I måndags kändes tillvaron så där ovanligt grå och färglös, och då bestämde jag mig för att läsa Ingen grekisk gud, precis för tredje gången. Fenomenet tröstlitteratur har diskuterats här och var och jag har alltid tänkt att jag inte har någon sådan, men tydligen hade jag fel. Jag tror inte att det var sista gången den här boken kom ut ur hyllan för att pigga upp mig i tristessen. Att jag kom ihåg större delen av handlingen gjorde inte det minsta.
Huvudpersonen Laura går i nian. Höstterminen går mot sitt slut när en ny lärare, Anders, dyker upp på skolan. Det är förstås han som inte precis är någon grekisk gud, men Laura blir förälskad i honom. Snart tänker hon på honom jämt, trots att hon försöker låta bli och trots att det slår in kilar mellan henne och bästa kompisen. Det är så lysande bra skildrat alltihop. Just den här spirande fascinationen, det hemliga och förbjudna, hur man kämpar för att inte känna saker - och hur det trots att det känns jobbigt och plågsamt ändå är en glad, varm och positiv känsla mitt i alltihop. Jag känner igen varenda känsla. (Jag kan inte påminna mig att jag någonsin har varit förälskad i just en lärare, men i lite mer överförd bemärkelse har det väl funnits en och annan Anders i mitt liv.)
Som om inte det här var gott nog så handlar boken om en del annat också, småknöliga familjerelationer, gamla hemligheter och problem med att vara bästisar. Alltsammans lika känslosamt avhandlat på en mycket njutbar prosa. Åh. Den här boken är precis lika underbar nu som första gången jag läste den. Konstigt nog har det inte blivit av att läsa något mer av Katarina Kieri, men nu är jag än mer sugen på superhyllade Majas morsas kompis sambo.
torsdag, februari 28, 2008
måndag, februari 18, 2008
Bokfemman vecka 8
Veckans tema är sorg. Här fick jag tänka till lite för att få ihop fem. De flesta på den här listan var det ganska länge sedan jag läste så det blir inga motiveringar idag. Jag minns att jag gillade dem men inte riktigt varför.
- Jag saknar dig, jag saknar dig av Peter Pohl och Kinna Gieth.
- I taket lyser stjärnorna av Johanna Thydell.
- Robson av Pernilla Glaser.
- Det är slut mellan Gud och mig av Katarina Mazetti.
- Mannen och pojken av Tony Parsons.
onsdag, februari 13, 2008
Bokfemman vecka 7
Veckans bokfemma har tema pjäser. Klurigt värre, jag tror inte att jag har läst några pjäser annat än när jag pluggade tyska och efter 10 år minns jag ytterst lite av dem. Men med lite kreativ tolkning ska jag nog få ihop det!
- Härifrån till heligheten - Linköpings Studentspex. Kanske inte det bästa spexet genom tiderna, men det som just pågår är ju ändå alltid bäst på sitt sätt.
- The Bible: The Complete Word of God (abridged) - Reduced Shakespeare Company. Det här gänget gjorde först en föreställning med alla Shakespeares pjäser på ett par timmar, som jag tyvärr inte har sett. Däremot såg jag när de gav Bibeln samma behandling på en teater i London. Sällan har jag skrattat så mycket.
- Spamalot. Musikalversionen av filmen Monty Python and the Holy Grail är underbar. Det bästa av Monty Python och det bästa av musikalvärlden. Därtill otroligt imponerande dekor. Jag skulle gärna vilja se hur den teatern ser ut bakom kulisserna för att få veta var alla saker som hissades ner från taket egentligen fick plats.
- Tartuffe - Jean Baptiste Molière. Se där, jag kom på en helt vanlig pjäs också! Jag har nog sett mer av Molière men det här är den jag minns bäst. Mycket underhållande!
- Trasdockan, jag tror i alla fall att den hette så. Det var en pjäs som vi gick och såg i lekis och som tydligen gjorde intryck på mig eftersom jag har kommit ihåg den ända sedan dess. Den handlade om två flickor som var osams om vem av dem som hade rätt till en docka - den rika bortskämda flickan som hade den först men slängde bort den eller den fattiga flickan som tog hand om den och älskade den? En tredje person bestämde att problemet skulle lösas genom att dockan lades i en cirkel på marken och flickorna skulle dra åt varsitt håll för att försöka dra ut dockan ur cirkeln. Givetvis släppte den snälla, fattiga flickan taget för att hon inte ville skada dockan, och därför fick hon behålla den. Som äldre har jag insett att pjäsen byggde på Den kaukasiska kritcirkeln av Bertolt Brecht där det istället är två mödrar som strider om ett barn, samt att historien förstås har en uppenbar gammaltestamentlig koppling.
tisdag, februari 05, 2008
Sabotage - Emma Vall
Jag har läst Emma Valls vuxendeckare (Kattjakt m fl) med god behållning, men det här var första gången jag läste en av författartrions ungdomsböcker.
Huvudpersonen Svala går i nian på en skola där man har problem med splittring mellan olika ungdomsgrupper, invandrarna från problemområdet och svenskarna från det fina området. I ett försök att få grupperna att enas bestäms det att eleverna ska delta i ett teaterprojekt. Man ska sätta upp Romeo och Julia. Men som titeln antyder finns det någon som vill motverka idén. Det börjar med en anlagd brand i gympasalen och fortsätter med ytterligare skadegörelse.
Nej, det här var inget för mig. Parallellen mellan de två ungdomsgängen och familjerna i pjäsen känns påklistrad, allting känns lite tillrättalagt och jag blir aldrig intresserad. Dessutom retar jag mig på detaljer i handlingen. (Hade man verkligen tänkt lämna dyr ljud- och ljusutrustning obevakad i ett tält? Borde inte eleverna ha valt till gymnasiet redan när det är en månad kvar av vårterminen?) Jag tänker inte läsa fler böcker om Svala.
Därmed inte sagt att jag inte hade gillat boken om jag hade gått i mellanstadiet eller så. Jag minns att jag och mina klasskompisar älskade Olov Svedelids ungdomsdeckarserie om Betong-Rosorna, och senast jag bläddrade i en av de böckerna kändes den otroligt töntig.
Huvudpersonen Svala går i nian på en skola där man har problem med splittring mellan olika ungdomsgrupper, invandrarna från problemområdet och svenskarna från det fina området. I ett försök att få grupperna att enas bestäms det att eleverna ska delta i ett teaterprojekt. Man ska sätta upp Romeo och Julia. Men som titeln antyder finns det någon som vill motverka idén. Det börjar med en anlagd brand i gympasalen och fortsätter med ytterligare skadegörelse.
Nej, det här var inget för mig. Parallellen mellan de två ungdomsgängen och familjerna i pjäsen känns påklistrad, allting känns lite tillrättalagt och jag blir aldrig intresserad. Dessutom retar jag mig på detaljer i handlingen. (Hade man verkligen tänkt lämna dyr ljud- och ljusutrustning obevakad i ett tält? Borde inte eleverna ha valt till gymnasiet redan när det är en månad kvar av vårterminen?) Jag tänker inte läsa fler böcker om Svala.
Därmed inte sagt att jag inte hade gillat boken om jag hade gått i mellanstadiet eller så. Jag minns att jag och mina klasskompisar älskade Olov Svedelids ungdomsdeckarserie om Betong-Rosorna, och senast jag bläddrade i en av de böckerna kändes den otroligt töntig.
måndag, februari 04, 2008
Bokfemman vecka 6
Veckans bokfemma handlar om bokserier. Oj, hur ska man kunna välja! Det finns ju så många, framförallt bland barn- och ungdomsböcker.
- I morgon när kriget kom av John Marsden. Åh, jag vet inte hur många gånger jag har rekommenderat den här serien! Spänning, spänning, spänning, vänskap och lite kärlek och helt perfekt för 12-13-åringar och uppåt. Jag kan nog inte komma på några andra böcker som jag tror har lika stor chans att gå hem hos både killar och tjejer.
- Jill-böckerna av Ruby Ferguson. Min favorit bland de otaliga hästboksserier jag har plöjt genom åren. Det är framförallt humorn som gör att de sticker ut. Få andra hästböcker är roliga.
- Britta och Silver av Lisbeth Pahnke. Vid närmare eftertanke är det nog oavgjort på hästbokstoppen. Britta-böckerna vinner på sin mysiga vardagsrealism. Här finns inga perfekta hästar som vinner alla tävlingar.
- En ring av järn av Susan Cooper. Första boken i en serie (fast i den engelska originalutgåvan är det den andra boken). Det var en alldeles underbar fantasybok och de återstående fyra känns som en skatt som står och väntar i hyllan. Mmm, jag tror att jag sparar på dem lite till.
- Undead and unwed av MaryJanice Davidson. Vansinnigt rolig vampyr-chick lit som tyvärr har blivit något tristare i senare böcker. Men sluta läsa? Inte en chans!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)