Se Skoga och sedan... - Maria Lang

Jag hoppas verkligen att det inte blir sämre än så här skrev jag när jag hade läst Använd aldrig arsenik för ett tag sedan. Helena kommenterade att det tyvärr blir ännu sämre. Eftersom jag ändå är en inbiten samlare och faktiskt vill läsa alla Maria Langs böcker bestämde jag mig för att beta av en till av de riktigt sena.

Det blev sämre. Oj, så mycket sämre det blev. Totalt osammanhängande, ointressant och det förekommer inte ens något mord. Författarinnan, som var 76 år när boken kom ut, ägnar sig mest åt att förfasa sig över dagens ungdom. Suck och stön. Det här kan mycket väl vara den sämsta bok jag någonsin har läst ut.

Det förvånar mig också att Norstedts förlag inte hade mer självaktning än att de gav ut det här. Visst var väl "årets Lang-deckare" ett begrepp som fortfarande sålde och det är självklart att förlag ger ut sådant de tror att de kan sälja, men finns det inga kvalitetskrav? Inte blir det bättre av det trista omslaget heller. Jag får intrycket av att någon har tecknat en bild i färg och att man sedan kom på att den borde ha varit svartvit och helt sonika körde den genom kopiatorn.

Nåja, den gick snabbt att läsa ut i alla fall. 140 sidor har man lyckats klämma ut den till, men då är marginalerna så stora att textmängden på varje sida är i paritet med en typisk röd- eller grönryggig Wahlströmsbok.