Lästrio - överskattade böcker

Jag hade tänkt svara på en gammal lästrio eller två, men nu när det precis dök upp en ny verkade den mer lockande. Överskattade böcker är veckans tema.

• Män som hatar kvinnor av Stieg Larsson. Dålig var den väl inte, men jag förstår inte riktigt hyllningskörerna kring den. Tidvis var den jättespännande men samtidigt blev det bara för mycket på många sätt.
• A Series of Unfortunate Events av Lemony Snicket. Jag var helt inställd på att älska den här bokserien eftersom det lät precis som den typ av böcker jag alltid har gillat. Så läste jag första boken och förstod verkligen inte alls vad som skulle vara så bra med den. Jag är fortfarande förvånad.
• Valarnas sång av Wally Lamb. Hyllad av personer vars smak brukar stämma någorlunda med min, dessutom utvald av Oprah. Men nej, jag fastnade inte alls utan tyckte mest att den var trist.
  

C som i...

Jag ligger efter i alfabetet! Nu har jag i alla fall hunnit till C.

Författare: Meg Cabot. Framförallt för böckerna i En prinsessas dagbok-serien, men även för en del chick lit för vuxna (ibland under namnet Meggin Cabot). Även om historierna kan vara vansinnigt förutsägbara är det alltid underhållande skrivet. Särskilt bra är hon på att skriva historier som helt eller delvis berättas genom e-postmeddelanden, listor, minneslappar etc.

Bok: Caipirinha med döden av Maria Ernestam. Vad händer när Döden rent bokstavligt knackar på dörren, flyttar in och gör dig hemmastadd? Och om han dessutom är en väldigt snygg och charmig man? Maria Ernestams bok är något av det mer udda jag har läst, fast samtidigt känns den inte alls konstig eller svår. Den var helt oförutsägbar ända fram till slutet, men när slutet väl kom kändes det alldeles självklart att det var så det måste sluta.

Det ordnar sig, Lotta - Merri Vik

Jag tog en Lotta-bok på måfå ur hyllan igen och den här gången blev det en alldeles i slutet av serien, Det ordnar sig, Lotta från 1988. Vid det här laget är Lotta gift och pluggar på universitet. Hennes tillvaro har dock inte blivit särskilt stillsam för det. Julgran ska köpas, Mick dyker upp och drar igång en välgörenhetstillställning och det hinner bli påsk varvid Lotta och Giggi får anledning att klä ut sig till påskkärringar. Jag blev positivt överraskad och tycker att just den här boken är roligare och trivsammare än många andra i slutet av serien. Intressant att fundera över är den där välgörenhetstillställningen där man ska samla pengar till "[...] medicinsk forskning. Med tonvikten lagd på de nya, hittills okända sjukdomar som dyker upp". Syftar detta kanske på HIV/aids, med tanke på årtalet?

Annat minnesvärt är Lottas och Pauls samtal om populärlitteratur:

"Någon gång vill jag samla ihop mig till något allvarligt och storslaget! Inte bara skriva sådant, som får folk att skratta eller le för stunden utan något större...
Det sa jag till Paul också men fick inte det medhåll jag väntat.
-Större och större... Man kan inte jämföra böcker så, Lotta. Huvudsaken är vad de kan betyda för dem, som läser dem. Det måste finnas alla sorters böcker, därför att alla tankar och känslor hos en människa måste kunna uttryckas i ord. Men med all respekt för de allvarliga och djuplodande böckerna - tycker du att det är mindre värdefullt att i denna så ofta bedrövliga värld få människor att skratta och le?
- Nej, det förstås...
- Glädjen är ett absolut behov, en nödvändighet om vi ska orka med. Så svik inte den, Lotta." (s 99f)

Solstorm - Åsa Larsson

Jag har varit lite intresserad av Solstorm ända sedan den kom ut men dragit mig för att läsa den eftersom den verkade lite väl blodig för min smak. Så farligt var det nu inte. Jag skummade förbi de obehagliga delarna, men det rörde sig bara om ett par sidor totalt. Och vilken tur att jag vågade läsa den! Det här är en av de bästa deckare jag har läst.

Åsa Larssons hjältinna, som återkommer i fler böcker, heter Rebecka Martinsson och är jurist bosatt i Stockholm men med rötter i Kiruna. När en barndomsvän hör av sig till henne angående mordet på en välkänd religiös profil släpper Rebecka allt hon har för händer och återvänder till sin hemstad. Så småningom visar det sig att det finns en hel del i hennes förflutna och bland orsakerna till att hon lämnade Kiruna som har med mordet att göra.

Det tog inte många sidor innan jag var helt och hållet fast i den här boken. Allt bara funkar - språket, personerna, miljön, allting. Som jag har sagt förut är religion ofta ett tacksamt deckarmotiv och Åsa Larsson använder det alldeles utmärkt. Länge satt jag och tänkte att det är ju nästan synd att den här boken är så ohyggligt bra, för hur ska författarens senare böcker ha någon chans att vara i samma klass?

Men, det finns ett men också. Slutet drar iväg och blir en sådan där riktig actionfylld uppgörelse och det gillade jag inte direkt. Totalt sett är det ändå årets bästa deckare för mig. Jag längtar efter att läsa de återstående och håller tummarna för att de håller samma höga klass.

Några gamlingar

Barn- och ungdomsböcker som verkar roliga har en tendens att följa med mig hem från loppisar. Särskilt böcker från 1950-talet och däromkring brukar kunna vara oerhört charmiga, åtminstone vid en första påsyn. Hur bra de sedan verkligen är varierar väl. Här är en synnerligen varierande kvartett, i ordning från sämst till bäst.

Mumpe reser till Spanien av Marei Hoppe (1955). Två tyska barn får plötsligt besök av en tidigare okänd morbror som visar sig vara cirkusdirektör och får resa med honom till Spanien. Mumpe är en pudel, för övrigt. En alltigenom harmlös bok som kanske inte riktigt har åldrats med behag.

Lotta går till väders av Merri Vik (1972). Här har vi hunnit ganska långt fram i Lotta-serien och det känns som att innehållet börjar tunna ut lite. Boken består av flera separata händelser utan sammanhang och inget är så där särdeles minnesvärt. Kul dock att se tidsprägeln - här förekommer bland annat ett demonstrationståg där hippieklädda människor vill rädda några lindar från att fällas. Inte en av de bättre Lotta-böckerna men småtrevligt som vanligt.

Pojken en trappa upp av Claque alias Anna Lisa Wärnlöf (1961). En charmerande historia om den ganska vresiga tonåringen Fredrike och den något vänare Martin som bor en våning ovanför. Den är oerhört rolig men innehåller samtidigt ett djup med till exempel Fredrikes väldigt komplexa känslor inför hennes föräldrars skilsmässa. Den är kanske inte lika underbar som Pellas bok av samma författare, men det är ju å andra sidan ganska få böcker. Claques böcker kan jag varmt rekommendera!

Kati på Kaptensgatan av Astrid Lindgren (1952). I början av sin karriär skrev Astrid Lindgren några flickböcker, bland annat tre stycken om Kati. Jag har tidigare läst Kerstin och jag och tyckte oerhört mycket om den för sin kombination av Bullerby-stämning och tonårsvånda. Här handlar det dock om storstaden och inte landsbygden. Kati och hennes väninna Eva delar lägenhet i Stockholm och jobbar tillsammans som sekreterare. När de vinner pengar på tips bestämmer de sig för att resa till Italien. Boken handlar om resans vedermödor och inte minst Katis kärleksbekymmer. Och den är så fantastiskt rolig! Astrid Lindgren är verkligen i högform och det vimlar av strålande formuleringar och lustiga incidenter. Det är så spirituellt och kvickt och underbart! Det var länge sedan jag blev så underhållen och lycklig av en bok, faktiskt. Jag har redan beställt Kati i Amerika och Kati i Paris. Det förvånar mig lite att den här trilogin inte är mer känd. Kanske är det för att den aldrig har filmatiserats, för visst är alla filmerna en mycket stor del av förklaringen till Astrid Lindgrens hedersplats i den svenska folksjälen? Jag får väl också tillstå att det nog inte är böcker som tilltalar den stora massan av dagens tonåringar. Fruntimmer i trettioårsåldern med fäbless för flickböcker kan dock knappast hitta någon bättre underhållning!

Predikanten - Camilla Läckberg

Som synes gav jag inte upp Camilla Läckberg efter den första bekantskapen trots att jag inte var överförtjust. Predikanten kommer egentligen före Stenhuggaren som jag läste tidigare men det spelar ingen större roll. Även den här gången handlar det om ett färskt mord som har kopplingar bakåt i tiden, i det här fallet synnerligen konkret eftersom en ung kvinna hittas död liggande ovanpå två skelett. Som man förstår av titeln finns religion inblandat på ett hörn, vilket jag tycker är ett tacksamt deckartema.

Mitt omdöme om Läckberg består. Hon berättar bra historier men inte alltid på ett bra sätt. I den här boken retade jag mig framförallt på hur alla människor som är inkompetenta och/eller otrevliga skildras så överdrivet löjeväckande. Jag vet inte om till exempel avsnitten där Erica får ta emot dryga sommargäster är avsedda att vara roliga. Missförstå mig inte nu, jag älskar böcker med humor, men jag tycker inte att farsartade scener som just inte har med handlingen att göra passar in i en i övrigt allvarlig deckare.

Jodå, jag kommer att fortsätta att läsa Läckbergs böcker. Samtidigt håller jag med om i stort sett allt i Lotta Olssons veritabla lustmord till recension. Heja Lotta! Det var länge sedan jag läste en så underhållande bokrecension.

Mellan ebb och flod - Rosamunde Pilcher

Helena skrev ett så bra inlägg om mellanboksförfattare häromdagen, och precis en sådan är Rosamunde Pilcher för mig. Slappläsning utan överraskningar, ett säkert kort att ta till mellan varven. En kort beskrivning av handlingen i just den här boken - ung kvinna åker till Cornwall och träffar en intressant konstnär - stämmer nog lika bra in på flera andra. Ja, det är riktigt ordentligt förutsägbart, men det är nästan lite av poängen med en mellanboksförfattare. Rosamunde Pilcher beskriver dessutom alltid personer och platser som känns så trevliga och mysiga. Precis vad jag ville slappa med på semestern, och jag får till och med säga att jag blev positivt överraskad. Det finns andra böcker av Pilcher som är bra mycket spånigare än den här.

P som i...

Andra bokstaven i bokalfabetet blev P. Inte helt lätt tyckte jag i förstone, men efter en titt i bokhyllan hittade jag ett par väldigt bra förslag.

Författare: Jodi Picoult. Jag har läst Allt för min syster och Salem Falls och har ännu fler stående olästa som jag hoppas ska vara lika bra. Det är så härligt att hitta en författare man gillar och upptäcka att hon har skrivit många böcker som verkar gå i samma stil!

Bok: Prep av Curtis Sittenfeld. Åh. Alldeles underbar bok om en helt vanlig tjej på internatskola där de flesta är snobbiga och rika. En av de bästa böcker jag läst de senaste åren.

Tordyveln flyger i skymningen - Maria Gripe

Maria Gripe skrev väldigt många väldigt olika böcker. Jag tänkte på det när jag diskuterade henne med min man och upptäckte hur olika vår syn är. När jag tänker på Maria Gripe tänker jag framförallt på skuggserien: tidigt 1900-tal, mystik och familjehemligheter, lite romantik... Peter däremot associerade till nedslående socialrealism och har en bild av Maria Gripes böcker som deprimerande. När jag sedan läste Tordyveln flyger i skymningen blev det ännu mer tydligt hur varierad författarens produktion är. Jag kunde inte låta bli att tänka "Da Vinci-koden för barn!" när jag läste.

Jag har alltså inte läst boken när jag var yngre och inte heller hört den välkända sommarlovsradioteatern. Det är en bok som alltid har funnits i mitt medvetande och som jag har tänkt läsa ända sen jag gick i lågstadiet, men inte förrän nu blev det av. Jag hade inte riktigt någon aning om vad jag skulle vänta mig mer än att det var något slags mysterium. Nog blir det mystiskt allt, med lynniga krukväxter, schackpartier per telefon, egyptiska statyer och framförallt märkliga sammanträffanden. Jag borde nog ha läst boken i lågstadiet trots allt, för då hade jag säkerligen sugits in med full kraft. Nu rycks jag aldrig med och det mesta känns lite fånigt. Jag tror helt enkelt inte på att krukväxter har ett känsloliv, till exempel. Inte heller gillar jag den lilla twisten med drag av spökhistoria på slutet. Men nog är den värd att damma av och rekommendera även till dagens 10-åringar!

W som i...

Malin har dragit igång ännu en bokutmaning efter saligen avsomnade Bokfemman. Nu handlar det om titlar och författare på alfabetets alla bokstäver, dock inte i alfabetisk ordning. Först kommer W.

Författare: Anna Lisa Wärnlöf, alias Claque. Hon skrev några oerhört charmiga flickböcker på 1950- och 60-talet. Pellas bok är något av det roligaste jag har läst.

Boktitel: The Witches of Chiswick av Robert Rankin. Det behöver ju inte bara vara fråga om riktigt bra böcker så här är istället en riktigt stor besvikelse. Den lät ju så rolig - konspirationsteori om att världen var högteknologisk redan på 1800-talet men att historien skrevs om till den vi känner till av häxor utrustade med Babbage-maskiner - men sen var det bara osammanhängande trams.
Det finns många fler böcker av samma författare som låter fantastiskt roliga, men det ska mycket till innan jag läser Robert Rankin igen.