Marian Keyes

Jag ligger pinsamt efter när det gäller Marian Keyes. Fram tills för någon månad sedan var När Lucy Sullivan skulle gifta sig den enda av hennes böcker jag hade läst. Men nyligen bestämde jag mig för att - som sista person i världen - faktiskt ta mig an Vattenmelonen. Sedan följde En oväntad semester med av bara farten. Bra böcker båda två, men jag måste ändå säga att jag inte riktigt förstår hypen. Vattenmelonen är helt vanlig chick lit som inte direkt höjer sig över mängden. En oväntad semester tyckte jag mer om. Många böcker i den här genren har mer eller mindre samma handling (tjej har relationsproblem men får drömprinsen på slutet), men här tar Keyes upp allvarliga missbruksproblem och lyckas dessutom vara rolig samtidigt. Tyvärr tyckte jag att boken var lite väl lång och upprepade sig i onödan. Nedskuren med bortåt 100 sidor hade den varit alldeles utmärkt.

Just nu håller jag på med kåserisamlingen Under the duvet och den gillar jag verkligen. Kanske är den avgörande faktorn att jag läser den på engelska? Det står ytterligare ett par Keyes-romaner i översättning i bokhyllan men ska jag köpa fler får det bli på originalspråk. Jodå, jag gillar Keyes tillräckligt mycket för att vilja plöja hela hennes produktion. Jag kommer bara aldrig bli en av de som rusar till bokhandeln när hon har givit ut något nytt. (Det gör jag strängt taget bara när det gäller J K Rowling.)