker det i en senare genomläsning. Det är ju så uppenbart helt uppåt väggarna när man läser det i sitt sammanhang.

I övrigt är det inget fel på översättningen, men jag har blivit en smula misstänksam. När en person till exempel sägs ha ett leende som en hammock undrar jag om det är författaren som har konstuerat en liknelse jag inte begriper eller om det är översättaren som borde ha skrivit hängmatta istället.

Boken i sig då? Jo tack, jag är på sidan 87 och än så länge älskar jag den ohämmat.

S, A, K, T, L, O

2008-09-11T12:00:00.002+02:00

... eller "Nu tusan ska jag komma ikapp med Böcker A-Ö!".

Författare på S: Simon Singh. Jag håller just på att läsa Kodboken och det är en av de bästa fackböcker jag har läst. Jag drar mig ibland för att läsa facklitteratur eftersom det ofta går lite långsamt och gör sig bäst i små portioner, men det här är som att läsa en roman.

Bok på S: Svart krabba av Jerker Virdborg. Krig, några män som under skydd av mörkret ska leverera ett paket som de inte känner till innehållet i - det låter inte alls som min typ av bok. Det visade sig dock att den var näst intill omöjlig att släppa ifrån sig.

Författare på A: Richard Adams, en av mina mest olästa författare. Jag har läst Den långa flykten flera gånger och det är fortfarande en av mina stora favoriter. Sen har jag köpt på mig fler böcker av författaren men aldrig kommit mig för med att läsa en enda av dem. Jag misstänker att de inte är i närheten av lika bra.

Bok på A: Artemis Fowl av Eoin Colfer. Kul barnboksserie som blandar troll och älvor med avancerad teknologi.

Författare på K: Sophie Kinsella. Författaren bakom bland annat Shopoholic-serien skriver roligt, vilket är något jag saknar i många av de böcker som kallas chick lit.

Bok på K: Kati på Kaptensgatan och de två andra Kati-böckerna av Astrid Lindgren. Relativt okända pärlor i Lindgrens stor produktion. Missa inte dem!

Författare på T: Joanna Trollope. Skriver bok efter bok om vanliga människors relationsproblem. Aldrig dåligt, aldrig fantastiskt men utmärkta mellanböcker.

Bok på T: Tretton år av Judy Blume. Den här läste jag ett otal gånger när jag var i ungefär den åldern. En av mina första upplevelser av att känna igen mig i en bok - precis så där tänkte ju jag också!

Författare på L: Åsa Larsson. Sveriges bästa deckarförfattare om man frågar mig.

Bok på L: Linas kvällsbok av Emma Hamberg. Solklar rekommendation till tonårstjejer (i alla åldrar)! Den kan säkert vara för många tjejer vad Tretton år var för mig. Jag tycker att Emma Hamberg lyckas väldigt bra med balansgången mellan att Lina å ena sidan är en trovärdig tonåring som gör en del korkade saker och å andra sidan är en bra förebild.

Författare på O: John O'Farrell. Har skrivit Kan innehålla nötter och ett par andra väldigt roliga böcker.

Bok på O: Och Piccadilly Circus ligger inte i Kumla av Håkan Nesser. Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö får också vara med här, för de är ganska lika och jag kan inte riktigt hålla isär dem. Båda är väldigt stämningsfyllda ungdomsskildringar med små inslag av kriminalroman.

Twilight - Stephenie Meyer

2008-09-09T09:45:00.002+02:00

Diskussionens vågor skvalpar på ganska bra om Meyers vampyrserie just nu. Det var nu ganska länge sedan jag läste Twilight och jag har inte riktigt vetat vad jag ska säga om den, men vid det här laget är nog det mesta redan sagt. Jag står kluven: å ena sidan tänkte jag "hallå genusperspektiv!" flera gånger (vilket får sägas är ganska ovanligt för att komma från mig), å andra sidan förstår jag precis vad det är som gör tonårsflickor och vuxna kvinnor alldeles hänförda, och det drar med mig också.

För att ta upp en helt annan aspekt av boken så tyckte jag att den var väldigt dåligt upplagd. Först kommer en lång bit där Bella fortfarande inte har fattat att Edward är en vampyr. Det vet ju läsaren redan på förhand så där väntade jag mest på att boken skulle komma igång på riktigt. Sen inser Bella hur det ligger till och då måste förstås Edward berätta sitt livs historia. Intressant för Bella och även för läsaren förstås, men det blir lite väl långt och för inte handlingen särskilt mycket framåt. Till slut dyker det upp en alldeles för kort bit där det faktiskt händer något oväntat och blir spännande. Jag hoppas att det blir lite mer fart i resten av böckerna när introduktionen väl är avklarad. Jodå, jag ska läsa resten av böckerna också, även om jag inte är lika stjärnögt förälskad som så många andra har blivit.

Lästrio om tantsnusk/FLN

2008-08-26T14:22:00.002+02:00

Så här skriver Petra i instruktionerna till den nya lästrion:

"FNL står för flärd, njutning och lidelse. Eller om man vill förälskelse, nöje och lyx. Man kan också säga tantsnusk. Tänk Sidney Sheldon, Jackie Collins eller Judith Krantz! Tänk Klassträffen, Tracys hämd, Hollywoodfruar! FNL-böcker har mycket av allt, oändlig lyx, svartsjuka, passion, vänskap, otrohet och hämd. Vilka är era tre favoriter?"

Jag kan svårt att komma på böcker jag har läst som tillhör den här genren, men här är tre som åtminstone ligger i närheten.

Ryttare av Jilly Cooper. Den har nog egentligen allt som krävs av genren och en hel del humor därtill. Ryttarna i titeln är Storbritanniens landslag i hoppning och boken handlar mycket om alla deras kärleksaffärer. Hästbok för vuxna!
Vägen hem av Rosamunde Pilcher. Alla hennes böcker är romantiska myshistorier. Flärd och lyx är det inte så mycket, och lidelse är kanske ett väl starkt ord. Jag skulle kanske kalla det tantromantik snarare än tantsnusk. Vägen hem är min favorit men jag kan också rekommendera Snäcksamlarna, Midvinter och September.
Mossvikenfruar: Chansen av Emma Hamberg. Titeln känns som tagen ur den här genren, men boken handlar mer om att livet faktiskt inte alls är som en Barbara Cartland-bok. Klassas kanske snarare som chick lit, och kanske har den genren övertagit delar av FLN-böckernas roll?

Dagens biblioteksskörd

2008-08-26T14:16:00.002+02:00

Tillbaka på universitetet för hösten, och med att par timmar att slå ihjäl bestämde jag mig för att gå till biblioteket. Som vanligt tittade jag igenom hyllorna för nya böcker och nyligen återlämnade böcker. Det är alltid där jag hittar de bästa oväntade fynden. Idag kom jag därifrån med Kurt kokar skallen av Erlend Loe, Barbro Alfvings dagbok från OS i Berlin 1936, en avhandling i etnologi med titeln Självklara drycker? Kaffe och alkohol i social samvaro samt tre böcker om Rom (dit jag ska åka i oktober om allt går i lås). Jag tröttnar aldrig på att gå på biblioteket och hitta böcker som jag inte hade en aning om att jag ville läsa!

Se Skoga och sedan... - Maria Lang

2008-08-10T19:24:00.003+02:00

Jag hoppas verkligen att det inte blir sämre än så här skrev jag när jag hade läst Använd aldrig arsenik för ett tag sedan. Helena kommenterade att det tyvärr blir ännu sämre. Eftersom jag ändå är en inbiten samlare och faktiskt vill läsa alla Maria Langs böcker bestämde jag mig för att beta av en till av de riktigt sena.

Det blev sämre. Oj, så mycket sämre det blev. Totalt osammanhängande, ointressant och det förekommer inte ens något mord. Författarinnan, som var 76 år när boken kom ut, ägnar sig mest åt att förfasa sig över dagens ungdom. Suck och stön. Det här kan mycket väl vara den sämsta bok jag någonsin har läst ut.

Det förvånar mig också att Norstedts förlag inte hade mer självaktning än att de gav ut det här. Visst var väl "årets Lang-deckare" ett begrepp som fortfarande sålde och det är självklart att förlag ger ut sådant de tror att de kan sälja, men finns det inga kvalitetskrav? Inte blir det bättre av det trista omslaget heller. Jag får intrycket av att någon har tecknat en bild i färg och att man sedan kom på att den borde ha varit svartvit och helt sonika körde den genom kopiatorn.

Nåja, den gick snabbt att läsa ut i alla fall. 140 sidor har man lyckats klämma ut den till, men då är marginalerna så stora att textmängden på varje sida är i paritet med en typisk röd- eller grönryggig Wahlströmsbok.

B som i...

2008-08-10T19:09:00.002+02:00

Inte är jag i kapp nu heller men jag hänger kvar i alfabetsutmaningen i alla fall. Nu har jag hunnit fram till B.

Författare: Matt Beaumont. Framförallt för den vansinnigt roliga boken e som bara består av e-postmeddelanden skickade mellan olika personer på ett företag. Även The book, the film, the T-shirt som handlar om inspelningen av en reklamfilm är rolig. En av författarens styrkor är hur bra han är att berätta ur olika personers perspektiv och ge dem helt olika röster. Extra rolig brukar han vara när han skriver som ung korkad tjej. Tyvärr finns han inte översatt till svenska.

Bok: Britta och Silver, och givetvis alla de andra böckerna i samma serie. Jag läste massor av hästböcker som yngre (och läser en del numera också) och det här är en av de riktigt stora favoriterna. Den är vardaglig och realistisk på ett sätt som många andra hästböcker inte är, men så lär den vara verklighetsbaserad också.

Slutpunkten - Emma Vall

2008-08-10T18:52:00.002+02:00

Jag läste de fyra första deckarna (Kattjakt, Änglavakt, Vänskapspakt och Stilla flyter ån) av författartrion Emma Vall för flera år sedan och tyckte mycket om dem, men det har inte blivit av att läsa Slutpunkten förrän nu. Att det har gått ett bra tag sedan sist gör det svårt att bedöma boken. Jag tycker inte alls så bra om den som jag minns att jag gjorde med de tidigare, men frågan är om det beror på att den är sämre eller att jag har läst så mycket mer deckare nu och har blivit kräsen.

Amanda Rönn är i alla fall fortfarande en trevlig huvudperson och det var kul att träffa henne (och inte minst bifigurerna Mårran och Axel) igen. Den här gången försöker hon utreda en härva på Mitthögskolan, som fortfarande inte hade blivit universitet när boken kom ut 2002. Högskolans rektor Malena är impopulär i många läger och utsätts för hot och förtal. Dessutom verkar det förekomma ekonomisk brottslighet vid högskolan och till råga på allt blir ett konstverk stulet. Det dröjer dock väldigt långt in i boken innan något riktigt dramatiskt händer.

De här böckernas största förtjänst är en småmysig stämning och trevliga personer. Handlingen fastnade jag dock inte alls för i den här boken - alldeles för odramatisk alldeles för länge, lite osammanhängande och helt enkelt ganska ointressant. Titeln och förordet tyder ju på att det inte ska bli fler böcker om Amanda Rönn, men samtidigt finns det en liten öppning i slutet. Det skulle vara roligt om författarna någon gång dammar av sin hjältinna igen. Inte behöver det vara en deckare heller, för deckare finns det så många andra som skriver bättre. En bok om Amanda Rönns vardagsliv och kärleksbekymmer skulle jag dock gärna läsa!

Lästrio - överskattade böcker

2008-07-26T23:47:00.002+02:00

Jag hade tänkt svara på en gammal lästrio eller två, men nu när det precis dök upp en ny verkade den mer lockande. Överskattade böcker är veckans tema.

Män som hatar kvinnor av Stieg Larsson. Dålig var den väl inte, men jag förstår inte riktigt hyllningskörerna kring den. Tidvis var den jättespännande men samtidigt blev det bara för mycket på många sätt.
A Series of Unfortunate Events av Lemony Snicket. Jag var helt inställd på att älska den här bokserien eftersom det lät precis som den typ av böcker jag alltid har gillat. Så läste jag första boken och förstod verkligen inte alls vad som skulle vara så bra med den. Jag är fortfarande förvånad.
Valarnas sång av Wally Lamb. Hyllad av personer vars smak brukar stämma någorlunda med min, dessutom utvald av Oprah. Men nej, jag fastnade inte alls utan tyckte mest att den var trist.

C som i...

2008-07-26T16:23:00.002+02:00

Jag ligger efter i alfabetet! Nu har jag i alla fall hunnit till C.

Författare: Meg Cabot. Framförallt för böckerna i En prinsessas dagbok-serien, men även för en del chick lit för vuxna (ibland under namnet Meggin Cabot). Även om historierna kan vara vansinnigt förutsägbara är det alltid underhållande skrivet. Särskilt bra är hon på att skriva historier som helt eller delvis berättas genom e-postmeddelanden, listor, minneslappar etc.

Bok: Caipirinha med döden av Maria Ernestam. Vad händer när Döden rent bokstavligt knackar på dörren, flyttar in och gör dig hemmastadd? Och om han dessutom är en väldigt snygg och charmig man? Maria Ernestams bok är något av det mer udda jag har läst, fast samtidigt känns den inte alls konstig eller svår. Den var helt oförutsägbar ända fram till slutet, men när slutet väl kom kändes det alldeles självklart att det var så det måste sluta.

Det ordnar sig, Lotta - Merri Vik

2008-07-26T15:51:00.002+02:00

Jag tog en Lotta-bok på måfå ur hyllan igen och den här gången blev det en alldeles i slutet av serien, Det ordnar sig, Lotta från 1988. Vid det här laget är Lotta gift och pluggar på universitet. Hennes tillvaro har dock inte blivit särskilt stillsam för det. Julgran ska köpas, Mick dyker upp och drar igång en välgörenhetstillställning och det hinner bli påsk varvid Lotta och Giggi får anledning att klä ut sig till påskkärringar. Jag blev positivt överraskad och tycker att just den här boken är roligare och trivsammare än många andra i slutet av serien. Intressant att fundera över är den där välgörenhetstillställningen där man ska samla pengar till "[...] medicinsk forskning. Med tonvikten lagd på de nya, hittills okända sjukdomar som dyker upp". Syftar detta kanske på HIV/aids, med tanke på årtalet?

Annat minnesvärt är Lottas och Pauls samtal om populärlitteratur:

"Någon gång vill jag samla ihop mig till något allvarligt och storslaget! Inte bara skriva sådant, som får folk att skratta eller le för stunden utan något större...
Det sa jag till Paul också men fick inte det medhåll jag väntat.
-Större och större... Man kan inte jämföra böcker så, Lotta. Huvudsaken är vad de kan betyda för dem, som läser dem. Det måste finnas alla sorters böcker, därför att alla tankar och känslor hos en människa måste kunna uttryckas i ord. Men med all respekt för de allvarliga och djuplodande böckerna - tycker du att det är mindre värdefullt att i denna så ofta bedrövliga värld få människor att skratta och le?
- Nej, det förstås...
- Glädjen är ett absolut behov, en nödvändighet om vi ska orka med. Så svik inte den, Lotta." (s 99f)

Solstorm - Åsa Larsson

2008-07-16T20:28:00.002+02:00

Jag har varit lite intresserad av Solstorm ända sedan den kom ut men dragit mig för att läsa den eftersom den verkade lite väl blodig för min smak. Så farligt var det nu inte. Jag skummade förbi de obehagliga delarna, men det rörde sig bara om ett par sidor totalt. Och vilken tur att jag vågade läsa den! Det här är en av de bästa deckare jag har läst.

Åsa Larssons hjältinna, som återkommer i fler böcker, heter Rebecka Martinsson och är jurist bosatt i Stockholm men med rötter i Kiruna. När en barndomsvän hör av sig till henne angående mordet på en välkänd religiös profil släpper Rebecka allt hon har för händer och återvänder till sin hemstad. Så småningom visar det sig att det finns en hel del i hennes förflutna och bland orsakerna till att hon lämnade Kiruna som har med mordet att göra.

Det tog inte många sidor innan jag var helt och hållet fast i den här boken. Allt bara funkar - språket, personerna, miljön, allting. Som jag har sagt förut är religion ofta ett tacksamt deckarmotiv och Åsa Larsson använder det alldeles utmärkt. Länge satt jag och tänkte att det är ju nästan synd att den här boken är så ohyggligt bra, för hur ska författarens senare böcker ha någon chans att vara i samma klass?

Men, det finns ett men också. Slutet drar iväg och blir en sådan där riktig actionfylld uppgörelse och det gillade jag inte direkt. Totalt sett är det ändå årets bästa deckare för mig. Jag längtar efter att läsa de återstående och håller tummarna för att de håller samma höga klass.

Några gamlingar

2008-07-12T20:18:00.002+02:00

Barn- och ungdomsböcker som verkar roliga har en tendens att följa med mig hem från loppisar. Särskilt böcker från 1950-talet och däromkring brukar kunna vara oerhört charmiga, åtminstone vid en första påsyn. Hur bra de sedan verkligen är varierar väl. Här är en synnerligen varierande kvartett, i ordning från sämst till bäst.

Mumpe reser till Spanien av Marei Hoppe (1955). Två tyska barn får plötsligt besök av en tidigare okänd morbror som visar sig vara cirkusdirektör och får resa med honom till Spanien. Mumpe är en pudel, för övrigt. En alltigenom harmlös bok som kanske inte riktigt har åldrats med behag.

Lotta går till väders av Merri Vik (1972). Här har vi hunnit ganska långt fram i Lotta-serien och det känns som att innehållet börjar tunna ut lite. Boken består av flera separata händelser utan sammanhang och inget är så där särdeles minnesvärt. Kul dock att se tidsprägeln - här förekommer bland annat ett demonstrationståg där hippieklädda människor vill rädda några lindar från att fällas. Inte en av de bättre Lotta-böckerna men småtrevligt som vanligt.

Pojken en trappa upp av Claque alias Anna Lisa Wärnlöf (1961). En charmerande historia om den ganska vresiga tonåringen Fredrike och den något vänare Martin som bor en våning ovanför. Den är oerhört rolig men innehåller samtidigt ett djup med till exempel Fredrikes väldigt komplexa känslor inför hennes föräldrars skilsmässa. Den är kanske inte lika underbar som Pellas bok av samma författare, men det är ju å andra sidan ganska få böcker. Claques böcker kan jag varmt rekommendera!

Kati på Kaptensgatan av Astrid Lindgren (1952). I början av sin karriär skrev Astrid Lindgren några flickböcker, bland annat tre stycken om Kati. Jag har tidigare läst Kerstin och jag och tyckte oerhört mycket om den för sin kombination av Bullerby-stämning och tonårsvånda. Här handlar det dock om storstaden och inte landsbygden. Kati och hennes väninna Eva delar lägenhet i Stockholm och jobbar tillsammans som sekreterare. När de vinner pengar på tips bestämmer de sig för att resa till Italien. Boken handlar om resans vedermödor och inte minst Katis kärleksbekymmer. Och den är så fantastiskt rolig! Astrid Lindgren är verkligen i högform och det vimlar av strålande formuleringar och lustiga incidenter. Det är så spirituellt och kvickt och underbart! Det var länge sedan jag blev så underhållen och lycklig av en bok, faktiskt. Jag har redan beställt Kati i Amerika och Kati i Paris. Det förvånar mig lite att den här trilogin inte är mer känd. Kanske är det för att den aldrig har filmatiserats, för visst är alla filmerna en mycket stor del av förklaringen till Astrid Lindgrens hedersplats i den svenska folksjälen? Jag får väl också tillstå att det nog inte är böcker som tilltalar den stora massan av dagens tonåringar. Fruntimmer i trettioårsåldern med fäbless för flickböcker kan dock knappast hitta någon bättre underhållning!

Predikanten - Camilla Läckberg

2008-07-05T14:31:00.002+02:00

Som synes gav jag inte upp Camilla Läckberg efter den första bekantskapen trots att jag inte var överförtjust. Predikanten kommer egentligen före Stenhuggaren som jag läste tidigare men det spelar ingen större roll. Även den här gången handlar det om ett färskt mord som har kopplingar bakåt i tiden, i det här fallet synnerligen konkret eftersom en ung kvinna hittas död liggande ovanpå två skelett. Som man förstår av titeln finns religion inblandat på ett hörn, vilket jag tycker är ett tacksamt deckartema.

Mitt omdöme om Läckberg består. Hon berättar bra historier men inte alltid på ett bra sätt. I den här boken retade jag mig framförallt på hur alla människor som är inkompetenta och/eller otrevliga skildras så överdrivet löjeväckande. Jag vet inte om till exempel avsnitten där Erica får ta emot dryga sommargäster är avsedda att vara roliga. Missförstå mig inte nu, jag älskar böcker med humor, men jag tycker inte att farsartade scener som just inte har med handlingen att göra passar in i en i övrigt allvarlig deckare.

Jodå, jag kommer att fortsätta att läsa Läckbergs böcker. Samtidigt håller jag med om i stort sett allt i Lotta Olssons veritabla lustmord till recension. Heja Lotta! Det var länge sedan jag läste en så underhållande bokrecension.

Mellan ebb och flod - Rosamunde Pilcher

2008-07-03T11:51:00.003+02:00

Helena skrev ett så bra inlägg om mellanboksförfattare häromdagen, och precis en sådan är Rosamunde Pilcher för mig. Slappläsning utan överraskningar, ett säkert kort att ta till mellan varven. En kort beskrivning av handlingen i just den här boken - ung kvinna åker till Cornwall och träffar en intressant konstnär - stämmer nog lika bra in på flera andra. Ja, det är riktigt ordentligt förutsägbart, men det är nästan lite av poängen med en mellanboksförfattare. Rosamunde Pilcher beskriver dessutom alltid personer och platser som känns så trevliga och mysiga. Precis vad jag ville slappa med på semestern, och jag får till och med säga att jag blev positivt överraskad. Det finns andra böcker av Pilcher som är bra mycket spånigare än den här.

P som i...

2008-07-02T19:01:00.002+02:00

Andra bokstaven i bokalfabetet blev P. Inte helt lätt tyckte jag i förstone, men efter en titt i bokhyllan hittade jag ett par väldigt bra förslag.

Författare: Jodi Picoult. Jag har läst Allt för min syster och Salem Falls och har ännu fler stående olästa som jag hoppas ska vara lika bra. Det är så härligt att hitta en författare man gillar och upptäcka att hon har skrivit många böcker som verkar gå i samma stil!

Bok: Prep av Curtis Sittenfeld. Åh. Alldeles underbar bok om en helt vanlig tjej på internatskola där de flesta är snobbiga och rika. En av de bästa böcker jag läst de senaste åren.

Tordyveln flyger i skymningen - Maria Gripe

2008-07-02T11:08:00.002+02:00

Maria Gripe skrev väldigt många väldigt olika böcker. Jag tänkte på det när jag diskuterade henne med min man och upptäckte hur olika vår syn är. När jag tänker på Maria Gripe tänker jag framförallt på skuggserien: tidigt 1900-tal, mystik och familjehemligheter, lite romantik... Peter däremot associerade till nedslående socialrealism och har en bild av Maria Gripes böcker som deprimerande. När jag sedan läste Tordyveln flyger i skymningen blev det ännu mer tydligt hur varierad författarens produktion är. Jag kunde inte låta bli att tänka "Da Vinci-koden för barn!" när jag läste.

Jag har alltså inte läst boken när jag var yngre och inte heller hört den välkända sommarlovsradioteatern. Det är en bok som alltid har funnits i mitt medvetande och som jag har tänkt läsa ända sen jag gick i lågstadiet, men inte förrän nu blev det av. Jag hade inte riktigt någon aning om vad jag skulle vänta mig mer än att det var något slags mysterium. Nog blir det mystiskt allt, med lynniga krukväxter, schackpartier per telefon, egyptiska statyer och framförallt märkliga sammanträffanden. Jag borde nog ha läst boken i lågstadiet trots allt, för då hade jag säkerligen sugits in med full kraft. Nu rycks jag aldrig med och det mesta känns lite fånigt. Jag tror helt enkelt inte på att krukväxter har ett känsloliv, till exempel. Inte heller gillar jag den lilla twisten med drag av spökhistoria på slutet. Men nog är den värd att damma av och rekommendera även till dagens 10-åringar!

W som i...

2008-07-02T10:28:00.002+02:00

Malin har dragit igång ännu en bokutmaning efter saligen avsomnade Bokfemman. Nu handlar det om titlar och författare på alfabetets alla bokstäver, dock inte i alfabetisk ordning. Först kommer W.

Författare: Anna Lisa Wärnlöf, alias Claque. Hon skrev några oerhört charmiga flickböcker på 1950- och 60-talet. Pellas bok är något av det roligaste jag har läst.

Boktitel: The Witches of Chiswick av Robert Rankin. Det behöver ju inte bara vara fråga om riktigt bra böcker så här är istället en riktigt stor besvikelse. Den lät ju så rolig - konspirationsteori om att världen var högteknologisk redan på 1800-talet men att historien skrevs om till den vi känner till av häxor utrustade med Babbage-maskiner - men sen var det bara osammanhängande trams.
Det finns många fler böcker av samma författare som låter fantastiskt roliga, men det ska mycket till innan jag läser Robert Rankin igen.

Sommardöden - Mons Kallentoft

2008-06-15T17:04:00.003+02:00

Jag är inne i en deckarperiod nu och det här var en deckare jag verkligen har längtat efter. Jag tyckte mycket om Midvinterblod, framförallt för att det är den första bok jag har läst som utspelar sig i min hemstad. Det är något alldeles speciellt med att känna igen miljöerna i en bok (och att haja till inför de friheter Kallentoft trots allt har tagit sig!)

Efter den kalla vintern i förra boken har det blivit värmebölja i Linköping. En morgon hittas en naken, förvirrad tonårsflicka i Trädgårdsföreningen och lite senare anmäls en annan flicka försvunnen. Malin Fors tar sig an fallet som förstås berör henne extra mycket eftersom hon själv har en tonårsdotter.

Jag blev inte besviken på den här boken. Det är svårt att se den riktigt objektivt eftersom Linköpingsskildringen är en så stor del av min läsupplevelse. Någon del av upplösningen känns lite långsökt och vansinnig men vid det laget har spänningen höjts såpass att jag inte har tid att bry mig. Det som sticker ut mest är Kallentofts ganska egensinniga språk. Jag gillar det verkligen, men samtidigt kan jag förstå att man kan tycka att det är lite krystat. Och som sagt, visst finns det detaljer som inte stämmer med verkligheten, men det stör mig inte nämnvärt. Jag längtar redan efter nästa bok och gläds åt att Kallentoft i de senaste intervjuerna har pratat om att han planerar fyra eller kanske fem böcker och inte bara tre som det har talats om tidigare.

Använd aldrig arsenik - Maria Lang

2008-06-15T15:58:00.003+02:00

Tidigare har jag haft tanken att läsa alla Maria Langs deckare i utgivningsordning, men nu brydde jag mig inte om att kolla vilken som stod på tur utan tog bara en på måfå. Det råkade bli Använd aldrig arsenik från 1984, alltså ganska sent i författarens långa karriär. (Debuten Mördaren ljuger inte ensam kom redan 1949!) Låt mig säga så här: det alla verkar vara överens om, att Lang-deckarna blev betydligt sämre med åren, framgick mycket tydligt. Det var en makalöst tunn historia med oengagerande figurer och inte ens Christer Wijk har någon personlighet att tala om. Mitt bestående minne blir de väldigt tydliga 1980-talsmarkörerna (beige Diavox-telefon, diggi-loo diggi-ley och inte minst en pastellgrön bomullsoverall!). På något sätt förväntade jag mig att boken skulle utspela sig på 1950-talet och jag hoppade till när det visade sig vara helt fel. En annan underhållande detalj är den elake deckarkritiker som figurerar. Kan man ana att Maria Lang själv har fått precis den typ av nesliga recensioner hon här låter Bjarne Bork skriva? Det här var i alla fall den i särklass sämsta Lang-deckare jag har läst och jag hoppas verklien att det inte blir sämre än så här.

Stenhuggaren - Camilla Läckberg

2008-05-31T13:27:00.001+02:00

Jodå, Läckberg fick en chans till trots min tvekan. Historien om den drunknade flickan är medryckande från första början och jag ville gärna se hur det skulle sluta och vad den inflätade historien från 1920-talet skulle visa sig ha med saken att göra. Det är många trådar men allt knyts ihop bra. Camilla Läckberg är mycket skicklig historiesmed.

En del invändningar har jag dock fortfarande. Jag kom fram till att det var berättartekniken snarare än språket som störde mig (vilket för all del mest är en annan sida av samma mynt). Fokus växlar hela tiden mellan en mängd olika personer. Oftast rör det sig om ett par, tre sidor som vi får följa en persons tankar. Av någon anledning tycker jag att det blir lite tröttsamt. Kanske beror det på att så många av personerna mest är upptagna med att tänka saker i stil med "annat var det på hans tid", "allt skulle hon behöva göra själv" eller "hade människan ingen skam i kroppen". Ganska mycket gnäll och missnöje, alltså. Många av personerna känns också klyschiga, ibland bortom rimlighetens gräns. Även en del små händelser och språkliga vändningar känns ganska uttjatade. Att en person hör ett skrik och sedan inser att det är hon själv som skriker kan jag kanske köpa en gång i en bok, men inte två eller tre.

Camilla Läckberg är också synnerligen förtjust i cliffhangers. Ofta är de av typen "han lade ifrån sig brevet, nöjd med vad han hade fått veta" och så får inte läsaren veta vad det stod i brevet. Visst får det en att vilja läsa vidare, men det känns samtidigt som ett ganska billigt trick. Dessutom kan det finnas ett tiotal saker hängande samtidigt (jag har inte kontrollräknat, men det var väldigt många ett tag) vilket gör att man glömmer bort en del och då faller spänningen igen. Att komma tillbaka till en tråd och inte förrän då minnas att ett barn hade försvunnit känns lite konstigt.

Trots allt gör den välkonstruerade och medryckande handlingen att jag kan stå ut med bristerna. Jag tror inte att det här var den sista Läckberg-deckare jag läser.

Lästrio om film

2008-05-27T14:06:00.002+02:00

I den här veckans lästrio frågar Petra efter filmatiseringar där filmen är bättre än boken. Jag har bara lyckats komma på två.

Bridget Jones dagbok. En ganska tjatig och långrandig bok blev en mycket charmig romantisk komedi.
Kalle och chokladfabriken. Jag har aldrig gillat boken så mycket som många andra av Roald Dahls fantastiska historier, men filmen är mycket lyckad.

Läckberg - bu eller bä?

2008-05-27T11:59:00.002+02:00

Jag har inte läst någon av Camilla Läckbergs böcker och inte haft några allvarliga planer på att göra det heller. Inte så att jag verkligen har sagt aldrig, men det finns ju så många andra böcker jag hellre vill kasta mig över. Häromdagen hittade jag i alla fall Stenhuggaren på Myrorna för en femma och slog till. Jag började läsa och efter knappt 20 sidor kan jag konstatera två saker:

Jag retar mig på något obestämt i språket och framförallt de onaturliga dialogerna. Inte minst ett av de klassiska fenomen som alltid stör mig - när folk säger saker till varandra bara för att läsaren ska få veta dem.
Jag är redan våldsamt nyfiken på upplösningen.

Jag får nog läsa en bit till innan jag fäller en slutgiltig dom. Vad tycker ni om Läckberg?

Dags att ge upp

2008-05-01T16:06:00.003+02:00

Det här med att inte läsa ut böcker man har börjat på är en intressant fråga som ofta diskuteras bland bokmalar. En del läser alltid ut vad de än påbörjat, en del sätter en gräns efter ett visst antal sidor. Själv brukar jag sällan fatta ett särskilt aktivt beslut, utan det är snarare så att de trista böckerna blir liggande halvlästa och så småningom inser jag att jag inte har rört dem på flera månader, att jag inte minns vad de handlar om och att de inte känns intressanta längre. Då brukar de få åka ut. Nu var det dags för en ordentlig genomgång av den ganska svajiga boktraven bredvid min säng. Ajöss till Unni Drougge (Hella Hells bekännelser), Mats Strandberg (Bekantas bekanta), Jonathan Franzen (Tillrättalägganden) och Anna Johnson (Tre svarta kjolar). Traven minskade med en dryg decimeter och risken att få böcker i huvudet medan jag sover känns inte lika överhängande.

Redwall: Cluny Gisslaren - Brian Jacques

2008-04-21T12:58:00.002+02:00

När jag nu ändå var inne på talande djur ska jag väl passa på att skriva några ord om Redwall också. Det här är den första boken i en serie som kretsar kring klostret Redwall som befolkas av möss. Det förekommer också andra typer av djur - grävling, råttor, rävar, sparvar m fl - men människor verkar inte existera alls. Mössen lever i fred och välmåga tills ett yttre hot dyker upp i form av den onda råttan Cluny och hans anhang.

Vissa oklarheter får man tåla. (När råttorna åker höskrinda efter en häst, vems är hästen och vem har selat på den? Hur kan en byggnad vara lagom stor för både grävlingar och möss?) För mig fungerar det i alla fall och jag dras med i det fartfyllda äventyret. Det är nog den blodigaste barnbok jag någonsin har läst, frågan är om jag har läst någon bok överhuvudtaget med så många dödsfall i. Fast uttryckligen blodigt är det inte. De flesta dödsfall beskrivs ungefär som han träffades av en pil i bröstet och föll död ner och så är det bra med det.

Det finns ett romantiskt, mysigt skimmer över det stillsamma livet i klostret. När sedan äventyret tar sin början innehåller det allt man kan begära av hjältar, hemliga meddelanden och illistiga planer. Den här boken tilltalade verkligen min inre tolvåring och jag kommer säkerligen läsa fler Redwall-böcker.

Glennkill - Leonie Swann

2008-04-21T12:38:00.002+02:00

Som jag har nämnt tidigare är jag mycket förtjust i böcker med djur i huvudrollerna. Det hänger i från barndomen då jag slukade och älskade Vitnos, Lustöra, Nalle Puh, Den långa flykten, bilderböckerna om grävlingen Polly och många fler. Men alla djurböcker är inte barnböcker, vilket den här boken är ett utmärkt exempel på.

Fårahjorden i Glennkill har levt ett stillsamt liv med sin herde George så länge de kan minnas. Men en morgon hittar de George liggande död i gräset, genomborrad av en spade. Vem kan ha gjort något sådant? Fåren bestämmer sig för att ta reda på sanningen.

Fåren är inte särskilt förmänskligade. Jo, de förstår människornas språk och kan föra ett visst mått av abstrakta resonemang, men de är långt ifrån t ex mössen i Redwall som bär kläder, bygger hus och slåss med svärd. Faktiskt påminner de mig till viss del om kaninerna i Den långa flykten även om böckerna i övrigt är ganska olika. Alla fåren har sin personlighet och det är roligt att läsa om hur de samarbetar. Många dråpligheter uppstår på grund av att de missförstår saker som människorna pratar om, och att människorna inte förstår de enklaste saker (som i en obetalbar scen där fåren försöker framföra någon typ av charader för att berätta vad de har kommit fram till).

Det tog mig lång tid att läsa ut den här boken men det berodde mest på att jag hade mycket annat för mig. Jag gillade boken mycket, möjligen bortsett från ett lite segare parti i mitten, och jag tror att om man bara gillar grundidén med en fårdeckare har man goda chanser att uppskatta den.

Två lästrior

2008-04-15T12:47:00.002+02:00

Jag har inte hängt med de senaste veckorna, men nu tänkte jag komma ikapp innan veckans tema publiceras!

För två veckor sedan var temat geografiska platser. Det överlappar kanske delvis med en av de sista bokfemmorna som handlade om främmande kulturer. Den gången skrev jag bara om platser där jag inte har varit så nu tänkte jag försöka hålla mig till platser jag faktiskt har en relation till.

Neverwhere av Neil Gaiman. Ja, det är en fantasybok. Den utspelar sig i ett alternativt London, men det finns mycket att känna igen från den verkliga staden.
Cromwells huvud av Carina Burman. Jag hade en riktigt maffig bok-och-plats-upplevelse förra våren när jag läste om den här boken strax innan jag besökte Cambridge där den utspelar sig. Cambridge är en mycket trevlig liten engelsk stad, väldigt dominerad av universitetet. Burmans roman är en finurlig, rolig, delvis deckarartad historia i akademiska kretsar.
Tunnel Vision av Keith Lowe. Tillbaka i London igen. Det finns många anledningar till att jag är så galen i den staden. En av de saker jag är extra barnsligt förtjust i är tunnelbanesystemet. Jag kan inte framlägga några som helst rationella skäl till det. Den här boken handlar hursomhelst om en kille som slår vad om att han ska kunna åka mellan alla tunnelbanestationer i hela London på en dag.

Förra veckan var det dags för historiska skildringar. Svårt, jag har aldrig varit särskilt intresserad av historia. Eller rättare sagt, jag har en viss motvilja mot allt som heter något med historia och har fått för mig att det är tråkigt. Det hänger nog kvar sen grundskolan. Egentligen finns det ju massor av aspekter av hur saker och ting har varit tidigare och hur allt blev som det är idag som är intressanta. Men historisk roman är inte en bokbeskrivning som lockar mig, och de är väldigt underrepresenterade i min bokhylla. Nog om detta, här kommer listan.

Babylons gator av Carina Burman. Att följa med när Euthanasia Bondeson löser gåtor i det viktorianska England är en mycket roande upplevelse.
Skuggan över stenbänken m fl av Maria Gripe. Sverige i början av 1900-talet.
Ett helgon till varje pris m fl av Ellis Peters. Medeltidsdeckare med en munk i huvudrollen.

Sådär, nu ser jag med spänning fram emot nästa tema!

Olästhyllans oändliga expansion

2008-04-01T00:51:00.002+02:00

Jag har just kommit på varför jag har så mycket böcker, och framförallt varför jag vill ha så många fler. Det är ju den ultimata att läsa-listan! Det är hopplöst att hålla reda på alla bra boktips man översvämmas av. Jag sparar blogginlägg som clippings i Bloglines, jag har önskelista hos Amazon och AdLibris, jag har någonstans två fullskrivna A4-ark med tips från slutet av 1990-talet, jag hittar ibland tidningar, reklamblad och broschyrer som jag har sparat för att det står om bra böcker i dem, jag har flera inte särskilt uppdaterade önskelistor någonstans på hårddisken och en hel del har jag förhoppningsvis i huvudet. Hur ska man hålla reda på alla titlar man blir intresserad av? Tänk om man bara kunde köpa dem på en gång. Förvisso skulle det snabbt bli oöverskådligt (men det är min olästhylla redan) och på sikt rent av omöjligt att komma in genom dörren. Men tänk ändå att veta att allt finns där!

Första lästrion

2008-03-31T22:26:00.003+02:00

När Bokfemman nådde sitt slut tog Petra snabbt upp stafettpinnen. Nu blir det Lästrio framöver! Första ämnet är deckarhjältar/hjältinnor. Det var lite svårare än jag trodde. Visst finns det många deckare jag gillar, men det är visst inte så ofta huvudpersonen själv gör något bestående intryck på mig. Till slut har jag i alla fall fått ihop följande trio:

Puck Bure. Charmerande assisterande mordgåtelösare (det är ju Christer Wijk som står för huvuddelen av arbetet) i runt ett tiotal av Maria Langs pusseldeckare. En verkligt trevlig huvudperson, kanske med ett drag av förvuxen flickbokshjältinna.
Thomas Lynley. Jag har bara läst en av Elizabeth Georges böcker (A great deliverance/Pappas lilla flicka) så jag måste väl erkänna att jag mest tänker på stilige Nathaniel Parker i BBC-serien.
Philip Dryden, huvudpersonen i Vattenuret m fl böcker av Jim Kelly. Jag har bara läst den första boken i serien men jag är verkligen intresserad av att fortsätta för att få veta mer om Drydens privatliv. Hans fru ligger i koma efter en bilolycka och jag undrar så om hon ska vakna i nästa bok.

Stupid Plot Tricks

2008-03-29T01:48:00.004+01:00

Under denna rubrik hittade jag en fullkomligt underbar lista med tips till onda världsherraväldeshärskare, hjältemodiga hjältar, oskyldiga förbipasserande och andra vandrande klichéer. Jag har bara hunnit igenom en bit av Section A: The bad guy men redan fnissat högt flera gånger. Ett litet smakprov:

If I Ever Become the Evil Overlord...

32. I will not fly into a rage and kill a messenger who brings me bad news just to illustrate how evil I really am. Good messengers are hard to come by.

33. I won't require high-ranking female members of my organization to wear stainless-steel bustiers. It's hard on their morale. Similarly, outfits made entirely from black leather will be reserved for formal occasions.

34. I will not turn into a snake. It never helps.

35. I will not grow a goatee. In the old days they made you look diabolic. Now they just make you look like a disaffected member of Generation X.

Att jobba i bokhandel

2008-03-28T16:54:00.003+01:00

Mycket träffande scen i dagens avsnitt av Gilmore Girls. Rory jobbar med att inventera i bokhandeln.

LANE: How’s the inventory coming?

RORY: Perfect. I have a great system going. This is my ‘to be written down’ pile, my ‘already written down’ pile, and this is my pile of books that I have seen and now have to buy.

LANE: That’s a big pile.

RORY: Yep.

LANE: Bigger than the other two piles.

RORY: Yep.

LANE: This job must be costing you a fortune.

RORY: Yep.

Det är inte utan att man känner sig lite träffad.

Sista bokfemman

2008-03-24T17:06:00.003+01:00

Så var det dags för den allra sista bokfemman, och den här gången får vi välja tema helt själva. Det ska bli kul att se vad alla hittar på.

Mitt tema blir böcker jag minns, men inte riktigt. Jag har ingen aning om huruvida någon av de här böckerna egentligen är särskilt bra. Det är bara sådant jag minns från min barndom men inte kommer ihåg titel eller författare på. Jag fick bara ihop fyra, vilket på sätt och vis känns ganska bra. Det är ju så irriterande med de där böckerna man inte kan hitta igen! Om du har en aning om vad någon av de här böckerna heter eller vem som har skrivit dem så lämna en kommentar!

En barn/ungdomsbok. Som jag minns det var det en kille som åkte bort någonstans, och jag tror att det var till en rymdstation eller en annan planet eller något åt det hållet. Han skrev brev hem till sin pappa och ett av breven innehöll ungefär "Hälsa syrran att tjejerna här färgar håret i ränder. Det är ganska snyggt.". Jag trodde länge att det här var ur någon av George Johanssons böcker i serien Universums öde, men jag läste om alla dem för några år sen och det fanns inga brev om randigt hår.
En annan barn/ungdomsbok. Jag tror att omslaget var en målad bild med två personer som står på en bräda eller lina över en grop. Minst en av dem har förbundna ögon och det ser ut som att de ska försöka knuffa ner varandra. En händelse som jag tror är från den boken är att några personer låtsas att en tavla på ett museum är stulen genom att ta en bit tapet som är likadan som väggen bakom och sätta in i ramen.
En faktabok om hundar, skulle tro att den var från 1960-talet. Genomgående användes inte ordet hunden, utan det handlade alltid om den fiktiva hunden Tussie. Tussie ska ha mat si och så många gånger om dagen, Tussie får inte dra i kopplet o s v.
En barnbok som vi hade som högläsningsbok i fyran. Jag tror att titeln var [huvudpersonens namn] i stora världen eller något i den stilen, men jag har inte kunnat hitta den när jag har sökt i Libris. (Det är t ex inte Minus och stora världen av Sven Nordqvist.) Den handlade om en kille som hade som mål att köpa en Jagga Super Sport och försökte komma på olika sätt att tjäna pengar.

A friend of the family - Lisa Jewell

2008-03-24T14:12:00.002+01:00

Innan jag började med påskekrimmet läste jag ut en bok av Lisa Jewell. Tidigare har jag läst One-hit wonder av samma författare och den tyckte jag var ganska trist.

A friend of the family handlar om familjen London, bosatta i London. Mamma, pappa och tre vuxna söner som utåt sett är ganska lyckade men förstås har sina problem ändå. Äldste sonen har en underbar flickvän som alla älskar, men trånar i hemlighet efter en annan. Mellanbrodern har fått en bok utgiven men har svårt att få till nästa. Dessutom ställs hans perfekta förhållande med den perfekta tjejen plötsligt på ända. Yngsta brodern har just återvänt från Australien efter två år och upptäckt att saker och ting inte är sig riktigt lika på hemmaplan. Förutom bröderna finns den mystiske Gervase i historien. Modern Bernie har av outgrundliga anledningar låtit honom bli inneboende i huset.

Gervase blir en katalysator för vissa händelser och just det känns lite konstruerat. Han finns bara med för att få saker att hända andra, men själv känns han statisk och ointressant. Bortsett från det gillade jag boken. Det slutade inte som jag hade trott, inte på alla punkter i alla fall, och man lär känna bröderna London ganska väl under de drygt 400 sidorna. Jag skulle inte kalla det chick lit i världsklass, men ganska trivsamt och tillräckligt bra för att jag ska kunna tänka mig att läsa fler av Lisa Jewells böcker.

Påskdeckare 2008

2008-03-22T17:59:00.002+01:00

Påskdeckartraditionen bejakar jag sedan några år tillbaka. I år har det än så länge blivit mycket mer TV-tid (konståknings-VM!) än lästid men jag har i alla fall börjat på den perfekta påskdeckaren: Glennkill av Leonie Swann. Ett gäng får försöker lösa en mordgåta och så här långt har jag mycket roligt.

Bokfemman vecka 12

2008-03-20T19:05:00.002+01:00

Förra veckans bokfemma hoppade jag över. Svenska samtidsromaner - läser jag någonsin sådana? Jag kunde i alla fall inte komma på någon.

Den här veckan blir det lättare: Temat för veckan är främmande kulturer eller resa med böcker.

En tripp till Indien av William Sutcliffe. Mycket rolig bok om en osäker backpackerkille. Den säger minst lika mycket om backpackerkulturen som om Indien.
Giftträdets bibel av Barbara Kingsolver. Amerikansk familj med fyra döttrar åker som missionärer till Kongo. Kulturkrockar en masse i en riktigt riktigt bra och välskriven roman.
Damernas detektivbyrå av Alexander McCall Smith. Kanske känns den lite uttjatad vid det här laget, men jag tycker att det är en sån där bok som verkligen tar en med till en avlägsen plats så att man får känslan av att vara där.
När elefanter dansar av Barbara Voors. En härlig reseskildring från Tanzania, väsensskild från författarens övriga böcker.
Underkastelsens sötma (Stupeur et tremblement) av Amelie Nothomb. En liten underhållande bok om vansinnig japansk företagskultur. Dessutom en given rekommendation till den som letar efter något lättläst på franska.

Hur mycket boknörd är du?

2008-03-20T00:25:00.001+01:00

Ja, vad säger man? Jag är faktiskt lite stolt över mitt resultat.

Underbar och älskad av alla - Martina Haag

2008-03-17T14:30:00.003+01:00

Jag har varit lite sugen på men samtidigt väldigt skeptisk inför den här boken sedan den kom ut. När jag hittade den på Myrorna för en femma vann dock nyfikenheten till slut över skepticismen.

Huvudpersonen Isabella är arbetslös skådis och ganska trött på tillvaron. Lägenheten är för liten, alla kompisar har bra jobb och exet har hittat en ny perfekt tjej. När så en stor chans öppnar sig för Isabella tar hon i lite extra när hon berättar vad hon kan. Ganska mycket extra, faktiskt, och plötsligt har hon stor roll där hon förväntas göra saker hon inte har en chans i världen att klara av. Desperat och insnärjd i sina egna lögner kämper hon dock på i alla fall.

Jag hade förväntat mig ganska mycket trams och inte mycket till handling och en närmast outhärdligt käck ton. Varifrån jag hade fått den föreställningen vet jag faktiskt inte. Till syvende och sist gillade jag boken riktigt mycket. Den är rolig, det händer en hel del och till skillnad från mycket annat i genren är det inte så stort fokus på kärleksrelationer. Nu har både Martina Haag och Emma Hamberg överraskat mig på kort tid, så hoppet för svensk chick lit är definitivt inte ute.

Hanteringen av odöda - John Ajvide Lindqvist

2008-03-06T12:53:00.000+01:00

Jag tror inte att jag någonsin tidigare har läst något som kan sägas tillhöra skräckgenren. Det där med att bli skrämd för nöjes skull har inte lockat mig och framförallt har jag väldigt svårt för blod och slafs. Hanteringen av odöda lät dock så intressant att jag inte kunde hålla mig ifrån den.

Platsen är Stockholm, tiden början av 2000-talet. Allt ser ut som den värld vi känner till, ända tills de döda börjar röra på sig. Alla som har dött de senaste två månaderna får liv igen, reser sig och tar sig ut från bårhusen, rör på sig nere i sina gravar. Vad händer då? Kan människor få tillbaka sina nyligen bortgångna älskade anhöriga? Lever de döda egentligen på riktigt?

Det är just den här utgångspunkten jag är så förtjust i. Utgå från verkligheten, ändra en premiss. Vad skulle hända? Hur skulle människor reagera? Vad skulle samhället göra? Jag tycker att John Ajvide Lindqvist lyckas utmärkt med det här. Om man bara accepterar den mycket märkliga händelsen som ett axiom så känns boken väldigt trovärdig.

Skräck då, nja, den var inte läskigare än att jag stod ut med den. Det var en kuslig stämning rakt igenom boken och hanteringen av döda kroppar medför förstås en del obehagligheter. Men så där som jag föreställer mig skräckromaner (läsaren sitter krampaktigt hållande i boken med uppspärrade ögon och håret på ända) var den inte alls. Jag gillade den, möjligtvis bortsett från slutet som jag tyckte rann ut i sanden lite. Dock ska det finnas en fortsättning i novellsamlingen Pappersväggar. Den måste jag läsa!

Bokfemman vecka 10

2008-03-04T14:56:00.000+01:00

Veckans bokfemma är ovanligt kul:
Nämn din topp 5 av böcker som innehåller ditt favoritämne/tema.

Spontant kände jag att jag borde ha massor av alternativ, men svårigheten är att många av dem är lite för abstrakta för att jag ska kunna formulera dem. Till slut kom jag dock fram till ett konkret tema: djur som huvudpersoner.

Den långa flykten av Richard Adams. Jag tror att jag var elva första gången jag läste den och då tänkte jag mest på den som en äventyrsberättelse. När jag sedan läste om den i gymnasiet såg jag den på ett helt annat sätt. Fortfarande är det en av de första böckerna jag tänker på när jag får den hopplösa frågan om vilken som är den bästa bok jag har läst.
Redwall - Cluny Gisslaren av Brian Jacques. Nyligen utläst fantasyartad historia med möss, grävlingar, ekorrar och andra djur i ett kloster. Den ska förhoppningsvis få ett eget blogginlägg snart.
En mus för alla tider av Michael Hoeye. En helt förtjusande och rolig berättelse om Hermux Tantamoq, mus och urmakare i staden Pinchester. Det här recensionscitatet är ganska träffande: "Think Niles Crane as a talking mouse in a Hitchcock script and you’ll be about right".
Lustöra av Birgitta Gedin. Ännu en bok om kaniner, men mer tydligt riktad till barn än Den långa flykten. Jag läste den många, många gånger när jag var liten och ändå minns jag förvånansvärt lite av den nu.
Glennkill av Leonie Swann. Den här har jag faktiskt inte läst än. Ett gäng med får löser en deckargåta - i min värld är det här ungefär så oemotståndlig en bokbeskrivning kan vara.

Mossvikenfruar: Chansen - Emma Hamberg

2008-03-02T14:42:00.000+01:00

Från ljuvligt känslosam ungdomsbok gick jag rakt över till lättsam chick lit. Emma Hambergs sprudlande pladderprosa är en rejäl kontrast till Katarina Kieris finstämda poetiska stil. Jag vet inte jag ska kalla stilen - talspråklig känns inte riktig rätt, men kanske bloggspråklig? Det är fullt av utelämnade subjekt, parenteser, satsradningar och kommentarer av typen eller vad den nu heter.

Handlingen påminner i stora drag mycket om Denise Rudbergs Jenny S. Småstadtjejen Anki upptäcker att hennes man, killen som hon har varit tillsammans med sen högstadiet, har varit otrogen. Tillsammans med kompisen Linda drar hon till Stockholm för att tänka över saken och kanske starta ett nytt liv.

Till en början tyckte jag att huvudpersonen var lite irriterande men det gick över och jag fastnade rejält i boken. Den har det där drivet som får en att vilja läsa vidare, den är ganska roligt skriven och historien är inte allt för förutsägbar. Nog är det något av en bagatell, men en ovanligt mumsig sådan. Ska man jämföra så gillar jag det här mer än både Kajsa Ingemarssons och Denise Rudbergs böcker. Heja Emma Hamberg, du är min regerande svenska mästarinna i chick lit!

Ingen grekisk gud, precis - Katarina Kieri

2008-02-28T16:24:00.002+01:00

I måndags kändes tillvaron så där ovanligt grå och färglös, och då bestämde jag mig för att läsa Ingen grekisk gud, precis för tredje gången. Fenomenet tröstlitteratur har diskuterats här och var och jag har alltid tänkt att jag inte har någon sådan, men tydligen hade jag fel. Jag tror inte att det var sista gången den här boken kom ut ur hyllan för att pigga upp mig i tristessen. Att jag kom ihåg större delen av handlingen gjorde inte det minsta.

Huvudpersonen Laura går i nian. Höstterminen går mot sitt slut när en ny lärare, Anders, dyker upp på skolan. Det är förstås han som inte precis är någon grekisk gud, men Laura blir förälskad i honom. Snart tänker hon på honom jämt, trots att hon försöker låta bli och trots att det slår in kilar mellan henne och bästa kompisen. Det är så lysande bra skildrat alltihop. Just den här spirande fascinationen, det hemliga och förbjudna, hur man kämpar för att inte känna saker - och hur det trots att det känns jobbigt och plågsamt ändå är en glad, varm och positiv känsla mitt i alltihop. Jag känner igen varenda känsla. (Jag kan inte påminna mig att jag någonsin har varit förälskad i just en lärare, men i lite mer överförd bemärkelse har det väl funnits en och annan Anders i mitt liv.)

Som om inte det här var gott nog så handlar boken om en del annat också, småknöliga familjerelationer, gamla hemligheter och problem med att vara bästisar. Alltsammans lika känslosamt avhandlat på en mycket njutbar prosa. Åh. Den här boken är precis lika underbar nu som första gången jag läste den. Konstigt nog har det inte blivit av att läsa något mer av Katarina Kieri, men nu är jag än mer sugen på superhyllade Majas morsas kompis sambo.

Bokfemman vecka 8

2008-02-18T14:15:00.002+01:00

Veckans tema är sorg. Här fick jag tänka till lite för att få ihop fem. De flesta på den här listan var det ganska länge sedan jag läste så det blir inga motiveringar idag. Jag minns att jag gillade dem men inte riktigt varför.

Jag saknar dig, jag saknar dig av Peter Pohl och Kinna Gieth.
I taket lyser stjärnorna av Johanna Thydell.
Robson av Pernilla Glaser.
Det är slut mellan Gud och mig av Katarina Mazetti.
Mannen och pojken av Tony Parsons.

Bokfemman vecka 7

2008-02-13T13:04:00.003+01:00

Veckans bokfemma har tema pjäser. Klurigt värre, jag tror inte att jag har läst några pjäser annat än när jag pluggade tyska och efter 10 år minns jag ytterst lite av dem. Men med lite kreativ tolkning ska jag nog få ihop det!

Härifrån till heligheten - Linköpings Studentspex. Kanske inte det bästa spexet genom tiderna, men det som just pågår är ju ändå alltid bäst på sitt sätt.
The Bible: The Complete Word of God (abridged) - Reduced Shakespeare Company. Det här gänget gjorde först en föreställning med alla Shakespeares pjäser på ett par timmar, som jag tyvärr inte har sett. Däremot såg jag när de gav Bibeln samma behandling på en teater i London. Sällan har jag skrattat så mycket.
Spamalot. Musikalversionen av filmen Monty Python and the Holy Grail är underbar. Det bästa av Monty Python och det bästa av musikalvärlden. Därtill otroligt imponerande dekor. Jag skulle gärna vilja se hur den teatern ser ut bakom kulisserna för att få veta var alla saker som hissades ner från taket egentligen fick plats.
Tartuffe - Jean Baptiste Molière. Se där, jag kom på en helt vanlig pjäs också! Jag har nog sett mer av Molière men det här är den jag minns bäst. Mycket underhållande!
Trasdockan, jag tror i alla fall att den hette så. Det var en pjäs som vi gick och såg i lekis och som tydligen gjorde intryck på mig eftersom jag har kommit ihåg den ända sedan dess. Den handlade om två flickor som var osams om vem av dem som hade rätt till en docka - den rika bortskämda flickan som hade den först men slängde bort den eller den fattiga flickan som tog hand om den och älskade den? En tredje person bestämde att problemet skulle lösas genom att dockan lades i en cirkel på marken och flickorna skulle dra åt varsitt håll för att försöka dra ut dockan ur cirkeln. Givetvis släppte den snälla, fattiga flickan taget för att hon inte ville skada dockan, och därför fick hon behålla den. Som äldre har jag insett att pjäsen byggde på Den kaukasiska kritcirkeln av Bertolt Brecht där det istället är två mödrar som strider om ett barn, samt att historien förstås har en uppenbar gammaltestamentlig koppling.

Pjäser är helt klart inte min starka sida.

Sabotage - Emma Vall

2008-02-05T00:41:00.000+01:00

Jag har läst Emma Valls vuxendeckare (Kattjakt m fl) med god behållning, men det här var första gången jag läste en av författartrions ungdomsböcker.

Huvudpersonen Svala går i nian på en skola där man har problem med splittring mellan olika ungdomsgrupper, invandrarna från problemområdet och svenskarna från det fina området. I ett försök att få grupperna att enas bestäms det att eleverna ska delta i ett teaterprojekt. Man ska sätta upp Romeo och Julia. Men som titeln antyder finns det någon som vill motverka idén. Det börjar med en anlagd brand i gympasalen och fortsätter med ytterligare skadegörelse.

Nej, det här var inget för mig. Parallellen mellan de två ungdomsgängen och familjerna i pjäsen känns påklistrad, allting känns lite tillrättalagt och jag blir aldrig intresserad. Dessutom retar jag mig på detaljer i handlingen. (Hade man verkligen tänkt lämna dyr ljud- och ljusutrustning obevakad i ett tält? Borde inte eleverna ha valt till gymnasiet redan när det är en månad kvar av vårterminen?) Jag tänker inte läsa fler böcker om Svala.

Därmed inte sagt att jag inte hade gillat boken om jag hade gått i mellanstadiet eller så. Jag minns att jag och mina klasskompisar älskade Olov Svedelids ungdomsdeckarserie om Betong-Rosorna, och senast jag bläddrade i en av de böckerna kändes den otroligt töntig.

Bokfemman vecka 6

2008-02-04T16:29:00.000+01:00

Veckans bokfemma handlar om bokserier. Oj, hur ska man kunna välja! Det finns ju så många, framförallt bland barn- och ungdomsböcker.

I morgon när kriget kom av John Marsden. Åh, jag vet inte hur många gånger jag har rekommenderat den här serien! Spänning, spänning, spänning, vänskap och lite kärlek och helt perfekt för 12-13-åringar och uppåt. Jag kan nog inte komma på några andra böcker som jag tror har lika stor chans att gå hem hos både killar och tjejer.
Jill-böckerna av Ruby Ferguson. Min favorit bland de otaliga hästboksserier jag har plöjt genom åren. Det är framförallt humorn som gör att de sticker ut. Få andra hästböcker är roliga.
Britta och Silver av Lisbeth Pahnke. Vid närmare eftertanke är det nog oavgjort på hästbokstoppen. Britta-böckerna vinner på sin mysiga vardagsrealism. Här finns inga perfekta hästar som vinner alla tävlingar.
En ring av järn av Susan Cooper. Första boken i en serie (fast i den engelska originalutgåvan är det den andra boken). Det var en alldeles underbar fantasybok och de återstående fyra känns som en skatt som står och väntar i hyllan. Mmm, jag tror att jag sparar på dem lite till.
Undead and unwed av MaryJanice Davidson. Vansinnigt rolig vampyr-chick lit som tyvärr har blivit något tristare i senare böcker. Men sluta läsa? Inte en chans!

Och så många bra som inte fick plats... Jag hade nog kunnat göra en boktjuga den här veckan!

Bokfemman vecka 5

2008-01-30T04:53:00.000+01:00

Ny vecka, ny bokfemma. Veckans tema är filmatiserade böcker.

Kalle och chokladfabriken. Ett av de sällsynta fall där jag tycker att filmen är bättre än boken. (Med filmen avses den nya filmatiseringen med Johnny Depp, den äldre versionen har jag inte sett.)
Harry Potter. Särskilt de två första filmerna tycker jag verkligen har fångat magin och de underbara miljöerna. Senare har filmerna blivit mörkare, och då menar jag inte på ett abstrakt plan utan i fråga om ljussättning och färger. Jag gillar inte när filmer ser ut som att det är natt mest hela tiden.
Narnia. Otroligt maffig och med helt rätt stämning. Jag gillar i och för sig den gamla TV-serien som gick som jullovsmorgon också, men den nya filmen är så häftig.
En prinsessas dagbok. Här är ett typiskt fall där bok och film är väldigt olika, men ändå bra båda två.
Spider-Man. Nu tar jag steget från böcker till tecknade serier. Superhjältar och action är inte alls min grej, varken på papper eller på film, men alla tre Spider-Man-filmerna gillar jag faktiskt. De är ganska lättsamma och innehåller både lite humor och romantik.

Den uppenbara slutsatsen verkar vara att jag gillar filmatiserade barnböcker.

Bokfemman vecka 4

2008-01-25T17:13:00.000+01:00

Nya bokfemman handlar om språk. Trots att språk är ett av mina favoritämnen har jag haft svårt att komma på något till den här listan. Det känns som att det var länge sedan jag läste någon skönlitteratur med fantastiskt språk, och ännu längre sedan jag läste några faktaböcker om språk. Till sist lyckades jag i alla fall plocka fram fem favoriter ur hyllan med ordböcker och annat språkligt.

Bevingat av Birgitta Hellsing, Magdalena Hellquist och Anders Hallengren. Det här är den moderna uppföljaren till Pelle Holms Bevingade ord. Här förklaras kända uttryck som till exempel kalkonfilm, spel för gallerierna och råg i ryggen. En typisk bok som jag gärna blir sittande med en stund extra när jag egentligen bara skulle slå upp något.
Den svenska ordspråksboken. Det här är en liten tunn bok från 1865 som jag fick i present för några år sedan. Den innehåller 3160 ordspråk, rakt upp och ner i bokstavsordning och helt utan förklaringar. Mycket underhållande, eller vad sägs till exempel om "Det lönar inte mödan att söka efter korfven i hundkojan" eller "Svårt att kasta tung sten långt"?
Latin for all occasions av Henry Beard. Det finns ju gott om böcker som samlar kända latinska citat, men här är en som innehåller översättningar av moderna fraser som namn på musikgrupper (Ille Quis - The Who) och saker att säga till sin dator (Ne auderis delere orbem rigidum meum! - Don't you dare erase my hard disk).
Ordpar - Gerhard Bendz. Ett antikvariatsfynd, utgivet av Svenska Humanistiska Förbundet 1965. Den behandlar stående uttryck som är par av ord - folk och fä, dunder och brak, sus och dus, ordning och reda... Jag har inte läst den i sin helhet men jag är mycket fascinerad av den, både att det finns så många sådana uttryck och att någon faktiskt har skrivit en bok om det.
Verskonstens ABC - Alf Henrikson. Det självklara stället att slå upp bergrepp som sonett, daktyl och blankvers, dessutom roligt skriven med klassisk Henriksonsk underfundighet.

Erin McKean om ordböcker

2008-01-19T03:13:00.000+01:00

Jag har just sett på ett ljuvligt föredrag: Redefining the dictionary. Erin McKean är redaktör för Oxford American Dictionary och pratar om sitt jobb och om ordbokens framtid med mycket humor och smittande entusiasm. Till min stora förtjusning upptäckte jag också att hon har en blogg i ämnet, Dictionary Evangelist. Åh! Jag vill bli lexikograf när jag blir stor.

Siljans Konditori - Oscar Danielson

2008-01-18T16:41:00.000+01:00

Siljans Konditori är Oscar Danielsons debutroman från 2002. Den handlar om Rikard och hans mamma som åker från Stockholm upp till Dalarna för att hälsa på Rikards mormor. Rikard vill lära känna sin mormor bättre innan det är för sent, men han hoppas kanske framförallt på att återse sin barndomskärlek Sofie, hon som sommarjobbade på Siljans Konditori i Leksand när han var tio år och hon femton. Det hinner inte hända så mycket på de dryga 200 sidorna utan boken är i stora delar ett hopplock av enstaka situationer.

Jag läste ut boken snabbt och kan inte säga att den var tråkig eller seg, men så där särskilt intressant var den inte heller. Den lider på sätt och vis av samma sak som Titti Perssons Skaver, att inkludera lite för många personer och tidpunkter. Här är det scener från Rikards föräldrars ungdomstid som jag inte tycker har med resten att göra. Så nä, det här är ingen bok jag kommer att minnas någon längre tid även om den var helt okej och rent av lite trivsam mellan varven.

Som en syster - Martha Moody

2008-01-15T05:53:00.000+01:00

Som en syster handlar om två tjejer, Clare och Sally, och deras vänskap från att de delar rum på college och drygt 20 år framåt. De är väldigt olika och lever större delen av sina liv på långt avstånd från varandra men de håller ändå ihop och stöttar varandra genom allt. Jag hade förväntat mig en idyllisk, kanske till och med lite sockersöt historia men det var helt fel. Ingen av tjejerna har det särskilt lätt i livet. Genomgående teman är fasader som rämnar och skumma affärer bakom en vacker yta, men även försoning och förlåtelse.

Som jag skrev så hade jag svårt att komma in i den här boken. Den kändes osammanhängande och spretig. Styckena är ofta en halv eller en sida, ibland några sidor långa och ett stycke handlar ofta om något helt annat än det föregående. Det finns inte heller någon tydlig övergripande handling och det dröjde länge innan jag tyckte att jag lärde känna huvudpersonerna. Inte heller senare fattade jag riktigt tycke för någon av dem men jag fick ändå lite mer grepp om historien och ett visst intresse av att få veta vad som skulle hända tjejerna. Omdömet blir ändå inte bättre än med tvekan godkänt.

Senaste bokfemman

2008-01-15T05:22:00.000+01:00

Veckans bokfemma öppnar för fria tolkningar kring ordet senaste. För min del får det bli de fem senaste böckerna jag köpte på loppis eller antikvariat.

Siljans Konditori - Oscar Danielson. En av alla böcker som jag länge har tänkt att jag kanske skulle läsa någon gång, men som aldrig har lockat mig riktigt tillräckligt. Nu minns jag inte ens vad det var som tilltalade mig från början. Kanske bara titeln. 20 kronor tyckte jag att den kunde vara värd i alla fall.

The Queen and I - Sue Townsend. Jag har läst böckerna om Adrian Mole flera gånger men aldrig brytt mig om att stifta bekantskap med något annat av samma författare. Den här handlar om vad som händer med drottningen när Storbritannien blir republik, och för 5 kronor var det att betrakta som ett helt oemotståndligt fynd.

Stjärnornas tennisbollar - Stephen Fry. Jag gillar Stephen Fry, eller rättare sagt det jag har sett av honom på TV. Ännu har jag inte läst något av honom, men det kanske kan rådas bot på nu. 20 kronor.

Shopaholic and sister - Sophie Kinsella. Kinsella skriver rolig chick lit och 5 kronor var rena vrakpriset.

Mumpe reser till Spanien - Marei Hoppe. Barnbok från 50-talet som jag köpte på grund av rolig titel och gulligt omslag. Ett inte helt ovanligt scenario när man släpper lös mig på Myrorna. För 5 kronor kan man ju kosta på sig att chansa.

Diverse böcker 2007

2008-01-11T19:28:00.000+01:00

Det går inte att komma ifrån att jag gillar att skriva listor på längden och på tvären, så när jag hade sett den här varianten hos både Bokmoster och Marika ville jag också vara med. Detta har jag läst under 2007 i följande kategorier:

Böcker med en färg i titeln:
Vitklädd med ljus i hår (Maria Lang)

Böcker med ett djur i titeln:
Hur du tränar din drake (Cressida Cowell)
Musselstranden (Marie Hermanson)

Böcker med ett förnamn i titeln:
Jenny S (Denise Rudberg)
Pellas bok, Pellas andra bok (Claque/Anna Lisa Wärnlöf)
Harry Potter and the Deathly Hallows (J K Rowling)
Jan och Katja jagar jultomten (Maria Lang)

Böcker med en ort i titeln:
The Oxford Murders (Guillermo Martinez)
Babylons gator (Carina Burman)
Skaver (Titti Persson) (jo, det är ett ortnamn, om än fiktivt, och inte bara ett verb)

Böcker med ett väderfenomen i titeln:
Inte en enda!

Böcker med en växt i titeln:
Kung Liljekonvalje av dungen (Maria Lang)
Bita i gräset (Jan Olof Ekholm)

Och nu står det 1-1...

2008-01-11T00:03:00.000+01:00

Så där, nu har Peter också kommit igång med sin blogg. Följ den spännande kampen! (Och nej, jag tänker inte redogöra för varje förändring av läget. Det kanske blir en halvårsrapport eller så.)

Årets utmaning

2008-01-06T22:28:00.000+01:00

För att sporra mig själv till att läsa och kanske framför allt blogga mer utmanade jag min man. Vem kan blogga om flest utlästa böcker under 2008? En bok måste alltså både läsas ut och bloggas om under året för att räknas. Vad segraren får mer än äran har vi inte bestämt än. Upplysningsvis läste jag ut 36 böcker under 2007 och Peter 60, så jag får kanske ligga i lite. Det var å andra sidan första gången han läste fler böcker än jag på ett år (statistiken går tillbaka till 2001) så jag tror att vi är ganska jämbördiga. Och så var det ju det där med att blogga om dem också... Ställningen är alltså 1-0 till mig just nu!

Martha Moody

2008-01-05T19:29:00.000+01:00

Årets första påbörjade bok blev Som en syster av Martha Moody. Efter dryga 50 sidor hade jag inte alls fastnat för den och funderade allvarligt på att dumpa den, alltmedan jag tänkte ut dräpande kommentarer att beskriva den med här på bloggen. (De flesta kretsade kring "blek kopia av Prep".) Lite orolig att missa något var jag dock. Boksök till undsättning! Ett enda omdöme hittade jag (längst ner på sidan), men det var tillräckligt för att jag ska ge boken en andra chans. "Boken börjar plåttrigt och ogreppigt och jag tänker nästan ge upp men läser lite till och börjar gilla det." Jamen, det var ju precis så jag tyckte om inledningen. Hoppas att jag också börjar gilla snart.

Stig "Slas" Claesson

2008-01-05T01:36:00.000+01:00

Tidigare i kväll hörde jag på nyheterna att Slas har gått bort. Jag har aldrig läst något av honom, men så fort en författare dör blir man ju lite sugen av någon konstig anledning. Vad säger ni, är det något ur hans stora produktion som är extra läsvärt?

"Fördjupning utan djup", skriver Sydsvenskan

2008-01-04T03:05:00.000+01:00

Har ni någon gång varit med om att en dålig recension fått er att vilja läsa en bok? Själv blev jag sugen på Fördjupade studier i katastroffysik efter att ha läst Sydsvenskans recension.

[...] en utpräglad glamourroman, fast med en berusande (eller bedövande) mängd litterära, finkulturella och världspolitiska referenser istället för lyxyachter, spetsunderkläder och brunbrända ädlingar i skatteparadis. En sorts high browkitch, med kapitel utan nämnvärd anledning döpta efter titlar i en västerländsk litterär kanon, och med ständiga källhänvisningar – av åsyftat humoristiska skäl – till vår överbelästa unga hjältinnas reflektioner och associationer.

Recensenten verkar mena att det här är dåligt. Jag tycker det låter som en underbar bok! Lite mer skeptisk är jag efter att ha läst flera omdömen som säger att den är seg i starten.

Midvinterblod - Mons Kallentoft

2008-01-02T21:47:00.000+01:00

Efter Ystad, Fjällbacka, Västerås, Sundsvall och alla de andra har nu även min hemstad Linköping satts på deckarkartan. (Jag är inte infödd östgöte, men efter drygt tio år känns staden faktiskt mer som en hemstad än blott en simpel bostadsort.) Att läsa en berättelse som utspelar sig på gator där jag har gått hundratals gånger och platser jag kan se om jag tittar ut genom fönstret är en alldeles speciell upplevelse som gör det svårt att ge ett objektivt omdöme om boken.

Mitt i smällkalla vintern hittas en man död och svårt sargad hängande i ett träd ute på slätten. Det visar sig vara Bollbengan, en sån där udda existens i utkanten av samhället som alla känner till men ingen känner. Malin Fors, polis och ensamstående mamma, tar sig an fallet. Vem skulle kunna vilja den harmlöse Bengan så illa?

Det må vara en generalisering, men deckare förknippar jag med ett språk som är enkelt, rakt och effektivt. Kallentoft är annorlunda och uttrycker sig ofta poetiskt. Han berättar historien på ett lågmält, vemodigt sätt. Nästan alla deckare handlar om ond bråd död vilket alltid är en tragedi, men jag vet inte när jag senast läste någon som kändes så här tragisk och sorglig. Jag tyckte mycket om den här deckaren. Enligt omslaget är den första delen i en planerad trilogi men jag hoppas på ännu fler! Nästa del heter Sommardöden och kommer ut i maj.

Maria Lang i juletid

2008-01-01T16:29:00.000+01:00

Strax före jul frångick jag mitt pågående projekt att läsa alla Maria Langs böcker i kronologisk ordning och hoppade en bra bit fram till två som passade årstiden.

Först läste jag Vitklädd med ljus i hår, där Christer Wijk får lösa ett fall med en okänd Lucia som bjuder ett par på fika på sängen varpå en av dem dör. Lite slätstruken tyclte jag allt att den var. Varken miljöerna eller personerna kändes riktigt intressanta. Däremot fascinerades jag av tidsandan. Seden att lussa hemma hos folk var tydligen väldigt utbredd vid den här tidpunkten. Skolklasser lussar för sina lärare och paret som får besök av en helt okänd Lucia verkar inte tycka att det är så konstigt, utan utgår båda från att det är någon den andre känner. Numera finns det väl nästan bara luciatåg i skolor, kyrkor, på dagis och arbetsplatser och i TV förstås.

Förutom de vanliga deckarna skrev Maria Lang några ungdomsböcker. En av dessa är Jan och Katja jagar jultomten som jag också ville passa på att läsa under december. Huvudpersonerna Jan och Katja har figurerat i några tidigare böcker som jag inte har läst, så jag förstår inte riktigt varför den 7-årige pojken och den runt 18-åriga flickan är bästa vänner. Eftersom boken riktar sig till en yngre publik förekommer det inget mord utan det är ett rån som ska klaras upp. Lille Jan blir vittne till rånet och så småningom också tillfångatagen, och Katja löser det mesta av gåtan och räddar honom. Ingen höjdarbok precis (och kom då ihåg att jag brukar uppskatta ganska många halvtramsiga gamla barn- och ungdomsböcker), och återigen är det tidsmarkörerna jag fastnar för. Jan har en antiglissjacka till exempel. Jag antar att det var något ganska coolt på 70-talet. En mans omdöme om den söta Katja var också roligt: Den flickan blir bara mer raff för varje år som går!

Bokfemman vecka 51

2007-12-19T00:14:00.000+01:00

Årets sista bokfemma handlar om årets fem bästa böcker. Utan inbördes ordning:

The Basic Eight av Daniel Handler. Se nedan.
Caipirinha med döden av Maria Ernestam. En bok som inte liknar något annat jag har läst. Jag antar att en berättelse om en ung kvinna som får Döden, med slängkappa, lie och allt, på besök måste räknas som fantasy eller science fiction, eller är det möjligen detta som är magisk realism? Samtidigt som det är en uppenbart orealistisk grundhistoria är miljöerna och personerna helt vanliga. Boken var oförutsägbar in i det sista, men samtidigt kändes det när jag kom till slutet alldeles självklart att det var precis så det måste sluta.
Cromwells huvud av Carina Burman. Omläsning av en gammal favorit, lite deckare, lite humor och väldigt mycket Cambridge.
Vattenuret av Jim Kelly. En spännande brittisk deckare som handlar mycket om is och vatten, och där man riktigt känner hur kallt det är. Av någon anledning gillar jag böcker fyllda av snö, kyla och isiga vindar. (Ett annat exempel är De döda språkens sjö, en av mina favoriter från förra året.) Jag vill absolut läsa fler deckare av Jim Kelly, inte minst för att huvudpersonens privatliv var intressant och hade en liten cliffhanger.
Enhet av Ninni Holmqvist. Ännu en väldigt speciell bok med en läskig framtidsvision. Den påminner lite om Marie Hermansons böcker, kanske framförallt Värddjuret.

Bokfemman vecka 50

2007-12-11T02:11:00.000+01:00

Hela hösten har jag omväxlande inte varit sugen på att göra Bokfemman alls och omväxlande bara inte gillat det aktuella temat. Men nu kör jag hårt igen, även om veckans tema var lite klurigt: de fem sämsta böcker jag har läst i år. Jag har faktiskt inte läst något riktigt uselt, så det blir väl snarare de fem minst bra.

1. Bita i gräset av Jan Olof Ekholm. En deckare från sjuttiotalet som var avsedd att vara rolig men väldigt sällan var det, och där jag inte lyckades uppbåda något intresse för upplösningen. När mördaren avslöjades fick jag tänka efter ordentligt för att komma ihåg vem det var som hade dött.

2. Jenny S av Denise Rudberg. Lättläst men ganska tramsigt i chick lit-stil. Allting löser sig så enkelt och piffigt för huvudpersonen så historien blir rätt ointressant. Inte var den rolig heller, och chick lit utan humor tycker jag oftast faller platt.

3. Nya vägar av Armistead Maupin. Sista delen av sex i en serie som jag i och för sig gärna rekommenderar, men det börjar gå utför redan i del tre och den sista är inte på långa vägar så kul som de första.

4. Vildhonung av Rosamunde Pilcher. Sedvanlig romantik, en flicka som har lite svårt att fatta vem hon är kär i och ett tjusigt släktgods i Skottland. Gäsp.

5. Skaver av Titti Persson. Kanske lite orättvist för den här boken tyckte jag både bra och dåligt om. Bra för att det är en uppväxtskildring där de flesta kan hitta något att känna igen sig i, dåligt för att den handlar om femton personer och tre olika årtal och det blir väldigt splittrat och hattigt. Stundtals känns den också som en blek kopia av En komikers uppväxt.

The Basic Eight - Daniel Handler

2007-12-05T16:30:00.000+01:00

Så går två månader från våra liv och kommer aldrig åter. Mitt bloggande har blivit helt åsidosatt till förmån för jag vet inte riktigt vad.

Tidigare i höstas hittade jag listan Back to school: a sinister booklist. När en boktipslista innehåller Den mörka materien, Harry Potter, Prep och Den hemliga historien är det ganska självklart att jag måste läsa resten av böckerna också. Åh, bara att se den där kvartetten samlad gör mig glad! Såna fantastiska böcker.

The Basic Eight blev den första jag fick tag på. Daniel Handler är tydligen mannen bakom pseudonymen Lemony Snicket, känd för barnboksserien A Series of Unfortunate Events. (Jag är för övrigt fortfarande förvånad att jag inte alls gillade den serien. De borde vara precis den typ av böcker som jag älskar, men de tilltalade mig inte det minsta. Förr eller senare får jag nog ge dem en andra chans, kanske på originalspråk.) Uttrycket a series of unfortunate förekommer en gång i den här boken också.

The Basic Eight är ett gäng high school-studenter med en viss förkärlek för pretentiösa middagsbjudningar. Historien berättas av Flannery Culp och boken är utformad som hennes dagbok, reviderad av henne själv för att ges ut som bok. Ganska tidigt står det klart att historien kommer att sluta illa och man får veta en hel del saker i förväg. Detta gör det inte ett dugg mindre spännande, för samtidigt som man vet hur det kommer att sluta har man egentligen inte den blekaste aning. Jag ville läsa boken en gång till så fort jag hade läst ut den. Med så många andra böcker som pockar på uppmärksamhet kommer det antagligen inte att bli av, men oj vad man skulle se allting i ett annat ljus! Boken väcker verkligen frågor som hur mycket man egentligen kan lita på en berättare.

Daniel Handler verkar inte finnas översatt till svenska överhuvudtaget. Jag hoppas ändå att den här boken kan hitta sina läsare. Utan att egentligen vara så väldigt lik vare sig Prep eller Den hemliga historien försvarar den ändå en plats i en triptyk tillsammans med dem. Bästa boken på länge helt enkelt!

"Idrotten räddade mig från litteratur"

2007-09-26T14:05:00.000+02:00

Om faran med att läsa böcker - låt mig gissa att det här blir veckans samtalsämne, näst efter bokmässan förstås, i bokvärlden. Själv orkar jag inte engagera mig i frågan. Roligt dock att sidan toppades av en fet bannerannons från Adlibris.

Leveransavisering

2007-09-18T00:45:00.000+02:00

Och det blev bara bättre när Bokus hörde av sig igen:

Idag har följande skickats till dig som "brev/skrymmande brev".

* 1 st Nästan död man (9789113017471)

Skrymmande, tror jag det...

Dagens orderbekräftelse...

2007-09-17T04:03:00.000+02:00

... känns aningen makaber:

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Skickas normalt inom 3-6 arbetsdagar:
- 1 st Nästan död man (9789113017471) à 49.00 kr
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

(Åke Edwardsons senaste på Dagens Bok-extrapris hos Bokus)

Expressens klassikersatsning

2007-08-29T22:00:00.000+02:00

Med start den 11:e september kan man köpa klassiska böcker med Expressen. Först ut är Hemsöborna som man får gratis, därefter ska böckerna kosta 59 kronor styck. Expressen har hela listan. Det ska bli spännande att se hur den här kampanjen tas emot.

Bokfemman vecka 35

2007-08-29T17:13:00.000+02:00

Nu är jag framme vid den aktuella bokfemman, att välja fem fackböcker som säger något om vem jag är och vad jag gör när jag inte läser böcker. Det var ett både roligt och klurigt ämne! Jag har svårt att begränsa mig till fem böcker den här gången.

Ant. Hammarlöws rimlexikon. Någon språkbok måste helt klart vara med. Samlingen av ordlistor, grammatikor, språkriktighetsböcker och en massa annat som handlar om språk tar upp ungefär 3,5 hyllmeter så valet var inte lätt. Till slut bestämde jag mig för den här eftersom den dessutom illustrerar ett annat intresse, nämligen studentspex. Jag har varit med och skrivit manus för Linköpings studentspex ett par gånger och eftersom vi håller oss till Uppsala-traditionen som påbjuder rimmad dialog är Ant. Hammarlöw en trogen följeslagare. Numera ägnar jag mig åt att sy kostymer istället för att skriva, men rimlexikonet passar även bra för högläsning. Framförallt avdelningen dubbelrim är riktigt underhållande med rim som getost - fetprost och narcissgren - abbedissben. Rimlexikonet är ursprungligen från 1920-talet men kom ut i nytryck 1984.
Victorian Lace Today av Jane Sowerby. Jag gillar de flesta typer av textilt hantverk men de senaste åren är det stickning som har dominerat. Det här är en underbar bok med beskrivningar till massor av spetssjalar. Bilderna är vackra nog för att man ska vilja ha den som coffee table-book. Kolla in Victorian Lace Today Knitalong för att se exempel på vad folk har stickat efter bokens mönster. (Knitalong kallas parallellstickning på svenska och består i att ett gäng personer bestämmer sig för att sticka samma sak, eller saker på ett visst tema, och skriver om detta på en blogg eller mejlinglista. Stickningsvärldens motsvarighet till bokcirkel, ungefär.)
Den nya nordiska floran av Lennart Stenberg och Bo Mossberg. På somrarna är det inte alltför ovanligt att jag återfinns nära marknivå räknande ståndare och pistiller för att artbestämma någon spännande liten blomma. Favoritställena är Kärna mosse i utkanten av Linköping och Österplana hed på Kinnekulle. Här måste jag också nämna den utmärkta Virtuella floran.
Artificial Intelligence av Stuart Russell och Peter Norvig är en stor tjock kursbok som får illustrera min nuvarande studieinriktning. Jag har bytt spår ett flertal gånger och övervägt att bli såväl civilingenjör i maskinteknik som lärare i syslöjd och tyska. Till slut har jag landat i ämnet datavetenskap efter att ha insett att man faktiskt kan plugga det utan att egentligen vara intresserad av datorer. Edsger W Dijkstra har uttryckt det alldeles utmärkt: Computer Science is no more about computers than astronomy is about telescopes. Den datavetenskap jag intresserar mig för är teoretisk och ligger nära matematik, samtidigt som den har omåttligt coola praktiska tillämpningar inom områden som t ex AI.
London - the rough guide. Om jag hade obegränsat med tid och pengar skulle jag nog åka till London två-tre gånger om året. Senaste resan var i oktober 2006, nästa blir november 2007. London funkar oavsett årstid och jag älskar staden för både shopping, muséer, parker och allmänt strosande. Bästa bokhandeln är Waterstone's på Piccadilly och favoritantikvariatet, inte minst för namnets skull, är Any Amount of Books på Charing Cross Road.

Bokfemman vecka 34

2007-08-29T17:12:00.000+02:00

För vecka 34 var utmaningen att välja fem svenska favoriter. Det var inte så lätt som det verkade. Jag tror att jag ar läst mindre och mindre svensk litteratur de senaste åren.

Katarina Mazetti är i alla fall ett självklart val. Grabben i graven bredvid har jag läst flera gånger och även haft som underlag för en stilanalys i ett grupparbete när jag pluggade svenska. (Vi hittade en del språkliga skillnader mellan de två huvudpersonernas kapitel, Desirée skriver mig och Benny mej till exempel.) Den är hemskt rolig men har fler kvaliteter än så. Roliga böcker beskylls ibland för att sakna djup, men det gäller inte den här. Även resten av Mazettis produktion är läsvärd, i synnerhet ungdomsböckerna Det är slut mellan Gud och mig m fl.
Unni Drougge är en annan författare vars samlade verk jag jobbar på att ta mig igenom. Hennes böcker är ganska varierade, ibland jätteroliga, ibland tragiska, ibland både och. Ofta också frispråkiga på gränsen till vulgära. Allra bäst tycker jag om Slyngstad Events (som nog måste betecknas som en mustig skröna även om jag inte riktigt gillar det uttrycket).
Tove Jansson har jag stiftat bekantskap med relativt nyligen. Som liten hade jag en återkommande mardröm där Mårran kom ut ur min garderob och därför tyckte jag att allt vad Mumintroll hette var alldeles för läskigt för att gå i närheten av. Som mer vuxen läste jag alla Muminböckerna i en följd och tyckte mycket om dem, allra mest den dråpliga Farlig midsommar och den mycket mer vemodiga Sent i november. Missa inte heller den helt muminfria Sommarboken!
Maria Lang var förstås med i deckarfemman men förtjänar definitivt ett omnämnande här också. Länge leve småstadspusseldeckaren!
Maria Gripe får vara med för den fantastiska skugg-serien som inleds med Skuggan över stenbänken och som också gick som TV-serie i slutet av 80-talet. Jag var kanske i elvaårsåldern när jag läste de här böckerna första gången och jag älskade dem både då och när jag senare läste om dem. Det är mycket mystik och hemligheter och ett persongalleri där det finns mer än en som är lätt att förälska sig i.

Bokfemman vecka 33

2007-08-29T17:11:00.000+02:00

Bokfemman vecka 33

Jag jobbar på för att komma ikapp med bokfemmorna. En av de missade handlar om brittisk och amerikansk litteratur. Här finns ju så mycket att välja på att jag nog inte ens försöker bestämma vilka fem som är allra, allra bäst, men här är i alla fall några som är riktigt, riktigt jättebra.

Den hemliga historien av Donna Tartt. Är det någon bok jag skulle ge epitetet modern klassiker så är det den här. Obeskrivligt bra.
Prep av Curtis Sittenfeld. (I en klass för sig på svenska) I likhet med Tartts bok är det en roman om en outsider på internatskola, men skillnaderna är större än likheterna. Lite tonårsångest, mycket kärlek och relationer och en hel del humor. Också den obeskrivligt bra.
Neverwhere av Neil Gaiman. Humoristisk fantasy i kombination med stora doser av Londons tunnelbana kan ju inte bli riktigt fel. Gaiman har kokat ihop en historia som i grund och botten är en väldigt klassisk hjältesaga men ändå är alldeles ny. Underbara personer och miljöer.
Undead and unwed av MaryJanice Davidson. Vampyrchicklit är en oemotståndlig genre. Man kan inte annat än älska stackars Betsy som blir överkörd av en bil och tillsynes dör, men som snart upptäcker att hon har blivit vampyr.
Salem Falls och Allt för min syster av Jodi Picoult. Jag kan omöjligt välja vilken jag tycker bäst om av de här två. Allt för min syster handlar om flickan som är född för att förse sin svårt sjuka syster med friskt blod och så småningom även andra organ, men som en dag säger stopp och kräver rätten till sin egen kropp. Salem Falls handlar om en manlig lärare som flyttar till en ny stad efter att ha suttit av ett fängelsestraff för våldtäkt på en elev. Givetvis sprids ryktet snabbt och en ren häxjakt sätter igång. Gemensamt för de två böckerna är moraliska dilemman, rättegångar och det där lilla extra som gör dem omöjliga att lägga ifrån sig.

Bokfemman vecka 32

2007-08-17T16:45:00.000+02:00

Jag ligger lite efter, men här är i alla fall förra veckans femma.
Temat för veckans bokfemma är utländska författare. Nämn dina 5 favoriter - böcker eller författare - av utländsk litteratur (EJ US eller UK!).

Ingrid Noll - Tuppen är död (Tyskland). En rolig och smågalen historia om en kvinna som blir förälskad i en främmande man och så smånigom lyckas göra sig skyldig till mord för att försöka vinna honom. Låter kanske inte så kul, men är verkligen dråpligt. Noll har skrivit fler böcker i ungefär samma stil.
Philippe Delerm - Den första klunken öl och andra små njutningar (Frankrike). Den här boken innehåller korta texter, ett par sidor, som beskriver de små njutningarna i livet. Läsa på stranden, äta banana split, doften av äpplen... Allting beskrivs på ett väldigt vackert och njutbart sätt.
Amélie Nothomb - Underkastelsens sötma (Frankrike). Den svenska titeln är dåligt vald tycker jag, det låter som titeln på en ganska högtravande tegelstensroman. I själva verket är det en rolig och inte särskilt tjock bok om en fransyska som åker till Japan för att jobba för ett stort företag, har problem med kulturen och ständigt omplaceras till sämre och sämre arbetsuppgifter. Det här är också den enda bok, förutom förenklade skolupplagor, som jag har läst på franska!
John Marsden - I morgon när kriget kom (Australien). Första delen i en serie om några ungdomar som håller sig gömda och bildar en motståndsrörelse när Australien belägras av en främmande makt. En mycket bra blandning av spänning och relationsdrama. Jag tror att de kan uppskattas av både killar och tjejer i kanske 12-årsåldern och uppåt, och inte minst av vuxna!
Jon Ewo - Solen är en fet gud (Norge). 16-årige Adams tjej gör slut med honom för att han är för barnslig, så han bestämmer sig för att bli vuxen så fort så möjligt. Det här är en sån där bok som jag omöjligt kan beskriva, den är bara så fantastiskt bra. Och när man har läst ut den finns det två kvar - Månen suger och Jorden är tuff och naken. Och sen kan man läsa dem igen och kanske fördjupa sig i referenserna till klassisk litteratur (läs här vad författaren själv skriver om den saken). Åh, måste läsa om snart!

Bokfemman vecka 25

2007-06-20T14:30:00.000+02:00

Veckans bokfemma går ut på att summera första halvåret 2007 och presentera de fem bästa böckerna man har läst. En titt i min läsjournal visar att jag bara har hunnit igenom 19 böcker det här halvåret. (Jo, jag vet att 19 böcker är mer än många läser på ett decennium. Men för ett par år sedan brukade jag läsa drygt 100 böcker per år, så för mig känns det lite klent.)

Det var svårt att välja ut fem, det är få som riktigt höjer sig över mängden och få som jag inte har gillat. Till slut har jag bestämt mig för följande lista:

Enhet av Ninni Holmqvist. En av de få böcker som har fått ett eget blogginlägg i år. Helt fantastisk och fascinerande lättläst trots att ämnet är så tankeväckande och provocerande.
Cromwells huvud av Carina Burman. Helt obeskrivlig bok som jag faktiskt läste för andra gången. Det är till viss del en deckare, för det förekommer ond bråd död i den, men mest är det en rolig roman om två vilsna svenskar, en medelålders gästforskare och en au pair-flicka som kommer till Cambridge. Jag läste boken strax innan jag själv besökte Cambridge vilket förhöjde upplevelsen av både staden och boken.
Pellas bok av Claque (Anna Lisa Wärnlöf). En flickbok från 1950-talet, väldigt kåserande och roligt skriven, om Pella som åker som sommarkonfirmand till en prästgård i Småland. Bäst av allt är att det finns tre böcker till om Pella!
Kung Liljekonvalje av dungen av Maria Lang. Gammal deckare i småstadsmiljö där alla känner alla. En ung brud försvinner spårlöst dagen före sitt eget, mycket omtalade, bröllop. Se även förra veckans bokfemma. Jag gillar Maria Lang!
En liten chock av Johanna Lindbäck skrev jag ju om alldeles nyss, men den förtjänar absolut att rekommenderas en gång till.

En liten chock - Johanna Lindbäck

2007-06-18T13:14:00.000+02:00

Som jag har väntat på den här boken. Johanna L är en av bokhororna och jag har följt henne i andra bloggar sen runt 2001 tror jag.

Jag läser åtminstone periodvis ganska mycket ungdomsböcker. Det finns massor av fantastiska böcker där ute som riktar sig till och handlar om tonåringar men som lämpar sig precis lika bra för vuxna. Många tror jag till och med att jag uppskattar mer nu än om jag hade läst dem när jag själv var i "rätt" ålder.

Det första som gladde mig med den här var att den är såpass tjock - det finns så många böcker i den här genren som håller sig runt 130 sidor, men den här är dubbelt så lång. (Vilket dock inte alls gjorde att den räckte särskilt länge, jag kunde inte släppa den och läste ut den på en eftermiddag.)

Gustav går sista året på gymnasiet och börjar ge upp hoppet om att allt ska bli annorlunda. Efter att ha varit utanför i en klass av sportnördar hela högstadiet såg han verkligen fram emot gymnasiet och lyssnade gärna till alla lyriska beskrivningar om hur mycket bättre allt blir och hur mycket man utvecklas under de där tre åren fram till studenten. Men Gustav är inte helt nöjd, visst är klassen annorlunda men den där nya personligheten han hade önskat sig har inte visat sig. Med bara några månader till studenten är han fortfarande lika blyg och osäker. Det är här boken tar sin början, och det som sätter igång allting är en plötsligt uppdykande vikarie i engelska, Eva, 25 år som Gustav blir mer och mer fascinerad av. Dessutom visar sig även klasskompisen Elin ha en längtan efter att något ska bli annorlunda, och hon och Gustav gör upp om att de båda ska hitta på något oväntat. Det är det som är titelns lilla chock.

Jag kunde som sagt inte släppa boken. Det finns hela tiden ett driv framåt och en del oväntade vändningar (varav en var sådär att jag slog mig för pannan och tänkte att jamen det borde jag ju ha förutsett). Min beskrivning av handlingen tar bara upp en bråkdel. Det händer massor av saker som är synd att avslöja i förväg och framförallt uppdagas en hel del efterhand, om Gustavs familjesituation framförallt. Jag uppskattar verkligen böcker där saker portioneras ut lite långsamt istället för att hela handlingen pausar och det kommer två helsidor som beskriver allting om var personen bor och med vem och vad han tycker om det. Här lyckas författaren alldeles utmärkt med det där gradvisa insmygandet av bakgrunden. Jag blev också väldigt engagerad i personerna, vilket visade sig dels genom att jag flera gånger önskade att jag kunde få läsa om samma händelser ur en annan av persornas perspektiv, dels genom att jag blev en aning besviken när det inte slutade riktigt som jag hade hoppats.

Jag försöker komma på någon annan ungdomsboksförfattare att jämföra Johanna Lindbäck med, men jag lyckas inte. Det finns en träffsäkerhet, trovärdighet (inte minst i dialog) och nutidsförankring som jag verkligen uppskattar, och som också gör att jag tror att det här är en ungdomsbok som verkligen kan gå hem bland ungdomar.

Som en extra bonus är det roligt att känna igen Johannas egen boksmak hos Eva. Jag blev verkligen sugen på att läsa Murakami!

Bokfemman vecka 24

2007-06-11T23:12:00.000+02:00

Jag vill gärna sparka liv i min halvt avsomnade gamla blogg igen, och att låta någon annan hitta på vad man ska skriva om verkar som ett smart knep. Därför tänkte jag börja svara på Malins bokfemmor. Veckans femma handlar om deckare, en genre som jag har läst mer och mer av de senaste åren. Ändå tror jag att min konsumtion ligger betydligt under bokmalsgenomsnittet. Här är i alla fall fem favoriter utan inbördes rangordning.

Sjung som en fågel av Thomas Kanger. En av böckerna i serien om Elina Wiik vid polisen i Västerås. Om jag skulle rekommendera någon av deckarna på min lista till en person vars smak jag inte kände till skulle det bli den här. Den sticker inte ut på något sätt utan känns som en ganska vanlig deckare - lagom spännande, lagom mycket av utredarnas privatliv, inte särskilt blodig och inte alldeles för tjock.
Farligt att förtära av Maria Lang. Egentligen hade jag kunnat göra en lista med fem Lang-deckare, för de är ofrånkomligen mina favoriter. Samtidigt är det inget jag rekommenderar till vem som helst. Jag förstår ju att småputtriga pusseldeckare från 1950-talet i småstadsmiljö inte tilltalar alla, men jag tycker det är alldeles underbart. Just den här hade till och med en slutscen som var tillräckligt spännande för att pulsen skulle öka.
Gourmet-detektiven av Peter King. Titelpersonen har som specialitet att snoka reda på hemliga recept, avslöja vilken ingrediens det är som gör en sås extra god och liknande. Nu minns jag inte riktigt vart handlingen barkade hän, men jag har för mig att det var något med ett dödsfall som misstänktes bero på matförgiftning. En trevlig och småkul engelsk deckare är det i alla fall.
Ett helgon till varje pris av Ellis Peters. Deckare som utspelar sig på 1100-talet, kan det vara något? Huvudpersonen är en munk som ständigt snubblar över mysterier (det finns en lång serie böcker om honom varav det här är den första). Jag läser sällan historiska romaner annars men av någon anledning fastnade jag för den här.
Dead Famous av Ben Elton. (Finns även på svenska med titeln Dödskänd.) Ett mord begås i en dokusåpa liknande Big Brother. Deckarhistorien fungerar bra, men det är framförallt den otroligt roliga satiren över dokusåpor som är behållningen med den här boken.

Sådär, det var ju inte alltför svårt! Det här ser jag fram emot att fortsätta med.

The Oxford Murders - Guillermo Martínez

2007-03-01T13:12:00.000+01:00

Den här boken har, liksom så många andra böcker de senaste åren, påståtts likna Da Vinci-koden. Jag tycker att likheten är ungefär lika stor som mellan Sagan om ringen och Harry Potter. Man bör absolut inte läsa den här boken om man förväntar sig spänning och cliffhangers eller världsomspännande konspirationsteorier. Inte heller bör man förvänta sig en modern deckare med rafflande polisarbete.

Vill man däremot läsa något i stil med en gammaldags pusseldeckare med små inslag av matematik, logiska resonemang och diskussioner kring vad sanning är, då kanske det här är rätt bok. Det är en lågmäld och stillsam historia med oväntad upplösning och ja, jag tyckte om den sådär lagom mycket. Trivsamt.

Men är det inte irriterande att så fort en bok får riktigt stort genomslag så vill någon försöka klämma in snart sagt varenda annan bok i samma form? Det är som om det upprättas förenklade litterära formler som säger att vissa ingredienser automatiskt medför likhet med ett känt verk:

Vetenskap + onaturlig död = Da Vinci-koden
Tjej + singel = Bridget Jones

Kommer ni på fler?

Ninni Holmqvist - Enhet

2007-02-28T15:53:00.000+01:00

Siv rekommenderade Enhet av Ninni Holmqvist, jag gick till biblioteket vid första bästa tillfälle och lånade. Senare samma dag hade jag läst ut boken.

Oj, vilken omskakande upplevelse. Ett Sverige nästan precis som det vi lever i nu, men där alla kvinnor över 50 och män över 60 som anses umbärliga stängs in i en reservbanksenhet. De pysslas om väl och har tillgång till det mesta de kan önska sig, utom kontakt med yttervärlden, och används för medicinska experiment och som organdonatorer. Dit kommer Dorrit, en ensam barnlös författare, strax efter sin femtioårsdag. Sakta vänjer hon sig vid den trots allt ganska behagliga tillvaron, även om det finns ett ständigt hot att hon eller någon av de hon lärt känna ska läggas in för slutdonation och aldrig komma tillbaka.

Det är trots det tunga temat en lättläst bok. Ninni Holmqvist presenterar det här samhället med en sån självklarhet. Det är inte alls långsökt science fiction utan något som faktiskt skulle kunna hända. Mycket tankeväckande. Jag associerar till Under skinnet av Michel Faber och Värddjuret av Marie Hermanson - gillar du någon av de böckerna tror jag att du gillar den här också, och vice versa. Lite mer långsökt kommer jag att tänka på vissa delar av Richard Adams Den långa flykten.

Sommarläsning

2006-06-09T14:52:00.000+02:00

Även om jag ännu inte riktigt har avslutat vårterminen börjar det så smått kännas som sommar. Då är det förstås dags för sommarläsning! Inte vet jag om jag egentligen läser andra böcker än resten av året, men det känns lite så. Jag har börjat plocka fram några kandidater ur olästhyllan. Men vad är det egentligen jag är ute efter? Jag har funderat på det och det här är några av sakerna jag vill läsa under sommaren:
Tjocka böcker. Jag har redan börjat på Den hemliga historien (och den är verkligen så bra som det sägs!)
Facklitteratur. Åtminstone en lite tyngre och/eller tjockare fackbok. Kanske ska jag äntligen ta mig igenom Inventing the Victorians, eller kanske superklossen Gödel, Escher, Bach.
En hel bokserie. Allra minst en trilogi, men gärna längre.
Något äventyrligt. Kanske science fiction eller fantasy. Huvudsaken är att det har vad jag brukar kalla matinékänsla.
Något av nostalgiskäl. Jag vill gärna påminnas om bardomens sommarlov genom att läsa barnböcker. Stor potential för kombination med minst en av de två föregående punkterna. Kanske Britta och Silver, eller några andra hästböcker, eller Maria Gripes skugg-serie, eller...
Något som utspelar sig på sommaren och känns somrigt. Svårigheten är att man oftast inte vet det säkert förrän efteråt. Man kan alltid chansa på något med sommar i titeln.

Vad har ni för somriga läsvanor?

Marian Keyes

2006-06-02T09:32:00.000+02:00

Jag ligger pinsamt efter när det gäller Marian Keyes. Fram tills för någon månad sedan var När Lucy Sullivan skulle gifta sig den enda av hennes böcker jag hade läst. Men nyligen bestämde jag mig för att - som sista person i världen - faktiskt ta mig an Vattenmelonen. Sedan följde En oväntad semester med av bara farten. Bra böcker båda två, men jag måste ändå säga att jag inte riktigt förstår hypen. Vattenmelonen är helt vanlig chick lit som inte direkt höjer sig över mängden. En oväntad semester tyckte jag mer om. Många böcker i den här genren har mer eller mindre samma handling (tjej har relationsproblem men får drömprinsen på slutet), men här tar Keyes upp allvarliga missbruksproblem och lyckas dessutom vara rolig samtidigt. Tyvärr tyckte jag att boken var lite väl lång och upprepade sig i onödan. Nedskuren med bortåt 100 sidor hade den varit alldeles utmärkt.

Just nu håller jag på med kåserisamlingen Under the duvet och den gillar jag verkligen. Kanske är den avgörande faktorn att jag läser den på engelska? Det står ytterligare ett par Keyes-romaner i översättning i bokhyllan men ska jag köpa fler får det bli på originalspråk. Jodå, jag gillar Keyes tillräckligt mycket för att vilja plöja hela hennes produktion. Jag kommer bara aldrig bli en av de som rusar till bokhandeln när hon har givit ut något nytt. (Det gör jag strängt taget bara när det gäller J K Rowling.)

3 x lad lit

2006-05-04T14:41:00.000+02:00

Jag har läst en del av den manliga motsvarigheten till chick lit på sistone. Två böcker gick nästan spårlöst förbi: Things my girlfriend and I argue about av Mil Millington (seg och med småsvårt språk) och En god människa av Nick Hornby (konstig historia, tilltalade mig inte alls).

Desto bättre gillade jag Kan innehålla nötter av John O'Farrell. Han är sedan tidigare en av mina favoriter i genren, kanske mest för att jag inte har haft så mycket att jämföra med. Nu kan jag i alla fall konstatera att han står sig riktigt bra i konkurrensen med herrar Millington och Hornby. Det här är hans tredje bok (båda de två tidigare, Det bästa av två världar och Här är ditt liv är roliga och rekommenderas också) och den behandlar det aktuella ämnet curlingföräldrar. Mja, det här handlar nog om föräldrar som är värre än så. De gör precis allt för sina barn och ägnar resten av sin vakna tid åt att skryta inför de andra föräldrarna om hur begåvade just deras telningar är. Nu är problemet för Alice och David att deras äldsta dotter inte är fullt så klipsk som de hade hoppats och därför riskerar att misslyckas på antagningsprovet till den fina privatskolan. Så föräldrarna bestämmer sig helt sonika för att Alice ska skriva provet i dotterns ställe. Ja, det är precis så vansinnigt som det låter. Det här är en rolig bok, ibland på gränsen till pinsam i sin träffsäkerhet. John O'Farrell håller stilen och jag hoppas på många fler böcker från honom.

2 x spänning

2006-05-04T14:38:00.000+02:00

Fördelen med att ligga efter och ha en jättetrave böcker att blogga om är att man kan kombinera ihop dem till teman. Ämnet för dagen är spänningsromaner, något som är relativt sällsynt i min bokhylla.

Jag har läst väldigt skiftande omdömen om huruvida några fler av Dan Browns böcker än Da Vinci-koden är läsvärda. På bokrean bestämde jag mig för att slå till på Änglar och demoner men hoppa över I cirkelns mitt.

Det var bortåt två år sedan jag läste Da Vinci-koden och det var en välbehövlig paus med tanke på hur lika de två böckerna är. Robert Langdon fnattar runt i Rom i sällskap av en vacker kvinna (som påpassligt nog är expert på både marinbiologi och partikelfysik), tittar på symboler och följer ledtrådar som finns gömda i gamla konstverk. Den här gången är det Illuminati, ett mycket hemligt sällskap, som står för ondskan. Det börjar med ett mord och så småningom är hela katolska kyrkan hotad. Dan Brown vet verkligen hur man skriver cliffhangers och får ihop en bok som är omöjlig att lägga ifrån sig. Samtidigt blir det alldeles för mycket. Jag vet inte hur många gånger Langdon klarar sig från döden med bara några sekunder eller millimeter till godo. Men visst, jag gillade boken och om man tyckte om Da Vinci-koden har man antagligen stort nöja av Änglar och demoner också. Men som sagt, det är bra att inte läsa dem alltför tätt.

Lika spännande men på ett helt annat sätt är Svart krabba av Jerker Virdborg. Här finns inget bombastiskt, inga stora explosioner och inga världsomspännande konspirationer. Boken utspelar sig på en plats som kanske, kanske inte är Sverige. Ett krig pågår men man får inte veta särskilt mycket om varför eller mot vem. Fyra män skickas ut på ett specialuppdrag: de ska färdas en lång sträcka på skridsko under natten och överlämna kapslar med ett innehåll de inte själva känner till. Större delen av boken utspelar sig under en enda natt. Jerker Virdborg lyckas skapa riktig nagelbitarspänning med väldigt små medel. Männen riskerar förstås att bli upptäckta av fienden. De måste samarbeta, men samtidigt vet de inte riktigt om de kan lita på varandra. Och vad är det egentligen uppdraget handlar om? Det finns en hel del frågor, och alla har faktiskt inte besvarats när boken är slut. Den här boken rekommenderar jag varmt!

Tre korta

2006-03-17T14:59:00.000+01:00

Några rader om några böcker jag läste ut för numera ganska längesen:

Ellie: Så länge jag finns - John Marsden. En mycket efterlängtad uppföljare till den fantastiska I morgon när kriget kom-serien. Kriget är över och Ellie ska försöka börja leva ett någorlunda normalt liv igen, men ingenting är förstås som förut. Jag var en aning skeptisk inför tanken på en fortsättning men den är faktiskt lika bra och dramatisk som de tidigare böckerna. Ännu en, med titeln Incurable, finns utgiven på engelska.

How long is a piece of string? - Rob Eastaway & Jeremy Wyndham. Underhållande om matekatik i vardagen av författarna till Why do buses come in threes?. Mycket rolig och inspirerande.

Tidernas fisk - Samantha Weinberg. Populärvetenskaplig historia om jakten på kvastfeningen, fisken som alla trodde var utdöd sen lång tid tillbaka. Roligt och intressant och handlar minst lika mycket om halvexcentriska vetenskapsmän som om fisk.

Snygga författare

2006-03-16T12:46:00.000+01:00

Petra listar de fem snyggaste författarna och jag skulle gärna hänga på, men jag inser hur få författare jag egentligen vet hur de ser ut. En favorit har jag dock (och jag har fortfarande inte läst någon av hennes böcker, trots att jag har båda): Donna Tartt.

Inget bredband synes än

2006-03-16T12:33:00.000+01:00

Vi är installerade i huset sedan en och en halv månad tillbaka. Internetsituationen är dock prekär - först skulle det enligt det stora telebolaget gå att få ADSL, men när ingenting hände och vi klagade visade det sig att de visst inte alls hade byggt ut sånt i vår del av världen. Så är det på landet. Kommunen planerar för att ordna saken någon gång i höst. Till dess får jag väl distansblogga från universitetet.

Jag har läst mer än på länge i alla fall och om jag tänker efter lite ska jag nog kunna blogga en och annan rad om böckerna utan att ha högen tillhands bredvid mig. Ganska goda chanser till tätare uppdateringar här alltså (hört det förut?).

Många lådor, många frågor

2006-01-31T16:18:00.000+01:00

Om man någonsin önskar att man inte hade så himla mycket böcker är det när man flyttar. Nu är i alla fall alla lådor färdigburna, om än inte uppackade. Nya bostaden (hus på landet! med bibliotek!) lider dock ännu av total avsaknad av bredband, varför uppdaterandet här kan tänkas bli närmast obefintligt de närmaste veckorna. Dessutom försvinner det utrymme där jag hade alla bilder i samband med flytten, så bloggen får bli temporärt bildlös och full av felmeddelanden. Åtgärd kommer så småningom.

Jag ska i alla fall svara på de där frågorna som alla andra svarar på, och som närmast kommer från Camilla.

Four jobs you have had in your life:
1. Hjälpreda på Apoteket
2. Försöksperson på VTI (frågan var hur åksjuk man blir i tågvagnar som skakar olika mycket)
3. Mobiltelefonmontör
4. Manualskribent på IT-företag

Four movies you could watch over and over:
1. Fyra bröllop och en begravning
2. Notting Hill
3. Den lilla sjöjungfrun
4. 10 orsaker att hata dig

Four places you have lived:
1. Mårdtorpsgatan
2. Alsättersgatan
3. Björnkärrsgatan
4. Rydsvägen

Four TV shows you love to watch:
1. Veronica Mars
2. Stilpoliserna
3. Desperate Housewives
4. Rent hus

Four places you have been on vacation:
1. Madeira
2. Azorerna
3. Danmark
4. London

Four websites you visit daily:
1. Google
2. liu.se
3. ett gäng boksidor
4. ett gäng stickbloggar

Four of your favorite foods:
1. Stora köttbitar
2. Pannkakor
3. Kroppkakor
4. Ost och fikonchutney

Four places you would rather be right now:
1. London
2. Hemma i soffan
3. Idre, på slalomskidor
4. Ute på shoppingtur

Four bloggers you are tagging:
1. Frivilliga
2. De som inte har svarat förut
3. De jag inte vet att de läser här
4. Andra intresserade

Läsåret 2005

2005-12-31T21:58:00.000+01:00

Så var det dags att sammanställa årets lästa böcker. 56 stycken har jag hunnit med och det är färre än något år sedan 2000. Rekordåret 2002 klämde jag 119 stycken, vilket jag inte räknar med att slå. Åtminstone inte innan jag går i pension.

Och så har vi den obligatoriska statistiken:
37 på svenska, 19 på engelska. Andelen engelska har ökat markant de senaste åren, men det här är nog rekord. Anledningarna är många: det är lätt att köpa engelska böcker via internet, besöken i London blir fler och fler och jag blir mer och mer intresserad av att läsa på originalspråk.
33 av kvinnliga författare, 23 av manliga. Det här förvånar mig varje år. Jag har ingen känsla av att jag läser fler böcker skrivna av kvinnor, men så är det tydligen. Dags för kvotering?
21 barn- och ungdomsböcker är väl ungefär som det brukar, åtminstone procentuellt sett. 2 deckare, 4-6 fackböcker (beroende på vad man räknar dit) och 8 novell- och kåserisamlingar är heller inte särskilt anmärkningsvärt.
Tjockaste boken var inte helt oväntat Harry Potter and the Half-Blood Prince på 607 sidor. Tunnast var The Princess Diaries: Mia's Christmas på 82. Äldsta bok får väl Snälla gossar och stygga sägas vara. Även om just den sammanställningen inte är så gammal så är historierna i den till största delen från slutet av 1800-talet.
Överrepresenterade författare är Meg/Meggin Cabot (4 böcker), Merri Vik (3 böcker) samt Maeve Binchy, Tony DiTerlizzi, Margaret Mahy och Alexander McCall Smith (2 böcker vardera).

Årets fackbok, och ja, faktiskt årets bästa alla kategorier: Pannkakor cirka 12 stycken av Per Myrström. Härlig bok som är lärorik på samma sätt som många fackböcer för barn är, men ändå riktar sig till vuxna. Borde läsa den igen för att fräscha upp mina kunskaper om lantbruk.

Årets roman: Värddjuret av Marie Hermanson. En kvinna blir värddjur för en annan varelse under en resa. Det låter sjukt, men det var en bok jag inte kunde lägga ifrån mig. Jag har inte skrivit något om den i bloggen och det beror delvis på att jag helt enkelt inte finner ord att beskriva den med.

Årets deckare: Konkurrensen är inte precis mördande med bara 2 utlästa titlar (och så McCall Smiths böcker som jag inte riktigt räknar i in i genren), men Sjung som en fågel av Thomas Kanger skulle ha kunnat besegra även tuffare motstånd. Jag gillar Kanger.

Årets besvikelser: Tillit till dig av Barbara Voors. Jag, jag, jag! av Unni Drougge. Kyssar på Manhattan av David Schickler. One-hit Wonder av Lisa Jewell.

Årets överraskning: Sommarstrul av Joseph Connolly som var både helt annorlunda och mycket bättre än jag hade föreställt mig.

Årets mersmak: Marie Hermanson. Det är obegripligt att jag fortfarande inte har läst Musselstranden.

2006 vill jag läsa fler bra romaner, mer facklitteratur och gärna lite mer på svenska. 2005 års läsning är en aning blek i retrospektiv även om den har sina höjdpunkter.

God fortsättning!

2005-12-31T16:29:00.000+01:00

Kära nån, det var längre än jag trodde sedan jag bloggade något senast. Det ör som vanligt, när kurslitteraturen kräver för mycket uppmärksamhet får läsandet stå tillbaka lite och bloggandet ännu mer. Nu har jag dock jullov i en dryg vecka till och ska förhoppningsvis hinna med både det ena och det andra.

Julen var mycket god med avseende på julklappar och det rådde ingen brist på böcker bland paketen. Själv fick jag följande:

Abarat av Clive Barker. En fantasybok med många vackra bilder som jag redan har påbörjat och hunnit en bra bit i. Den verkar lovande så här långt, både klassisk och annorlunda.

Maisie Dobbs av Jacqueline Winspear. Ung kvinna startar egen detektivbyrå i London på 1920-talet. Verkar intressant, kanske med vissa drag av Alexander McCall Smith?

Undead and unwed av Mary Janice Davidson. Vampyrer och chick lit är en tidigare okänd kombination men jag tror att den har potential att bli hur rolig som helst.

Sy - den kompletta handboken. Mycket användbart referensverk där man till exempel kan slå upp hur man syr i blixtlås.

Äpplen i Sverige av Håkan Svensson. Underbar äppeluppslagsbok över de 240 vanligaste sorterna (!) i Sverige. Kommer väl till pass när vi inom kort flyttar till ett hus med fruktträdgård.

Jag hade tänkt läsa Jonathan Strange & Mr Norrell under jullovet, men nu vill jag nog hellre ägna mig åt mina julklappar. Ständigt dessa lyxproblem!

Tillit till dig - Barbara Voors

2005-11-04T16:08:00.000+01:00

Tredje kontakten med Barbara Voors och jag är fortfarande inte övertygad. Är det bara jag som inte gillar Voors? Hon beröms alltid för sitt fina språk och det är nog just det jag hänger upp mig på allra mest. Särskilt de ständigt återkommande som vore det istället för som om det vore och jag har ingenting sett istället för jag har inte sett någonting retar mig. Jag tycker det blir pretentiöst och för mycket, särskilt med tanke på att boken är skriven i jag-form, med två olika berättare. Båda uttrycker sig precis likadant och båda använder de sig av stora, litterära formuleringar även i direkt anföring.

Handligen är lite för tunn för min smak. Det handlar om Saga och Zacharias som träffas och blir våldsamt förälskade och hur de sedan försöker få sitt förhållande att fungera trots att de båda har en massa bagage i form av skuld, komplicerade relationer och sorg. Det är mycket känslor och reflektion och ganska lite händelser och andra personer. Inte heller miljöerna beskrivs vilket ger en lite kal och abstrakt känsla åt hela historien, även om det inte är lika uttalat som i Voors debutroman Älskade du.

Summan av mina intryck av Barbara Voors så här långt:
Tillit till dig - tummen ner
Älskade du - tummen ner
När elefanter dansar - tummen upp

Jag är besviken. Är inte Barbara Voors en av Vår Tids Stora? Eller är det kanske just det som är problemet?

Dagens TV-tips

2005-11-01T14:20:00.000+01:00

I kväll börjar Bokbussen igen! SVT2 kl 20.00 med repris onsdag och lördag. Dagens program besöker Köpenhamn och handlar om terror.

Morality for beautiful girls - Alexander McCall Smith

2005-10-31T19:18:00.000+01:00

Ett problem med att ha en sån här blogg och någorlunda troget rapportera om allt man läser uppstår när man läser del tre, fyra eller tolv i en serie och den mest är som de tidigare delarna. Vad skriver man då? Så någon utförlig recension av Alexander McCall Smiths tredje bok om privatdetektiv Precious Ramotswe blir det inte, däremot ett favoritcitat ur boken:

Mma Ramotswe had got out of the habit of a cooked lunch, except at weekends, and was happy with a snack or a glass of milk. She had a taste for sugar, however, and this meant that a doughnut or a cake might follow the sandwich. She was a traditionally built lady, after all, and she did not have to worry about dress size, unlike those poor, neurotic people who were always looking in mirrors and thinking that they were too big. What was too big, anyway? Who was to tell another person what size they should be? It was a form of dictatorship, by the thin, and she was not having any of it. If these thin people became any more insistent, then the more generously sized people would just have to sit on them. Yes, that would teach them! Hah!