Några gamlingar

Barn- och ungdomsböcker som verkar roliga har en tendens att följa med mig hem från loppisar. Särskilt böcker från 1950-talet och däromkring brukar kunna vara oerhört charmiga, åtminstone vid en första påsyn. Hur bra de sedan verkligen är varierar väl. Här är en synnerligen varierande kvartett, i ordning från sämst till bäst.

Mumpe reser till Spanien av Marei Hoppe (1955). Två tyska barn får plötsligt besök av en tidigare okänd morbror som visar sig vara cirkusdirektör och får resa med honom till Spanien. Mumpe är en pudel, för övrigt. En alltigenom harmlös bok som kanske inte riktigt har åldrats med behag.

Lotta går till väders av Merri Vik (1972). Här har vi hunnit ganska långt fram i Lotta-serien och det känns som att innehållet börjar tunna ut lite. Boken består av flera separata händelser utan sammanhang och inget är så där särdeles minnesvärt. Kul dock att se tidsprägeln - här förekommer bland annat ett demonstrationståg där hippieklädda människor vill rädda några lindar från att fällas. Inte en av de bättre Lotta-böckerna men småtrevligt som vanligt.

Pojken en trappa upp av Claque alias Anna Lisa Wärnlöf (1961). En charmerande historia om den ganska vresiga tonåringen Fredrike och den något vänare Martin som bor en våning ovanför. Den är oerhört rolig men innehåller samtidigt ett djup med till exempel Fredrikes väldigt komplexa känslor inför hennes föräldrars skilsmässa. Den är kanske inte lika underbar som Pellas bok av samma författare, men det är ju å andra sidan ganska få böcker. Claques böcker kan jag varmt rekommendera!

Kati på Kaptensgatan av Astrid Lindgren (1952). I början av sin karriär skrev Astrid Lindgren några flickböcker, bland annat tre stycken om Kati. Jag har tidigare läst Kerstin och jag och tyckte oerhört mycket om den för sin kombination av Bullerby-stämning och tonårsvånda. Här handlar det dock om storstaden och inte landsbygden. Kati och hennes väninna Eva delar lägenhet i Stockholm och jobbar tillsammans som sekreterare. När de vinner pengar på tips bestämmer de sig för att resa till Italien. Boken handlar om resans vedermödor och inte minst Katis kärleksbekymmer. Och den är så fantastiskt rolig! Astrid Lindgren är verkligen i högform och det vimlar av strålande formuleringar och lustiga incidenter. Det är så spirituellt och kvickt och underbart! Det var länge sedan jag blev så underhållen och lycklig av en bok, faktiskt. Jag har redan beställt Kati i Amerika och Kati i Paris. Det förvånar mig lite att den här trilogin inte är mer känd. Kanske är det för att den aldrig har filmatiserats, för visst är alla filmerna en mycket stor del av förklaringen till Astrid Lindgrens hedersplats i den svenska folksjälen? Jag får väl också tillstå att det nog inte är böcker som tilltalar den stora massan av dagens tonåringar. Fruntimmer i trettioårsåldern med fäbless för flickböcker kan dock knappast hitta någon bättre underhållning!