G som i...

Nästa bokstav är G.

Författare på G: Maria Gripe. Hennes Skugg-serie var en stor läsupplevelse när jag var i elvaårsåldern. Senare har jag läst en del annat av henne, och även om det är mycket jag inte gillar är hennes bokproduktion fascinerande bred.

Bok på G: Giftträdets bibel av Barbara Kingsolver. En stor läsupplevelse för några år sedan. En mor och fyra döttrar turas om att berätta om livet som missionärsfamilj i Kongo. Fadern är en hustyrann och brutal och hänsynslös även i sin roll som missionär. Det här är en bok jag varmt rekommenderar om man vill läsa något välskrivet och innehållsrikt, ja, en riktigt bra roman helt enkelt.

Kodboken - Simon Singh

Kodboken handlar om chiffrens och krypteringens historia. Jag tycker att ämnet är jätteintressant, men jag tror inte att man behöver vara mer än lite smånyfiken för att kunna uppskatta den här boken. Författaren börjar sin genomgång med enkla former av hemlig skrift som har existerat i ett par tusen år och går vidare fram genom historien ända in på 2000-talet. En av de saker som är så fascinerande är hur kodkonstruktion och kodknäckning går hand i hand. Först konstruerar någon ett sätt att koda hemlig skrift för att göra den oläslig för fiender, rivaler eller vem det nu kan vara. Givetvis vill någon knäcka koden, lyckas så småningom och då får den som vill bevara sina hemligheter hitta på ett nytt och klurigare sätt. Så rullar det på och många koder som har trotts vara oknäckbara har till slut forcerats.

Det ryms många spännande historier och intressanta människoöden inom kryptohistorien. Detta blandat med de intressanta matematiska aspekterna av koder och kryptering gör det här till en oemotståndlig bok, faktiskt en av de allra bästa populärvetenskapliga böcker jag har läst. Bli nu inte avskräckta av att jag nämnde ordet matematisk! Jag vet att många tycker att matematik är läskigt, men Simon Singh är en god pedagog.

Inga hinder, Pia! - Christina Söderling-Brydolf

Vem behöver nobelpristagare när det finns B Wahlströms ungdomsböcker?

Söderling-Brydolf är en helt ny bekantskap för mig. Inga hinder, Pia! är som titeln antyder en hästbok, den första av flera om Pia. Pia är tretton år och i bokens början tvingas familjen sälja en galopphäst som Pia älskar. Det är förstås ganska förutsägbart att Pia kommer att bli lycklig igen i slutet av boken, även om jag inte hade kunnat gissa exakt hur det skulle sluta. På vägen dit är det förvånansvärt långa bitar som inte alls berör hästarna utan Pias skolvardag och en del trassel som hennes bröder med kompisar lyckas försätta sig i.

Roligast är, som ganska ofta annars, tidsprägeln. Boken är från 1962 och det finns gott om ord och uttryck som man sällan eller aldrig hör numera: rasande grann, alla tiders, helprilligt... Dessutom framkommer det vid ett tillfälle att en person har körkort men inte är myndig. Jag kollade med wikipedia och tydligen var det inte förrän 1974 som myndighetsåldern blev 18 år. Det hade jag inte en aning om.

Söderling-Brydolf var precis vad jag behövde när jag låg hemma och var sjuk, men det är tveksamt om jag kommer att läsa fler av författarens verk. Det finns så många andra hästböcker som är bättre.

D som i...

Nu är Malin igång med Böcker A-Ö igen och nu är det dags för bokstaven D.

Författare på D: Roald Dahl. Ända sedan vi hade Danny, bäst i världen och Häxorna som högläsningsböcker i fyran har han varit en av mina favoriter. Han var en av de där barnboksförfattarna som verkligen förstår vad barn tycker är roligt och inte drar sig för att vara grotesk.

Bok på D: Dösnack och kallprat av Lars Melin och Martin Melin. Mycket underhållande språkbok om hur vi pratar med varandra.

Bye bye Zbigniew

Nej, Hjälp jag heter Zbigniew kommer jag inte att läsa ut. Den tilltalade mig inte alls. Jag hade hört att den skulle vara så rolig och så förväntade jag mig lättsam underhållning och fick tragikomik istället. Ungefär som om jag hade förväntat mig Skruva den som Beckham och istället fick se Masjävlar.

Jag blir i alla fall bättre och bättre på att ge upp böcker!

Översättningsgroda

Jag har börjat läsa Fördjupade studier i katastroffysik av Marisha Pessl och redan på sidan 11 hittade jag ett av de mer anmärkningsvärda översättningsfel jag någonsin har stött på.

[...] en sådan som i medelåldern ryser när de ser barn eller avsiktligt rusar in i en flock pingviner som går och pickar smulor i godan ro.

Jag blev tvungen att gå till bokhandeln och tjuvkika i originalet för att vara alldeles säker och visst är det duvor och inte pingviner det handlar om. Visst kan man råka förväxla penguins och pigeons i all hast, men det som förvånar och fascinerar mig är att varken översättare eller korrekturläsare upptäcker det i en senare genomläsning. Det är ju så uppenbart helt uppåt väggarna när man läser det i sitt sammanhang.

I övrigt är det inget fel på översättningen, men jag har blivit en smula misstänksam. När en person till exempel sägs ha ett leende som en hammock undrar jag om det är författaren som har konstuerat en liknelse jag inte begriper eller om det är översättaren som borde ha skrivit hängmatta istället.

Boken i sig då? Jo tack, jag är på sidan 87 och än så länge älskar jag den ohämmat.