Hanteringen av odöda - John Ajvide Lindqvist

Jag tror inte att jag någonsin tidigare har läst något som kan sägas tillhöra skräckgenren. Det där med att bli skrämd för nöjes skull har inte lockat mig och framförallt har jag väldigt svårt för blod och slafs. Hanteringen av odöda lät dock så intressant att jag inte kunde hålla mig ifrån den.

Platsen är Stockholm, tiden början av 2000-talet. Allt ser ut som den värld vi känner till, ända tills de döda börjar röra på sig. Alla som har dött de senaste två månaderna får liv igen, reser sig och tar sig ut från bårhusen, rör på sig nere i sina gravar. Vad händer då? Kan människor få tillbaka sina nyligen bortgångna älskade anhöriga? Lever de döda egentligen på riktigt?

Det är just den här utgångspunkten jag är så förtjust i. Utgå från verkligheten, ändra en premiss. Vad skulle hända? Hur skulle människor reagera? Vad skulle samhället göra? Jag tycker att John Ajvide Lindqvist lyckas utmärkt med det här. Om man bara accepterar den mycket märkliga händelsen som ett axiom så känns boken väldigt trovärdig.

Skräck då, nja, den var inte läskigare än att jag stod ut med den. Det var en kuslig stämning rakt igenom boken och hanteringen av döda kroppar medför förstås en del obehagligheter. Men så där som jag föreställer mig skräckromaner (läsaren sitter krampaktigt hållande i boken med uppspärrade ögon och håret på ända) var den inte alls. Jag gillade den, möjligtvis bortsett från slutet som jag tyckte rann ut i sanden lite. Dock ska det finnas en fortsättning i novellsamlingen Pappersväggar. Den måste jag läsa!