Jag hittade den här boken på Myrorna och började läsa den ganska omgående. Behovet av något lättläst var stort eftersom jag har kommit av mig ganska rejält med läsandet på sistone (läs förresten om Carras boktoksdepp, precis så har jag också känt mig den senaste tiden).
Det är chick lit av ganska vanlig typ men ändå lite originell på så sätt att den innehåller en mysterieintrig. Huvudpersonen Ana (25-åring med dålig självkänsla, tror att hon är ful, bor hemma och hunsas av sin mamma) får beskedet att hennes elva år äldre halvsyster Bee (titelns one-hit wonder, popstjärna under en mycket kort period på åttiotalet och därefter tämligen osynlig både för familj och allmänhet) är död. Det ser ut som självmord. Ana åker från hemmet i Devon till London för att ta rätt på Bees tillhörigheter och samtidigt försöka få reda på vad som egentligen hände. Ana har inte träffat systern på många år och har bara en drömbild av popstjärnans glamorösa liv. Väl på plats visar det sig att Bees liv nog inte var så glamoröst och att det innehöll en del mystiska hemligheter som inte ens hennes närmaste vänner kände till.
Lättläst var det förvisso men jag är inte särskilt imponerad av den här boken. Som man i och för sig kunde gissa sig till på förhand så blir en bok där en av de viktigaste personerna är död ända från början lite mer allvarlig och lite mindre rolig. Men det är roligt jag vill ha när jag läser chick lit! Att allvar och humor går utmärkt att kombinera visar ju till exempel Marian Keyes och Tony Parsons. Här drog jag inte på munnen en enda gång. Lägg till detta att personerna är klichéartade och de förändringar de genomgår helt förutsägbara. Dramaturgin lämnar också en del övrigt att önska. Det mesta av boken utspelar sig i nutid men det finns små passager av dåtid och jag tycker att de hade kunnat utnyttjas bättre för att höja spänningen lite. Konstigast av allt är en eller två korta scener som jag inte förstår vad de gör i boken överhuvudtaget.
Jag låter kanske lite mer kritisk än jag egentligen är. Trots att jag retade mig på en hel del är det en klart godkänd lättsmält historia. Jag har inte blivit helt avskräckt från att läsa mer av Lisa Jewell heller. Har någon läst fler av hennes böcker och kan säga något om hur den här står sig i förhållande till de andra?
2 kommentarer:
Läs inte en bok som heter Thirtynothing. Förutsägbar, trist och skitseg. Jewell kommer jag inte att läsa fler böcker av. Har läst Ralph's party av samma författare tidigare och tyckte att den var okej. Seg, är det bästa ordet som beskriver alla hennes böcker.
One-hit Wonder är bättre än A Friend of the Family i alla fall. Sen har jag inte läst fler av Lisa Jewells böcker. Tror inte att jag kommer att göra det, även om jag känner mig lite lockad av Vince & Joy (men den är säkert inte heller särskilt bra).
Skicka en kommentar