Slutpunkten - Emma Vall

Jag läste de fyra första deckarna (Kattjakt, Änglavakt, Vänskapspakt och Stilla flyter ån) av författartrion Emma Vall för flera år sedan och tyckte mycket om dem, men det har inte blivit av att läsa Slutpunkten förrän nu. Att det har gått ett bra tag sedan sist gör det svårt att bedöma boken. Jag tycker inte alls så bra om den som jag minns att jag gjorde med de tidigare, men frågan är om det beror på att den är sämre eller att jag har läst så mycket mer deckare nu och har blivit kräsen.

Amanda Rönn är i alla fall fortfarande en trevlig huvudperson och det var kul att träffa henne (och inte minst bifigurerna Mårran och Axel) igen. Den här gången försöker hon utreda en härva på Mitthögskolan, som fortfarande inte hade blivit universitet när boken kom ut 2002. Högskolans rektor Malena är impopulär i många läger och utsätts för hot och förtal. Dessutom verkar det förekomma ekonomisk brottslighet vid högskolan och till råga på allt blir ett konstverk stulet. Det dröjer dock väldigt långt in i boken innan något riktigt dramatiskt händer.

De här böckernas största förtjänst är en småmysig stämning och trevliga personer. Handlingen fastnade jag dock inte alls för i den här boken - alldeles för odramatisk alldeles för länge, lite osammanhängande och helt enkelt ganska ointressant. Titeln och förordet tyder ju på att det inte ska bli fler böcker om Amanda Rönn, men samtidigt finns det en liten öppning i slutet. Det skulle vara roligt om författarna någon gång dammar av sin hjältinna igen. Inte behöver det vara en deckare heller, för deckare finns det så många andra som skriver bättre. En bok om Amanda Rönns vardagsliv och kärleksbekymmer skulle jag dock gärna läsa!