Efter Ystad, Fjällbacka, Västerås, Sundsvall och alla de andra har nu även min hemstad Linköping satts på deckarkartan. (Jag är inte infödd östgöte, men efter drygt tio år känns staden faktiskt mer som en hemstad än blott en simpel bostadsort.) Att läsa en berättelse som utspelar sig på gator där jag har gått hundratals gånger och platser jag kan se om jag tittar ut genom fönstret är en alldeles speciell upplevelse som gör det svårt att ge ett objektivt omdöme om boken.
Mitt i smällkalla vintern hittas en man död och svårt sargad hängande i ett träd ute på slätten. Det visar sig vara Bollbengan, en sån där udda existens i utkanten av samhället som alla känner till men ingen känner. Malin Fors, polis och ensamstående mamma, tar sig an fallet. Vem skulle kunna vilja den harmlöse Bengan så illa?
Det må vara en generalisering, men deckare förknippar jag med ett språk som är enkelt, rakt och effektivt. Kallentoft är annorlunda och uttrycker sig ofta poetiskt. Han berättar historien på ett lågmält, vemodigt sätt. Nästan alla deckare handlar om ond bråd död vilket alltid är en tragedi, men jag vet inte när jag senast läste någon som kändes så här tragisk och sorglig. Jag tyckte mycket om den här deckaren. Enligt omslaget är den första delen i en planerad trilogi men jag hoppas på ännu fler! Nästa del heter Sommardöden och kommer ut i maj.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Med tanke på alla tekniska pinsamheter i den boken, så blir ju inte intrycket av Linköping speciellt smickrande! Svenska patologer (eller för den delen några andra heller) jobbar inte parallellt som kriminaltekniker! Och det finns vad jag vet inget centralt register hos skattemyndigheten med uppgifter om ägare till hundar, och det har nog aldrig ens funnits något, hundskatten upphörde 1995! Mons Kallentoft verkar leva i en annan värld, han verkar inte ha så mycket kontakt med verkligheten.
Jag är liksom Mons uppvuxen i Ljungsbro. Hittar en oändlig mängd fel, både vad gäller geografi och annat. Linköpings gator går fel, Ljungsbro ser ut som det gjorde på 60- och 70-talen trots att berättelsen tilldrar sig idag. Värst av allt är dock att Boll-Bengan finns på riktigt, hela historien är tagen rakt av. Det kan inte vara roligt för den personen, en sorglig figur som de flesta Ljungsbrobor känner till, om han får reda på att han mördats så brutalt i boken!
Jag har funderat på det där med de felaktigheter som finns i boken, och jag kan inte riktigt bestämma mig för om det är ett problem eller inte. Visst hajar jag till och retar mig när jag läser om en gatukorsning som inte finns i verkligheten t ex, men i slutändan har det ingen större inverkan på den totala läsupplevelsen för mig.
Skicka en kommentar