Tillit till dig - Barbara Voors

Tredje kontakten med Barbara Voors och jag är fortfarande inte övertygad. Är det bara jag som inte gillar Voors? Hon beröms alltid för sitt fina språk och det är nog just det jag hänger upp mig på allra mest. Särskilt de ständigt återkommande som vore det istället för som om det vore och jag har ingenting sett istället för jag har inte sett någonting retar mig. Jag tycker det blir pretentiöst och för mycket, särskilt med tanke på att boken är skriven i jag-form, med två olika berättare. Båda uttrycker sig precis likadant och båda använder de sig av stora, litterära formuleringar även i direkt anföring.

Handligen är lite för tunn för min smak. Det handlar om Saga och Zacharias som träffas och blir våldsamt förälskade och hur de sedan försöker få sitt förhållande att fungera trots att de båda har en massa bagage i form av skuld, komplicerade relationer och sorg. Det är mycket känslor och reflektion och ganska lite händelser och andra personer. Inte heller miljöerna beskrivs vilket ger en lite kal och abstrakt känsla åt hela historien, även om det inte är lika uttalat som i Voors debutroman Älskade du.

Summan av mina intryck av Barbara Voors så här långt:
Tillit till dig - tummen ner
Älskade du - tummen ner
När elefanter dansar - tummen upp

Jag är besviken. Är inte Barbara Voors en av Vår Tids Stora? Eller är det kanske just det som är problemet?