Tordyveln flyger i skymningen - Maria Gripe

Maria Gripe skrev väldigt många väldigt olika böcker. Jag tänkte på det när jag diskuterade henne med min man och upptäckte hur olika vår syn är. När jag tänker på Maria Gripe tänker jag framförallt på skuggserien: tidigt 1900-tal, mystik och familjehemligheter, lite romantik... Peter däremot associerade till nedslående socialrealism och har en bild av Maria Gripes böcker som deprimerande. När jag sedan läste Tordyveln flyger i skymningen blev det ännu mer tydligt hur varierad författarens produktion är. Jag kunde inte låta bli att tänka "Da Vinci-koden för barn!" när jag läste.

Jag har alltså inte läst boken när jag var yngre och inte heller hört den välkända sommarlovsradioteatern. Det är en bok som alltid har funnits i mitt medvetande och som jag har tänkt läsa ända sen jag gick i lågstadiet, men inte förrän nu blev det av. Jag hade inte riktigt någon aning om vad jag skulle vänta mig mer än att det var något slags mysterium. Nog blir det mystiskt allt, med lynniga krukväxter, schackpartier per telefon, egyptiska statyer och framförallt märkliga sammanträffanden. Jag borde nog ha läst boken i lågstadiet trots allt, för då hade jag säkerligen sugits in med full kraft. Nu rycks jag aldrig med och det mesta känns lite fånigt. Jag tror helt enkelt inte på att krukväxter har ett känsloliv, till exempel. Inte heller gillar jag den lilla twisten med drag av spökhistoria på slutet. Men nog är den värd att damma av och rekommendera även till dagens 10-åringar!