Bokfemman vecka 50

Hela hösten har jag omväxlande inte varit sugen på att göra Bokfemman alls och omväxlande bara inte gillat det aktuella temat. Men nu kör jag hårt igen, även om veckans tema var lite klurigt: de fem sämsta böcker jag har läst i år. Jag har faktiskt inte läst något riktigt uselt, så det blir väl snarare de fem minst bra.

1. Bita i gräset av Jan Olof Ekholm. En deckare från sjuttiotalet som var avsedd att vara rolig men väldigt sällan var det, och där jag inte lyckades uppbåda något intresse för upplösningen. När mördaren avslöjades fick jag tänka efter ordentligt för att komma ihåg vem det var som hade dött.

2. Jenny S av Denise Rudberg. Lättläst men ganska tramsigt i chick lit-stil. Allting löser sig så enkelt och piffigt för huvudpersonen så historien blir rätt ointressant. Inte var den rolig heller, och chick lit utan humor tycker jag oftast faller platt.

3. Nya vägar av Armistead Maupin. Sista delen av sex i en serie som jag i och för sig gärna rekommenderar, men det börjar gå utför redan i del tre och den sista är inte på långa vägar så kul som de första.

4. Vildhonung av Rosamunde Pilcher. Sedvanlig romantik, en flicka som har lite svårt att fatta vem hon är kär i och ett tjusigt släktgods i Skottland. Gäsp.

5. Skaver av Titti Persson. Kanske lite orättvist för den här boken tyckte jag både bra och dåligt om. Bra för att det är en uppväxtskildring där de flesta kan hitta något att känna igen sig i, dåligt för att den handlar om femton personer och tre olika årtal och det blir väldigt splittrat och hattigt. Stundtals känns den också som en blek kopia av En komikers uppväxt.