[...] en sådan som i medelåldern ryser när de ser barn eller avsiktligt rusar in i en flock pingviner som går och pickar smulor i godan ro.Jag blev tvungen att gå till bokhandeln och tjuvkika i originalet för att vara alldeles säker och visst är det duvor och inte pingviner det handlar om. Visst kan man råka förväxla penguins och pigeons i all hast, men det som förvånar och fascinerar mig är att varken översättare eller korrekturläsare upptäcker det i en senare genomläsning. Det är ju så uppenbart helt uppåt väggarna när man läser det i sitt sammanhang.
I övrigt är det inget fel på översättningen, men jag har blivit en smula misstänksam. När en person till exempel sägs ha ett leende som en hammock undrar jag om det är författaren som har konstuerat en liknelse jag inte begriper eller om det är översättaren som borde ha skrivit hängmatta istället.
Boken i sig då? Jo tack, jag är på sidan 87 och än så länge älskar jag den ohämmat.
3 kommentarer:
Jag älskade den ohämmat från början till slut, vilken akademiker skulle inte älska en skönlitterär bok med referenser som man faktiskt inte behöver kolla upp? Lite seg ett tag i mitten, men det tar sig!
jag irriterade mig på översättningen - en handfull konkreta grodor (framförallt vad gäller ord som beskriver akademin) men framförallt den där otäcka känslan av att man är medveten om översättningsrastret.
Johanna aka bokidioten.se
Åh, det där irriterade jag mig också på! Synd att sånt slarv kan slinka igenom allt... o jag hade inte orkat läsa den på engelska heller tror jag.
Skicka en kommentar