Nan Inger är en produktiv författare som har skrivit mängder av barn- och ungdomsböcker och på senare år även ett par romaner. Under 1970-talet skrev hon mycket om flickor och hästar, böcker som jag konstigt nog inte läste när jag var yngre. Jo, jag började faktiskt på Ridsommar på Västanås en gång men lade raskt ifrån mig den när någon av personerna fick en hötjuga i foten.
Typiskt för Nan Ingers hästböcker är att de aldrig är idylliska och romantiserade. När Buttan får en ponny att ha över sommaren tror hon förstås att allt ska bli underbart, men det visar sig dyka upp fler problem än hon räknat med. Men trots att Putte är en mycket tjurig liten häst uppstår så småningom kärlek och det blir jobbigt när sommaren närmar sig sitt slut. Buttans familj ska återvända till stan och då kan ju inte Putte följa med.
Jag har blivit väldigt förtjust i Nan Ingers raka och trevliga hästböcker, men det här är den jag har tyckt minst om. Framförallt retar jag mig på Buttans föräldrar: en egoistisk mamma som inte ens försöker förstå Buttan och en pappa som ljuger för mamman (i ett gott syfte ur läsarens perspektiv, men jag tycker ändå att det är otrevligt). Buttan själv är ganska svagt tecknad, en lite osäker hästtjej i största allmänhet. Nej, tacka vet jag den driftiga och roliga Piglet Ek.
2 kommentarer:
Är det tre böcker det finns om Piglet Ek? Jag hittade del 2 och 3 superbilligt nånstans. Nu ska jag bara ha tag i den första också. Eller finns det ännu fler?
Ja, tre stycken är det. Sedan red jag Dunet, Att vara flicka och ha egen häst och Piglet Ek, var god rid.
Skicka en kommentar