Läst på semestern

När jag packar för semestern väljer jag lätta böcker. Dels ska de vara lätta att bära med sig i resväskan, pocket alltså och allra helst små svenska pocketar och inte de stora engelska, dels ska de vara lättsmälta och tåla att sträckläsas på tråkiga flygresor och lata timmar på hotellrumsbalkongen.


En ny Kajsa Ingemarsson kastar jag mig glupskt över (nåja, jag väntade ju i alla fall på pocketutgåvan), trots att de två tidigare mest har känts lite lagom okej. På det fjärde ska det ske var lite för osannolik och huvudpersonen inte vidare trevlig. Relationsromanen Inte svårare än så minns jag ännu mindre av. Men Små citroner gula höjer sig över sina föregångare.

Huvudpersonen Agnes har ett välordnat liv med pojkvän, lägenhet och jobb på en Stockholms finare restauranger. Men plötsligt rasar allting på en gång och Agnes får börja om. Hon träffar på en tidigare arbetskamrat som just ska till att öppna egen restaurang, och på den vägen är det, som det brukar heta. Det jag har haft svårt för i Ingemarssons tidigare böcker och inte riktigt har kunnat sätta fingret på, det där lite taffliga i skrivsättet, är nästan helt borta här. Jag började läsa boken på Arlanda och hade läst ut den när vi landade på São Miguel. Den har ett driv som gör den svår att lägga ifrån sig, och även om ett och annat är lite väl förutsägbart så händer det en del oväntat också. Den här rekommenderar jag gärna som hängmatteläsning för sommaren!


John O'Farrell är en författare som passar in i den obestämda genren manlig chick lit. Hans förra bok Det bästa av två världar var mycket rolig och uppföljaren Här är ditt liv är inte sämre. Böckerna har det gemensamt att de handlar om en kille som lever med en lögn. Här är det Jimmy Conway, 35 år och en helt vanlig kille, som lyckas bli kändis i princip genom att låtsas att han är det. Det är en underhållande historia och det finns många småskämt som jag skrattade gott åt. Ännu ett sommartips!


Joanna Trollope har skrivit ett flertal relationsromaner, och efter att ha läst tre stycken tycker jag att de liknar varann ganska mycket. Risk för överdosering om man läser för ofta alltså. Men nu var det ett tag sedan sist, och den här gången fick jag göra mig bekant med två familjer i Oxford, i båda fallen med en man i sextioårsåldern och en bra mycket yngre kvinna. Hugh och Julie jobbar båda inom TV och när hans karriär börjar dala samtidigt som hennes tar fart uppstår en del problem. Den andre mannen, James, är universitetslärare och blir plötsligt övergiven av sambon Kate. In i dessa historier blandas sedan barn som kommer i kläm, nya förälskelser, arbetsgivare och vänner. Det är många människor som cirkulerar och ibland blir det nästan för mycket, som i den här passagen: James hade inte talat med Bluey om Kate, men det hade Hugh gjort. Han hade talat om Joss också. Till en början hade Bluey inte tyckt att Joss var någon särskilt lämplig flickvän åt Garth [...]. Jag fastnar inte riktigt för huvudpersonerna, men James gamle farbror Leonard som låtsas vara ilsken och oförskämd bara för att dölja ett hjärta av mjukvadd och den excentriska och intelligenta gamla damen Beatrice, som på sätt och vis blir en katalysator för flera av händelserna, är båda helt förtjusande. Beatrice livsvisdom gav mig lite att tänka på: Man kan bara bestämma vad som verkar rätt i den aktuella situationen. Efterklokheten är ett hot mot självkänslan. På det hela taget var det här en Trollope-roman som de är mest.

Semestern på Azorerna var lugn och avkopplande. Det är ett bra resmål om man vill ta det lugnt och vandra i naturen och se vackra vyer. Mindre bra om man vill ligga på stranden eller köpa böcker. Jag lyckades hitta en roman av Meg Cabot på engelska när jag var rädd att böckerna skulle ta slut i förtid, och ett litet portugisiskt lexikon köpte vi också. Nu blir det ett par veckor sommarlov/tentaplugg innan semestern bryter ut pa allvar.