Man vet ungefär vad man får när man läser Rosamunde Pilcher. Vackra lantgods, unga och lite osäkra kvinnor, stiliga män och trevliga gamla damer. En titt i bokhyllan avslöjade att det här var den tionde Pilcher jag läste. Flera av de jag har läst tidigare har jag inga mer specifika minnen av vad de handlar om medan andra har gjort något djupare intryck.
Just den här gången handlar det om Laura som reser till sin nyblivne make Alecs släktingar i Cornwall för att vila upp sig efter en operation. På godset finns även en gammal virrig barnsköterska, en charmig ungkarl och en mystisk och bohemisk ung moder som spelar flöjt. Bland intrigerna märks spöken från det förflutna i form av Alecs familj från ett tidigare gifte, svartsjuka och en deckarintrig i miniatyr med elaka anonyma brev. Handlingen är inte särskilt rafflande men miljöerna är desto ljuvligare. På det hela taget är det en lite mittemellanbra bok för att vara Pilcher, inte en av de riktigt spåniga men inte heller ens i närheten av de riktiga höjdpunkterna Vägen hem och Snäcksamlarna.
1 kommentar:
Mhmm, Pilchers böcker är lite sådana att man gillar dem/tycker de är okej då man läser dem, men de stannar inte särskilt länge i minnet. Okej, jag har såvitt jag minns endast läst en, så jag kanske inte har rätt att uttala mig. Den jag läste hette "Midvinter", tror jag... =)
Skicka en kommentar