Morality for beautiful girls - Alexander McCall Smith

Ett problem med att ha en sån här blogg och någorlunda troget rapportera om allt man läser uppstår när man läser del tre, fyra eller tolv i en serie och den mest är som de tidigare delarna. Vad skriver man då? Så någon utförlig recension av Alexander McCall Smiths tredje bok om privatdetektiv Precious Ramotswe blir det inte, däremot ett favoritcitat ur boken:

Mma Ramotswe had got out of the habit of a cooked lunch, except at weekends, and was happy with a snack or a glass of milk. She had a taste for sugar, however, and this meant that a doughnut or a cake might follow the sandwich. She was a traditionally built lady, after all, and she did not have to worry about dress size, unlike those poor, neurotic people who were always looking in mirrors and thinking that they were too big. What was too big, anyway? Who was to tell another person what size they should be? It was a form of dictatorship, by the thin, and she was not having any of it. If these thin people became any more insistent, then the more generously sized people would just have to sit on them. Yes, that would teach them! Hah!

Min tjej och jag - Tony Parsons

Tony Parsons böcker Mannen och pojken och Mannen och hustrun tillhörmina favoriter från senare år. Det var därför med en blandning av skepsis och förtjusning jag tog mig an Min tjej och jag. Så blir det ofta när man har läst något riktigt bra tycker jag, att man inte vet om man ska våga hoppas att andra böcker av samma författare håller samma klass.

Tony Parsons skriver fortfarande mycket bra och man känner igen sig i stilen. Dock medförde det att jag till en början hade lite svårt att skilja huvudpersonen Alfie från Harry i de andra böckerna. Men det klarnar så småningom. Alfie har förlorat sitt livs kärlek Rose efter ett kort äktenskap och försöker nu gå vidare med sitt liv. Man får inte veta från början exakt vad det var som hände, vilket är ett smart grepp som gjorde mig nyfiken och ivrig att läsa vidare. Alfie jobbar på en språkskola för vuxna och söker tröst hos många av sina söta elever, men givetvis är det ingen som kan fånga hans hjärta. Förrän en dag... Äsch, det låter lite klyschigt men det gör ju Mannen och pojken också om man ska försöka beskriva den. Det är en bra bok och jag blev inte särskilt besviken på den, även om den inte är så där alldeles extra bra.

Augustprisnomineringar 2005

Just när snacket om den nyutnämnde nobelpristagaren har börjat avta dyker något mycket roligare och intressantare upp - nomineringarna till Augustpriset! Priset har delats ut varje år sedan 1989 och går till årets bästa svenska skönlitterära bok, fackbok och barn-/ungdomsbok. Här finns hela listan över årets nomineringar. Det var inte många titlar jag kände till och inte en enda jag har läst, men de som har koll tycks vara överens om att Klas Östergren är den självklare vinnaren i skönlitteraturklassen. Bland fackböckerna är jag glad att första bandet i Nationalnyckeln finns med. Som vanligt är jag mest intresserad av barn- och ungdomskategorin (där finns flera mycket bra vinnare genom åren, Sandor slash Ida och I taket lyser stjärnorna till exempel). I årets urval har jag inga förhandsfavoriter, men kanske hinner jag läsa några av dem innan vinnaren avslöjas den 5 december.

Ett par barnböcker

Trots att jag har hundratals (nej, det är inte ens en överdrift) olästa böcker hemma kan jag inte låta bli att ta en tur på biblitoteket ibland. Senast fick jag med mig en bunt böcker från barn- och ungdomsavdelningen.

Lucindas hemlighet av Tony DiTerlizzi och Holly Black är tredje delen i serien Spiderwick, som handlar om tre syskon som träffar på allehanda oknytt i ett gammalt hus. Det är ganska tunna böcker och spänningen är på intet sätt rafflande för en vuxen läsare, men lite småkul är de ändå och jag kan inte låta bli att fortsätta läsa dem - det tar ju ändå inte särskilt lång stund. Totalt finns det fem böcker.

Margaret Mahy är en storfavorit vars barnböcker jag gärna rekommenderar. Jag trodde att jag hade läst det mesta av henne redan, men Isspökets gåta hade jag visst missat. Den handlar om tre syskon och deras pappa som reser till Antarktis för att leta efter det försvunna skeppet Gåtan. Men även polarforskaren Corona Wottley och skurken Slinker Ljusskygg är på väg mot samma mål. Jämfört med Mahys andra böcker har den här ovanligt lite av det där tokroliga jag tycker är så oemotståndligt men det är ändå en ganska kul bok. För de ännu ej frälsta rekommenderar jag dock hellre någon av de riktiga höjdarböckerna: Skurken i datorn eller Tingelbär, taggonkaggar och telefoner till exempel.

Roald Dahl är en annan expert på det tokroliga. Jag läste Kalle och chokladfabriken för första gången för ett par år sedan och blev faktiskt lite besviken. Jag tyckte inte att den var alls lika bra som mina favoriter SVJ, Matilda och Häxorna. Men för ett par veckor sedan såg jag den nya filmatiseringen, och det var en riktig höjdare! Fantastiska miljöer, hejdlösa och omotiverade sång- och dansnummer och en galen Johnny Depp i lila sammetskavaj. Vad mer kan man önska sig? Jag blev också nyfiken på den kanske mer okända andra boken om Kalle, Kalle och den stora glashissen. Inte vet jag om det berodde på boken i sig eller att jag hade Tim Burtons fantastiska bilder i huvudet, men jag gillade den faktiskt mer än föregångaren.

För övrigt jobbar jag just nu på att läsa undan böcker från mitt sängbord. Där finns en del påbörjade böcker, en del som jag har tänkt sätta igång och läsa men av någon anledning inte gjort, en eller ett par lånade böcker och några som Peter har läst och rekommenderat. Jag räknade till tjugo böcker häromdagen, två travar som båda börjar se vingliga ut.

Knut Ahnlund lämnar Svenska Akademien

På torsdag är det dags för offentliggörandet av vem som får årets nobelpris i litteratur. Förra årets pristagare var som bekant Elfride Jelinek. Litteraturprofessor Knut Ahnlund har nu läst hennes verk ingående och därefter beslutat att lämna Svenska Akademien. "Nobelpriset 2004 till Elfriede Jelinek har ödelagt utmärkelsens värde för överskådlig framtid. Det rör sig om ett monomant och enkelspårigt författarskap, en textmassa som synes hopskyfflad utan spår av konstnärlig strukturering", skriver han bland annat. Horace Engdahl svarar med att Ahnlunds avhopp är en pseudonyhet eftersom han ändå knappt har synts till i akademien efter en annan schism för nästan tio år sedan.