Semesterläsning i kortformat

Mycket böcker och lite dator har det varit på sistone, precis som det ska i semestertider. Så nu blir det korthugget så att jag kommer ikapp!

1066 and all that - W C Sellar och R J Yeatman. Kortfattad humoristisk engelsk historielektion från 1930-talet. Mycket underhållande, och antagligen mer så ju mer bevandrad man är i a) engelsk historia och b) engelska språket. Mycket ordvitsande och andra finurligheter, inte helt olikt något av Falstaff Fakir.

Sommarstrul av Joseph Connolly är en rolig engelsk roman om ett gäng semesterfirare där alla tycks ha affärer med alla (och med varandras söner och döttrar...). Jag skrattade gott många gånger men det är inte en bok jag skulle rekommendera till vem som helst. Kanske burlesk är ett passande ord? Det finns en uppföljare men den är irriterande nog inte översatt. (Jag är oftast inte så nogräknad när det gäller originalspråk kontra översättning, men jag håller mig gärna till principen en författare - ett språk.)

Girls' night out/Boys' night in är en tjock novellsamling som ett gäng unga engelska författare har totat ihop till förmån för välgörenhet. Inget särskilt minnesvärt.

Harry Potter and the Half-Blood Prince var förstås en av sommarens stora litterära händelser. Köpte på lördagen, läste ut på måndagen, grät en skvätt. Svårt att kommentera mer. Hur ska man stå ut med att vänta ett par år på avslutningen?

The Secret of Platform 13 av Eva Ibbotson är en barnbok i allra bästa engelska sago-humor-stil. Häxor, jättar och en försvunnen prins. Det är, åtminstone för en vuxen läsare, helt uppenbart från början hur allt egentligen hänger ihop, men samtidigt är det omöjligt att förutspå hur allt ska lösa sig. Rekommenderas varmt (t ex till den med Harry Potter-abstinens).

Var glad, Lotta! av Merri Vik var ett av semesterns antikvariatsfynd. Lotta gör typiska Lotta-saker som att förväxla papper och tråna efter Paul. Full rulle, Lotta! var lite mer originell. Här är Lotta på reportageresa i sommar-Sverige tillsammans med nya bekantskapen Peg. I mitt tycke en av de Lotta-böcker som höjer sig lite över mängden.

Och nu har jag givit mig i kast med Jonathan Strange & Mr Norrell av Susannah Clarke. Jag har lyckats ta mig till sidan 19. Bara 781 kvar. Det får medges att jag tvivlar en liten aning på att jag någonsin kommer att ta mig igenom den här boken.

Äntligen!

Tillfälligt avbrott - läser Harry Potter.

(Fast jag har hunnit läsa ut lite annat som jag kanske skriver om någon dag. Kanske.)

Sjung som en fågel - Thomas Kanger

Jag tyckte mycket om Thomas Kangers första deckare Första stenen när jag läste den, men var inte riktigt förtjust i språket. Nu minns jag inte närmare bestämt vad det var jag hade att anmärka på men vad det än var finner jag inga spår av det i uppföljaren. Författaren tycks ha blivit varm i kläderna. Huvudperson är fortfarande Elina Wiik, ganska ung och rasande trevlig polis. En tjej som är lätt att tycka om, precis som Amanda Rönn i Emma Valls deckare. En annan likhet med den serien är lokalfärgen, i det här fallet från Västerås. Känner man till den staden, vilket jag inte alls gör tyvärr, har man säkert ännu större utbyte av Kangers böcker.

Deckargåtan den här gången handlar om ett obegripligt mord. Västerås kommunalråd skjuts till döds på sin pensionsdag och ingen begriper varför. Han verkar inte ha några fiender alls, varken inom politiken eller privat. Senare mördas en man i Göteborg med samma vapen. Det visar sig att Elina och de andra utredarna får gräva en hel del i det förflutna för att komma gåtans lösning på spåren.

Det här är en riktigt bra deckare tycker jag. Den är inte alldeles fantastisk i någon dimension men väldigt jämn och gedigen. Lagom spännande, inte för blodig och med trevliga och trovärdiga personer. Det finns fyra böcker i serien hittills och jag hoppas att det blir fler!

Oskuld (och andra texter) - Jonas Gardell

Den här boken blev en positiv överraskning! Jag har börjat på den en gång tidigare och tröttnat efter bara ett tiotal sidor, men när jag nu gav den en ny chans sögs jag snart in och lätt mig fångas av Gardells formuleringskonst, observationsförmåga och allmänbildning. Som titeln antyder är det här ingen roman utan en samling kortare texter (svåra att benämna, inte kåserier, definitivt inte noveller och inte riktigt essäer heller). Jag var rädd att anrättningen skulle ha en karaktär av hopsamlade trista gamla rester men så var inte alls fallet. Drygt halva boken består av reseberättelser under samlingsnamnet 12 städer. De flesta handlar inte särskilt mycket om städerna i sig utan de tankar de ger upphov till: reflektioner över utanförskap och religion bland annat.

Allra mest fascinerad, och häpen, blir jag när jag läser om den konstgjorda staden Celebration i Florida. En perfekt, idyllisk stad uppbyggd av Disney. Man har alltså skapat en helt ny stad på gammal träskmark, byggt upp bostadshus och skolor och hotell och postkontor. Här kan man bo i perfekta gammaldags hus med perfekta trädgårdar på perfekta gator. I Celebration ska man kunna lämna dörren olåst, och man ska känna sina grannar. Här ska äppelpajen svalna på fönsterblecket, och alla ska vara vänliga mot varandra. [___] Staden Celebration bygger det framtida samhället och framtiden är nostalgisk. En dröm tillbaka till den gamla goda tiden, så som man föreställer sig den. Tiden då far ännu rodde och mor ännu var rar. Det är en underbar låtsasidyll, ljuvlig och samtidigt så sockersöt så att man får rysningar längs ryggraden av den. Bara av att läsa om den håller jag med Gardell i hans ord: Ändå står man hjälplöst kluven inför Celebration. Å ena sidan vill man som Bibelns omvändelseprofeter ropa ve över staden och dess avgudadyrkan, man vill fördöma Walt Disneykoncernens hybris när de utropat sig själva till gudar. Å andra sidan skulle man inget hellre vilja än att sätta sig i en gungstol som vickar så oemotståndligt fram och tillbaka i kvällsbrisen på den vitmålade verandan och bli en del av denna den fulllkomliga lyckan och låta allt annat stanna av. Oerhört fascinerande och samtidigt lite småkusligt.

Resten av boken är lite mer av blandad kompott. Här finns bland annat några texter med ganska avancerade funderingar kring religion. Kanske en förövning till Om Gud som kom ut året därpå. Det är ganska intressant men på gränsen till för tungt i förhållande till resten av boken. Men reseskildringarna gillar jag verkligen! Jag hade gärna sett en bok med bara dem i även om den hade blivit lite tunn. Då hade man också kunnat ge den en mer rättvisande titel.

Att trilla av pinn och vara ur led - Ingemar Unge

Bokens underrubrik är Språkfunderingar och det är en bra beskrivning av innehållet. Det är en samling av språkspalter som Ingemar Unge skrivit för tidningen Vi. Det mesta handlar om ord och ords ursprung - hundraser, musikinstrument och militära grader är bara några av de saker som granskas. Även ord vars betydelse har förändrats dyker upp, och man får veta att när drottning Anne av England år 1710 kallade den nybyggda S:t Paulskatedralen awful, artificial and amusing var det inte alls någon dålig kritik. Vördnadsbjudande, konstnärlig och häpnadsväckande lär det ha betytt på den tiden.

Det finns en uppsjö av såna här underhållande och allmänbildande språkböcker och man kan i mitt tycke aldrig ha för många. Den här rekommenderar jag gärna, exempelvis (men förstås inte uteslutande) till läsare som genom Fredrik Lindström har upptäckt att det här med språk faktiskt är intressant och gärna vill ha något mer lättsmält lingvistiskt att läsa.