Redwall: Cluny Gisslaren - Brian Jacques

När jag nu ändå var inne på talande djur ska jag väl passa på att skriva några ord om Redwall också. Det här är den första boken i en serie som kretsar kring klostret Redwall som befolkas av möss. Det förekommer också andra typer av djur - grävling, råttor, rävar, sparvar m fl - men människor verkar inte existera alls. Mössen lever i fred och välmåga tills ett yttre hot dyker upp i form av den onda råttan Cluny och hans anhang.

Vissa oklarheter får man tåla. (När råttorna åker höskrinda efter en häst, vems är hästen och vem har selat på den? Hur kan en byggnad vara lagom stor för både grävlingar och möss?) För mig fungerar det i alla fall och jag dras med i det fartfyllda äventyret. Det är nog den blodigaste barnbok jag någonsin har läst, frågan är om jag har läst någon bok överhuvudtaget med så många dödsfall i. Fast uttryckligen blodigt är det inte. De flesta dödsfall beskrivs ungefär som han träffades av en pil i bröstet och föll död ner och så är det bra med det.

Det finns ett romantiskt, mysigt skimmer över det stillsamma livet i klostret. När sedan äventyret tar sin början innehåller det allt man kan begära av hjältar, hemliga meddelanden och illistiga planer. Den här boken tilltalade verkligen min inre tolvåring och jag kommer säkerligen läsa fler Redwall-böcker.

Glennkill - Leonie Swann

Som jag har nämnt tidigare är jag mycket förtjust i böcker med djur i huvudrollerna. Det hänger i från barndomen då jag slukade och älskade Vitnos, Lustöra, Nalle Puh, Den långa flykten, bilderböckerna om grävlingen Polly och många fler. Men alla djurböcker är inte barnböcker, vilket den här boken är ett utmärkt exempel på.

Fårahjorden i Glennkill har levt ett stillsamt liv med sin herde George så länge de kan minnas. Men en morgon hittar de George liggande död i gräset, genomborrad av en spade. Vem kan ha gjort något sådant? Fåren bestämmer sig för att ta reda på sanningen.

Fåren är inte särskilt förmänskligade. Jo, de förstår människornas språk och kan föra ett visst mått av abstrakta resonemang, men de är långt ifrån t ex mössen i Redwall som bär kläder, bygger hus och slåss med svärd. Faktiskt påminner de mig till viss del om kaninerna i Den långa flykten även om böckerna i övrigt är ganska olika. Alla fåren har sin personlighet och det är roligt att läsa om hur de samarbetar. Många dråpligheter uppstår på grund av att de missförstår saker som människorna pratar om, och att människorna inte förstår de enklaste saker (som i en obetalbar scen där fåren försöker framföra någon typ av charader för att berätta vad de har kommit fram till).

Det tog mig lång tid att läsa ut den här boken men det berodde mest på att jag hade mycket annat för mig. Jag gillade boken mycket, möjligen bortsett från ett lite segare parti i mitten, och jag tror att om man bara gillar grundidén med en fårdeckare har man goda chanser att uppskatta den.

Två lästrior

Jag har inte hängt med de senaste veckorna, men nu tänkte jag komma ikapp innan veckans tema publiceras!

För två veckor sedan var temat geografiska platser. Det överlappar kanske delvis med en av de sista bokfemmorna som handlade om främmande kulturer. Den gången skrev jag bara om platser där jag inte har varit så nu tänkte jag försöka hålla mig till platser jag faktiskt har en relation till.

• Neverwhere av Neil Gaiman. Ja, det är en fantasybok. Den utspelar sig i ett alternativt London, men det finns mycket att känna igen från den verkliga staden.
• Cromwells huvud av Carina Burman. Jag hade en riktigt maffig bok-och-plats-upplevelse förra våren när jag läste om den här boken strax innan jag besökte Cambridge där den utspelar sig. Cambridge är en mycket trevlig liten engelsk stad, väldigt dominerad av universitetet. Burmans roman är en finurlig, rolig, delvis deckarartad historia i akademiska kretsar.
• Tunnel Vision av Keith Lowe. Tillbaka i London igen. Det finns många anledningar till att jag är så galen i den staden. En av de saker jag är extra barnsligt förtjust i är tunnelbanesystemet. Jag kan inte framlägga några som helst rationella skäl till det. Den här boken handlar hursomhelst om en kille som slår vad om att han ska kunna åka mellan alla tunnelbanestationer i hela London på en dag.

Förra veckan var det dags för historiska skildringar. Svårt, jag har aldrig varit särskilt intresserad av historia. Eller rättare sagt, jag har en viss motvilja mot allt som heter något med historia och har fått för mig att det är tråkigt. Det hänger nog kvar sen grundskolan. Egentligen finns det ju massor av aspekter av hur saker och ting har varit tidigare och hur allt blev som det är idag som är intressanta. Men historisk roman är inte en bokbeskrivning som lockar mig, och de är väldigt underrepresenterade i min bokhylla. Nog om detta, här kommer listan.

• Babylons gator av Carina Burman. Att följa med när Euthanasia Bondeson löser gåtor i det viktorianska England är en mycket roande upplevelse.
• Skuggan över stenbänken m fl av Maria Gripe. Sverige i början av 1900-talet.
• Ett helgon till varje pris m fl av Ellis Peters. Medeltidsdeckare med en munk i huvudrollen.

Sådär, nu ser jag med spänning fram emot nästa tema!

Olästhyllans oändliga expansion

Jag har just kommit på varför jag har så mycket böcker, och framförallt varför jag vill ha så många fler. Det är ju den ultimata att läsa-listan! Det är hopplöst att hålla reda på alla bra boktips man översvämmas av. Jag sparar blogginlägg som clippings i Bloglines, jag har önskelista hos Amazon och AdLibris, jag har någonstans två fullskrivna A4-ark med tips från slutet av 1990-talet, jag hittar ibland tidningar, reklamblad och broschyrer som jag har sparat för att det står om bra böcker i dem, jag har flera inte särskilt uppdaterade önskelistor någonstans på hårddisken och en hel del har jag förhoppningsvis i huvudet. Hur ska man hålla reda på alla titlar man blir intresserad av? Tänk om man bara kunde köpa dem på en gång. Förvisso skulle det snabbt bli oöverskådligt (men det är min olästhylla redan) och på sikt rent av omöjligt att komma in genom dörren. Men tänk ändå att veta att allt finns där!