Från ljuvligt känslosam ungdomsbok gick jag rakt över till lättsam chick lit. Emma Hambergs sprudlande pladderprosa är en rejäl kontrast till Katarina Kieris finstämda poetiska stil. Jag vet inte jag ska kalla stilen - talspråklig känns inte riktig rätt, men kanske bloggspråklig? Det är fullt av utelämnade subjekt, parenteser, satsradningar och kommentarer av typen eller vad den nu heter.
Handlingen påminner i stora drag mycket om Denise Rudbergs Jenny S. Småstadtjejen Anki upptäcker att hennes man, killen som hon har varit tillsammans med sen högstadiet, har varit otrogen. Tillsammans med kompisen Linda drar hon till Stockholm för att tänka över saken och kanske starta ett nytt liv.
Till en början tyckte jag att huvudpersonen var lite irriterande men det gick över och jag fastnade rejält i boken. Den har det där drivet som får en att vilja läsa vidare, den är ganska roligt skriven och historien är inte allt för förutsägbar. Nog är det något av en bagatell, men en ovanligt mumsig sådan. Ska man jämföra så gillar jag det här mer än både Kajsa Ingemarssons och Denise Rudbergs böcker. Heja Emma Hamberg, du är min regerande svenska mästarinna i chick lit!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar