Som jag har väntat på den här boken. Johanna L är en av
bokhororna och jag har följt henne i andra bloggar sen runt 2001 tror jag.
Jag läser åtminstone periodvis ganska mycket ungdomsböcker. Det finns massor av fantastiska böcker där ute som riktar sig till och handlar om tonåringar men som lämpar sig precis lika bra för vuxna. Många tror jag till och med att jag uppskattar mer nu än om jag hade läst dem när jag själv var i "rätt" ålder.
Det första som gladde mig med den här var att den är såpass tjock - det finns så många böcker i den här genren som håller sig runt 130 sidor, men den här är dubbelt så lång. (Vilket dock inte alls gjorde att den räckte särskilt länge, jag kunde inte släppa den och läste ut den på en eftermiddag.)
Gustav går sista året på gymnasiet och börjar ge upp hoppet om att allt ska bli annorlunda. Efter att ha varit utanför i en klass av sportnördar hela högstadiet såg han verkligen fram emot gymnasiet och lyssnade gärna till alla lyriska beskrivningar om hur mycket bättre allt blir och hur mycket man utvecklas under de där tre åren fram till studenten. Men Gustav är inte helt nöjd, visst är klassen annorlunda men den där nya personligheten han hade önskat sig har inte visat sig. Med bara några månader till studenten är han fortfarande lika blyg och osäker. Det är här boken tar sin början, och det som sätter igång allting är en plötsligt uppdykande vikarie i engelska, Eva, 25 år som Gustav blir mer och mer fascinerad av. Dessutom visar sig även klasskompisen Elin ha en längtan efter att något ska bli annorlunda, och hon och Gustav gör upp om att de båda ska hitta på något oväntat. Det är det som är titelns lilla chock.
Jag kunde som sagt inte släppa boken. Det finns hela tiden ett driv framåt och en del oväntade vändningar (varav en var sådär att jag slog mig för pannan och tänkte att jamen
det borde jag ju ha förutsett). Min beskrivning av handlingen tar bara upp en bråkdel. Det händer massor av saker som är synd att avslöja i förväg och framförallt uppdagas en hel del efterhand, om Gustavs familjesituation framförallt. Jag uppskattar verkligen böcker där saker portioneras ut lite långsamt istället för att hela handlingen pausar och det kommer två helsidor som beskriver allting om var personen bor och med vem och vad han tycker om det. Här lyckas författaren alldeles utmärkt med det där gradvisa insmygandet av bakgrunden. Jag blev också väldigt engagerad i personerna, vilket visade sig dels genom att jag flera gånger önskade att jag kunde få läsa om samma händelser ur en annan av persornas perspektiv, dels genom att jag blev en aning besviken när det inte slutade riktigt som jag hade hoppats.
Jag försöker komma på någon annan ungdomsboksförfattare att jämföra Johanna Lindbäck med, men jag lyckas inte. Det finns en träffsäkerhet, trovärdighet (inte minst i dialog) och nutidsförankring som jag verkligen uppskattar, och som också gör att jag tror att det här är en ungdomsbok som verkligen kan gå hem bland ungdomar.
Som en extra bonus är det roligt att känna igen Johannas egen boksmak hos Eva. Jag blev verkligen sugen på att läsa Murakami!