Jag har läst en del av den manliga motsvarigheten till chick lit på sistone. Två böcker gick nästan spårlöst förbi: Things my girlfriend and I argue about av Mil Millington (seg och med småsvårt språk) och En god människa av Nick Hornby (konstig historia, tilltalade mig inte alls).
Desto bättre gillade jag Kan innehålla nötter av John O'Farrell. Han är sedan tidigare en av mina favoriter i genren, kanske mest för att jag inte har haft så mycket att jämföra med. Nu kan jag i alla fall konstatera att han står sig riktigt bra i konkurrensen med herrar Millington och Hornby. Det här är hans tredje bok (båda de två tidigare, Det bästa av två världar och Här är ditt liv är roliga och rekommenderas också) och den behandlar det aktuella ämnet curlingföräldrar. Mja, det här handlar nog om föräldrar som är värre än så. De gör precis allt för sina barn och ägnar resten av sin vakna tid åt att skryta inför de andra föräldrarna om hur begåvade just deras telningar är. Nu är problemet för Alice och David att deras äldsta dotter inte är fullt så klipsk som de hade hoppats och därför riskerar att misslyckas på antagningsprovet till den fina privatskolan. Så föräldrarna bestämmer sig helt sonika för att Alice ska skriva provet i dotterns ställe. Ja, det är precis så vansinnigt som det låter. Det här är en rolig bok, ibland på gränsen till pinsam i sin träffsäkerhet. John O'Farrell håller stilen och jag hoppas på många fler böcker från honom.
torsdag, maj 04, 2006
2 x spänning
Fördelen med att ligga efter och ha en jättetrave böcker att blogga om är att man kan kombinera ihop dem till teman. Ämnet för dagen är spänningsromaner, något som är relativt sällsynt i min bokhylla.
Jag har läst väldigt skiftande omdömen om huruvida några fler av Dan Browns böcker än Da Vinci-koden är läsvärda. På bokrean bestämde jag mig för att slå till på Änglar och demoner men hoppa över I cirkelns mitt.
Det var bortåt två år sedan jag läste Da Vinci-koden och det var en välbehövlig paus med tanke på hur lika de två böckerna är. Robert Langdon fnattar runt i Rom i sällskap av en vacker kvinna (som påpassligt nog är expert på både marinbiologi och partikelfysik), tittar på symboler och följer ledtrådar som finns gömda i gamla konstverk. Den här gången är det Illuminati, ett mycket hemligt sällskap, som står för ondskan. Det börjar med ett mord och så småningom är hela katolska kyrkan hotad. Dan Brown vet verkligen hur man skriver cliffhangers och får ihop en bok som är omöjlig att lägga ifrån sig. Samtidigt blir det alldeles för mycket. Jag vet inte hur många gånger Langdon klarar sig från döden med bara några sekunder eller millimeter till godo. Men visst, jag gillade boken och om man tyckte om Da Vinci-koden har man antagligen stort nöja av Änglar och demoner också. Men som sagt, det är bra att inte läsa dem alltför tätt.
Lika spännande men på ett helt annat sätt är Svart krabba av Jerker Virdborg. Här finns inget bombastiskt, inga stora explosioner och inga världsomspännande konspirationer. Boken utspelar sig på en plats som kanske, kanske inte är Sverige. Ett krig pågår men man får inte veta särskilt mycket om varför eller mot vem. Fyra män skickas ut på ett specialuppdrag: de ska färdas en lång sträcka på skridsko under natten och överlämna kapslar med ett innehåll de inte själva känner till. Större delen av boken utspelar sig under en enda natt. Jerker Virdborg lyckas skapa riktig nagelbitarspänning med väldigt små medel. Männen riskerar förstås att bli upptäckta av fienden. De måste samarbeta, men samtidigt vet de inte riktigt om de kan lita på varandra. Och vad är det egentligen uppdraget handlar om? Det finns en hel del frågor, och alla har faktiskt inte besvarats när boken är slut. Den här boken rekommenderar jag varmt!
Jag har läst väldigt skiftande omdömen om huruvida några fler av Dan Browns böcker än Da Vinci-koden är läsvärda. På bokrean bestämde jag mig för att slå till på Änglar och demoner men hoppa över I cirkelns mitt.
Det var bortåt två år sedan jag läste Da Vinci-koden och det var en välbehövlig paus med tanke på hur lika de två böckerna är. Robert Langdon fnattar runt i Rom i sällskap av en vacker kvinna (som påpassligt nog är expert på både marinbiologi och partikelfysik), tittar på symboler och följer ledtrådar som finns gömda i gamla konstverk. Den här gången är det Illuminati, ett mycket hemligt sällskap, som står för ondskan. Det börjar med ett mord och så småningom är hela katolska kyrkan hotad. Dan Brown vet verkligen hur man skriver cliffhangers och får ihop en bok som är omöjlig att lägga ifrån sig. Samtidigt blir det alldeles för mycket. Jag vet inte hur många gånger Langdon klarar sig från döden med bara några sekunder eller millimeter till godo. Men visst, jag gillade boken och om man tyckte om Da Vinci-koden har man antagligen stort nöja av Änglar och demoner också. Men som sagt, det är bra att inte läsa dem alltför tätt.
Lika spännande men på ett helt annat sätt är Svart krabba av Jerker Virdborg. Här finns inget bombastiskt, inga stora explosioner och inga världsomspännande konspirationer. Boken utspelar sig på en plats som kanske, kanske inte är Sverige. Ett krig pågår men man får inte veta särskilt mycket om varför eller mot vem. Fyra män skickas ut på ett specialuppdrag: de ska färdas en lång sträcka på skridsko under natten och överlämna kapslar med ett innehåll de inte själva känner till. Större delen av boken utspelar sig under en enda natt. Jerker Virdborg lyckas skapa riktig nagelbitarspänning med väldigt små medel. Männen riskerar förstås att bli upptäckta av fienden. De måste samarbeta, men samtidigt vet de inte riktigt om de kan lita på varandra. Och vad är det egentligen uppdraget handlar om? Det finns en hel del frågor, och alla har faktiskt inte besvarats när boken är slut. Den här boken rekommenderar jag varmt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)