Höstens utgivning

En bokhandel i stan hade den utsökta godheten att ha ett ställ med bokkataloger från olika förlag. Jag högg givetvis allihop. Och oj, som vanligt finns det hur mycket som helst jag vill läsa.

Hos Piratförlaget hittar jag Tre röda näckrosor av Elin Lindqvist som debuterade med tokyo natt för några år sedan. Gretelise Holms tredje deckare Krigsbarn verkar också spännande, men jag ska väl ta och läsa de två tidigare först.

Prisma lockar med Jane Austen-klubben av Karen Joy Fowler, en bok som jag köpte på engelska (3 for 2 på Borders på Charing Cross Road) i våras men ännu inte har läst. En ny John O'Farrell, Kan innehålla nötter, är kul förstås. Den här gången handlar det om överbeskyddande föräldrar.

Natur och Kultur har en hel del halvspännande på gång, men det är bara Det fattas en tärning av Augustprisbelönade Johanna Thydell som jag riktigt fastnar för.

Richters är verkligen inte mitt favoritförlag. Bortsett från Vackra flickors lott, tredje boken om Damernas detektivbyrå, finns det inget intressant i vuxendelen av katalogen. På barnsidan finns det lite mer: Magi av Angie Sage, en ny Artemis Fowl-bok av Eoin Colfer och Konstmysteriet av Blue Balliett. Den sistnämnda beskrivs som Da Vinci-koden för barn. Kanske ingen dum idé?

I Albert Bonniers värld känns mycket tungt och tråkigt. Desto mer sticker Emma Hambergs första roman Mossvikenfruar - Chansen ut. Inbunden i rött fuskläder med mycket guldtryck, som såna där bokklubbsböcker som försöker se mer intellektuella ut än de är (och misslyckas kapitalt). Jag vet inte vad jag ska tro om en sådan design från anrika AB, men nyfiken blir jag onekligen och hoppas på en rejäl dos ironi. Nästan lika spännande och förvirrande verkar leela.exe av Hari Kunzru med beskrivningen en mötesplats för Bollywoodfilmens kitsch, datorernas ettor och nollor och pr-världens tro på att allt kan säljas med en klatschig slogan. Hmmm...? Och en av mina favorituppslagsböcker, Bevingat kommer i uppdaterad utgåva. Innehåller alla upptänkliga ordspråk och uttryck från tärningen är kastad till gott-gotti-gott-gott. Den rekommenderas varmt!

Forum kommer med en ny roman av Jens Ganman, Blod och död som ger associationer till Ben Eltoms Dead Famous. Kajsa Ingemarssons fjärde bok Den ryska vännen verkar mer thrillerartad än hennes tidigare, det ska bli spännande att se hur det funkar. Ann-Christine Bärnsten debuterar med Döden är en schlager, en deckare i melodifestivalmiljö. Den kom påpassligt ut redan i maj och känns förstås som ett måste för schlagernördar. Dåligt inflytande av William Sutcliffe får jag kanske ge en chans även om jag inte tror att den är hälften så bra som En tripp till Indien. Bland kokböckerna ser Två systrars söta ganska oemotståndlig ut.

Norstedts har just givit ut Jonathan Strange & Mr Norrell, en rejält tjock fantasyroman som har fått mycket uppmärksamhet även i de litterära kretsar som normalt rynkar på näsan åt fantasy.

Det ser ut att bli en bra bokhöst. Precis som alla andra år.

Drömmen om en ponny - Nan Inger

Nan Inger är en produktiv författare som har skrivit mängder av barn- och ungdomsböcker och på senare år även ett par romaner. Under 1970-talet skrev hon mycket om flickor och hästar, böcker som jag konstigt nog inte läste när jag var yngre. Jo, jag började faktiskt på Ridsommar på Västanås en gång men lade raskt ifrån mig den när någon av personerna fick en hötjuga i foten.

Typiskt för Nan Ingers hästböcker är att de aldrig är idylliska och romantiserade. När Buttan får en ponny att ha över sommaren tror hon förstås att allt ska bli underbart, men det visar sig dyka upp fler problem än hon räknat med. Men trots att Putte är en mycket tjurig liten häst uppstår så småningom kärlek och det blir jobbigt när sommaren närmar sig sitt slut. Buttans familj ska återvända till stan och då kan ju inte Putte följa med.

Jag har blivit väldigt förtjust i Nan Ingers raka och trevliga hästböcker, men det här är den jag har tyckt minst om. Framförallt retar jag mig på Buttans föräldrar: en egoistisk mamma som inte ens försöker förstå Buttan och en pappa som ljuger för mamman (i ett gott syfte ur läsarens perspektiv, men jag tycker ändå att det är otrevligt). Buttan själv är ganska svagt tecknad, en lite osäker hästtjej i största allmänhet. Nej, tacka vet jag den driftiga och roliga Piglet Ek.

Jag jag jag! - Unni Drougge

Jag föll pladask för den härliga landsbygdsskrönan Slyngstad Events för ett par år sedan och sedan dess har jag jobbat på att ta mig igenom hela Unni Drougges produktion. Det här är hennes debutroman från 1994, till vissa delar självbiografisk får man förmoda. Det är sent 1970-tal och punken gör sitt segertåg genom Europa. Unga Sophie hänger på och hela boken är en berättelse om musik, ungdomsrevolt, droger, att bo i kollektiv, att bo i rivningshus, att inte ha någonstans att bo och givetvis kärleksbekymmer och svårigheten att hitta sig själv. Jag som föddes ungefär när boken utspelar sig har väldigt lite att identifiera mig med. Unni Drougge skrev bra redan i sin debut men hon har blivit ännu mycket bättre sen dess. Kort sagt var det här inte en av de bättre Drougge-böcker jag har läst. Men det är klart, om du själv har upplevt ett 70-tal fyllt av sex & drugs & rock'n'roll är det här ett hett tips.

Läst före semestern

Innan jag åkte på semester läste jag ut ett par böcker som jag inte hann med att avhandla här. Stenens öga av Tony DiTerlizzi och Holly Black är andra delen i Spiderwick, en barnboksserie om vanliga barn som träffar på vättar och troll och annat oknytt i ett gammalt hus. Jag skulle antagligen ha älskat de här böckerna om jag gick i lågstadiet. Nu är jag kanske aningen för gammal för att uppskatta dem fullt ut, men de är ändå charmiga och välskrivna. Ett extra plus i kanten bli det för att de små partier som är på rim är så bra översatta.


Katarina Mazetti är en av mina favoritförfattare sedan länge. Grabben i graven bredvid har jag läst och läst om, så när uppföljaren Familjegraven kom ut gjorde jag något så ovanligt som att gå till bokhandeln och köpa den inbunden. Fylld av förväntan men samtidigt med en gnutta skepsis travade jag hem och läste den i stort sett i ett sträck. Hur skulle det gå för Benny och Desirée? Skulle de någonsin kunna stå ut med att leva tillsammans? Och skulle Katarina Mazetti vara i högform?

Jag har funderat och funderat sen jag läste ut boken, och jag kan fortfarande inte bestämma mig för om jag tyckte att den höll måttet eller inte. Jag blev inte grymt besviken i alla fall, och jag tycker definitivt att den är bättre än Tarazns tårar som kändes som Mazettis förra försök att återanvända ett vinnande koncept. För alla som älskade Grabben i graven bredvid är det här i alla fall ett av årets största läsmåsten.

Läst på semestern

När jag packar för semestern väljer jag lätta böcker. Dels ska de vara lätta att bära med sig i resväskan, pocket alltså och allra helst små svenska pocketar och inte de stora engelska, dels ska de vara lättsmälta och tåla att sträckläsas på tråkiga flygresor och lata timmar på hotellrumsbalkongen.


En ny Kajsa Ingemarsson kastar jag mig glupskt över (nåja, jag väntade ju i alla fall på pocketutgåvan), trots att de två tidigare mest har känts lite lagom okej. På det fjärde ska det ske var lite för osannolik och huvudpersonen inte vidare trevlig. Relationsromanen Inte svårare än så minns jag ännu mindre av. Men Små citroner gula höjer sig över sina föregångare.

Huvudpersonen Agnes har ett välordnat liv med pojkvän, lägenhet och jobb på en Stockholms finare restauranger. Men plötsligt rasar allting på en gång och Agnes får börja om. Hon träffar på en tidigare arbetskamrat som just ska till att öppna egen restaurang, och på den vägen är det, som det brukar heta. Det jag har haft svårt för i Ingemarssons tidigare böcker och inte riktigt har kunnat sätta fingret på, det där lite taffliga i skrivsättet, är nästan helt borta här. Jag började läsa boken på Arlanda och hade läst ut den när vi landade på São Miguel. Den har ett driv som gör den svår att lägga ifrån sig, och även om ett och annat är lite väl förutsägbart så händer det en del oväntat också. Den här rekommenderar jag gärna som hängmatteläsning för sommaren!


John O'Farrell är en författare som passar in i den obestämda genren manlig chick lit. Hans förra bok Det bästa av två världar var mycket rolig och uppföljaren Här är ditt liv är inte sämre. Böckerna har det gemensamt att de handlar om en kille som lever med en lögn. Här är det Jimmy Conway, 35 år och en helt vanlig kille, som lyckas bli kändis i princip genom att låtsas att han är det. Det är en underhållande historia och det finns många småskämt som jag skrattade gott åt. Ännu ett sommartips!


Joanna Trollope har skrivit ett flertal relationsromaner, och efter att ha läst tre stycken tycker jag att de liknar varann ganska mycket. Risk för överdosering om man läser för ofta alltså. Men nu var det ett tag sedan sist, och den här gången fick jag göra mig bekant med två familjer i Oxford, i båda fallen med en man i sextioårsåldern och en bra mycket yngre kvinna. Hugh och Julie jobbar båda inom TV och när hans karriär börjar dala samtidigt som hennes tar fart uppstår en del problem. Den andre mannen, James, är universitetslärare och blir plötsligt övergiven av sambon Kate. In i dessa historier blandas sedan barn som kommer i kläm, nya förälskelser, arbetsgivare och vänner. Det är många människor som cirkulerar och ibland blir det nästan för mycket, som i den här passagen: James hade inte talat med Bluey om Kate, men det hade Hugh gjort. Han hade talat om Joss också. Till en början hade Bluey inte tyckt att Joss var någon särskilt lämplig flickvän åt Garth [...]. Jag fastnar inte riktigt för huvudpersonerna, men James gamle farbror Leonard som låtsas vara ilsken och oförskämd bara för att dölja ett hjärta av mjukvadd och den excentriska och intelligenta gamla damen Beatrice, som på sätt och vis blir en katalysator för flera av händelserna, är båda helt förtjusande. Beatrice livsvisdom gav mig lite att tänka på: Man kan bara bestämma vad som verkar rätt i den aktuella situationen. Efterklokheten är ett hot mot självkänslan. På det hela taget var det här en Trollope-roman som de är mest.

Semestern på Azorerna var lugn och avkopplande. Det är ett bra resmål om man vill ta det lugnt och vandra i naturen och se vackra vyer. Mindre bra om man vill ligga på stranden eller köpa böcker. Jag lyckades hitta en roman av Meg Cabot på engelska när jag var rädd att böckerna skulle ta slut i förtid, och ett litet portugisiskt lexikon köpte vi också. Nu blir det ett par veckor sommarlov/tentaplugg innan semestern bryter ut pa allvar.

Semester

Nu blir det tomt här en vecka - jag drar till Azorerna!

Kyssar på Manhattan - David Schickler

Det här är en bok i gränslandet mellan roman och novellsamling. Den består av 11 noveller som alla kan läsas helt fristående, men de hänger ihop till viss del och en del personer återkommer. En gemensam nämnare är ett hyreshus på Manhattan där de flesta personer i boken bor eller känner någon som bor. Ganska mycket handlar om relationer och en hel del om ångest, personer som ägnar sig åt sjuka saker för att döva och slippa ta itu med sin egen smärta till exempel. Jag är inte särskilt förtjust, det är alldeles för mycket sjukt och neurotiskt och bara konstigt för min smak. Dessutom hade jag hoppats på mer sammanhang, att boken trots allt skulle kännas som en roman (som t ex Flickornas handbok i jakt och fisk och Pajernas värld). Nu känns det som en samling noveller, och såna gillar jag sällan. Nej, det här var en bok jag lämnar med känslan av att jag inte hade missat något om jag hade slutat läsa halvvägs.

Ryttare: Tommy Nilsson - Martin Lund

Gamla hästböcker har en förmåga att få följa med mig hem från loppisar och antikvariat. Den här är från 1956 och jag minns inte närmare bestämt när eller var jag har köpt den, men jag tror att det var det härliga omslaget som fick mig att fastna för den. Att den handlar om en pojke och utspelar sig i kapplöpningsvärlden, båda sakerna ganska ovanliga bland hästböcker, var förstås också intressant. Fast så särskilt bra var den itne när det kom till kritan. Det förekommer mycket osannolikheter som hela tiden är till huvudpersonernas fördel och resultaten i kapplöpningarna är ganska förutsägbara. Mot de godhjärtade huvudpersonerna står en ond sida representerad av ett brottssyndikat i miniatyr som ägnar sig åt att satsa pengar i lopp som är uppgjorda på förhand, och däremellan hemfaller åt att kasta snöboll på Tommy och hans kamrat Buster.

Pannkakor cirka 12 stycken - Per Myrström

Jag är galen i pannkakor sedan barnsben så den här boken var väl en självklar julklapp till mig. Och vilken underbar bok det är! Författaren beskriver hur man lagar pannkakor från grunden, och då menar jag verkligen från grunden. Man börjar med att odla lite vete till mjöl och raps till olja att steka i, samt lite mat till en ko och en höna så man kan få ägg och mjölk. Sen får vi se hela processen med skörd och malning av eget mjöl och hela baletten. Parallellt får vi se hur man gör motsvarande saker i riktigt, storskaligt jordbruk. Otroligt informativt för stadsbor som jag som inte riktigt har järnkoll på varifrån maten egentligen kommer. Boken är illustrerad med mängder av färgbilder. Bland annat får vi se författaren själv utföra alla steg i processen - gödsling av trädgårdslandet, mjölkning av ko med mera - ständigt iförd prydlig kostym och slips. Jag är stormförtjust i den här boken!