Predikanten - Camilla Läckberg

Som synes gav jag inte upp Camilla Läckberg efter den första bekantskapen trots att jag inte var överförtjust. Predikanten kommer egentligen före Stenhuggaren som jag läste tidigare men det spelar ingen större roll. Även den här gången handlar det om ett färskt mord som har kopplingar bakåt i tiden, i det här fallet synnerligen konkret eftersom en ung kvinna hittas död liggande ovanpå två skelett. Som man förstår av titeln finns religion inblandat på ett hörn, vilket jag tycker är ett tacksamt deckartema.

Mitt omdöme om Läckberg består. Hon berättar bra historier men inte alltid på ett bra sätt. I den här boken retade jag mig framförallt på hur alla människor som är inkompetenta och/eller otrevliga skildras så överdrivet löjeväckande. Jag vet inte om till exempel avsnitten där Erica får ta emot dryga sommargäster är avsedda att vara roliga. Missförstå mig inte nu, jag älskar böcker med humor, men jag tycker inte att farsartade scener som just inte har med handlingen att göra passar in i en i övrigt allvarlig deckare.

Jodå, jag kommer att fortsätta att läsa Läckbergs böcker. Samtidigt håller jag med om i stort sett allt i Lotta Olssons veritabla lustmord till recension. Heja Lotta! Det var länge sedan jag läste en så underhållande bokrecension.