Den här boken har, liksom så många andra böcker de senaste åren, påståtts likna Da Vinci-koden. Jag tycker att likheten är ungefär lika stor som mellan Sagan om ringen och Harry Potter. Man bör absolut inte läsa den här boken om man förväntar sig spänning och cliffhangers eller världsomspännande konspirationsteorier. Inte heller bör man förvänta sig en modern deckare med rafflande polisarbete.
Vill man däremot läsa något i stil med en gammaldags pusseldeckare med små inslag av matematik, logiska resonemang och diskussioner kring vad sanning är, då kanske det här är rätt bok. Det är en lågmäld och stillsam historia med oväntad upplösning och ja, jag tyckte om den sådär lagom mycket. Trivsamt.
Men är det inte irriterande att så fort en bok får riktigt stort genomslag så vill någon försöka klämma in snart sagt varenda annan bok i samma form? Det är som om det upprättas förenklade litterära formler som säger att vissa ingredienser automatiskt medför likhet med ett känt verk:
Vetenskap + onaturlig död = Da Vinci-koden
Tjej + singel = Bridget Jones
Kommer ni på fler?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Kul idé! Jag läste också Martínez och funderade också om kopplingen till Da Vinci. Det är som om bokförlagen inte tror på böckerna för vad de är.
Skicka en kommentar