Första lästrion

När Bokfemman nådde sitt slut tog Petra snabbt upp stafettpinnen. Nu blir det Lästrio framöver! Första ämnet är deckarhjältar/hjältinnor. Det var lite svårare än jag trodde. Visst finns det många deckare jag gillar, men det är visst inte så ofta huvudpersonen själv gör något bestående intryck på mig. Till slut har jag i alla fall fått ihop följande trio:

• Puck Bure. Charmerande assisterande mordgåtelösare (det är ju Christer Wijk som står för huvuddelen av arbetet) i runt ett tiotal av Maria Langs pusseldeckare. En verkligt trevlig huvudperson, kanske med ett drag av förvuxen flickbokshjältinna.
  
• Thomas Lynley. Jag har bara läst en av Elizabeth Georges böcker (A great deliverance/Pappas lilla flicka) så jag måste väl erkänna att jag mest tänker på stilige Nathaniel Parker i BBC-serien.
• Philip Dryden, huvudpersonen i Vattenuret m fl böcker av Jim Kelly. Jag har bara läst den första boken i serien men jag är verkligen intresserad av att fortsätta för att få veta mer om Drydens privatliv. Hans fru ligger i koma efter en bilolycka och jag undrar så om hon ska vakna i nästa bok.
  

Stupid Plot Tricks

Under denna rubrik hittade jag en fullkomligt underbar lista med tips till onda världsherraväldeshärskare, hjältemodiga hjältar, oskyldiga förbipasserande och andra vandrande klichéer. Jag har bara hunnit igenom en bit av Section A: The bad guy men redan fnissat högt flera gånger. Ett litet smakprov:

If I Ever Become the Evil Overlord...

32. I will not fly into a rage and kill a messenger who brings me bad news just to illustrate how evil I really am. Good messengers are hard to come by.

33. I won't require high-ranking female members of my organization to wear stainless-steel bustiers. It's hard on their morale. Similarly, outfits made entirely from black leather will be reserved for formal occasions.

34. I will not turn into a snake. It never helps.

35. I will not grow a goatee. In the old days they made you look diabolic. Now they just make you look like a disaffected member of Generation X.

Att jobba i bokhandel

Mycket träffande scen i dagens avsnitt av Gilmore Girls. Rory jobbar med att inventera i bokhandeln.

LANE: How’s the inventory coming?

RORY: Perfect. I have a great system going. This is my ‘to be written down’ pile, my ‘already written down’ pile, and this is my pile of books that I have seen and now have to buy.

LANE: That’s a big pile.

RORY: Yep.

LANE: Bigger than the other two piles.

RORY: Yep.

LANE: This job must be costing you a fortune.

RORY: Yep.

Det är inte utan att man känner sig lite träffad.

Sista bokfemman

Så var det dags för den allra sista bokfemman, och den här gången får vi välja tema helt själva. Det ska bli kul att se vad alla hittar på.

Mitt tema blir böcker jag minns, men inte riktigt. Jag har ingen aning om huruvida någon av de här böckerna egentligen är särskilt bra. Det är bara sådant jag minns från min barndom men inte kommer ihåg titel eller författare på. Jag fick bara ihop fyra, vilket på sätt och vis känns ganska bra. Det är ju så irriterande med de där böckerna man inte kan hitta igen! Om du har en aning om vad någon av de här böckerna heter eller vem som har skrivit dem så lämna en kommentar!

• En barn/ungdomsbok. Som jag minns det var det en kille som åkte bort någonstans, och jag tror att det var till en rymdstation eller en annan planet eller något åt det hållet. Han skrev brev hem till sin pappa och ett av breven innehöll ungefär "Hälsa syrran att tjejerna här färgar håret i ränder. Det är ganska snyggt.". Jag trodde länge att det här var ur någon av George Johanssons böcker i serien Universums öde, men jag läste om alla dem för några år sen och det fanns inga brev om randigt hår.
• En annan barn/ungdomsbok. Jag tror att omslaget var en målad bild med två personer som står på en bräda eller lina över en grop. Minst en av dem har förbundna ögon och det ser ut som att de ska försöka knuffa ner varandra. En händelse som jag tror är från den boken är att några personer låtsas att en tavla på ett museum är stulen genom att ta en bit tapet som är likadan som väggen bakom och sätta in i ramen.
• En faktabok om hundar, skulle tro att den var från 1960-talet. Genomgående användes inte ordet hunden, utan det handlade alltid om den fiktiva hunden Tussie. Tussie ska ha mat si och så många gånger om dagen, Tussie får inte dra i kopplet o s v.
• En barnbok som vi hade som högläsningsbok i fyran. Jag tror att titeln var [huvudpersonens namn] i stora världen eller något i den stilen, men jag har inte kunnat hitta den när jag har sökt i Libris. (Det är t ex inte Minus och stora världen av Sven Nordqvist.) Den handlade om en kille som hade som mål att köpa en Jagga Super Sport och försökte komma på olika sätt att tjäna pengar.
  

A friend of the family - Lisa Jewell

Innan jag började med påskekrimmet läste jag ut en bok av Lisa Jewell. Tidigare har jag läst One-hit wonder av samma författare och den tyckte jag var ganska trist.

A friend of the family handlar om familjen London, bosatta i London. Mamma, pappa och tre vuxna söner som utåt sett är ganska lyckade men förstås har sina problem ändå. Äldste sonen har en underbar flickvän som alla älskar, men trånar i hemlighet efter en annan. Mellanbrodern har fått en bok utgiven men har svårt att få till nästa. Dessutom ställs hans perfekta förhållande med den perfekta tjejen plötsligt på ända. Yngsta brodern har just återvänt från Australien efter två år och upptäckt att saker och ting inte är sig riktigt lika på hemmaplan. Förutom bröderna finns den mystiske Gervase i historien. Modern Bernie har av outgrundliga anledningar låtit honom bli inneboende i huset.

Gervase blir en katalysator för vissa händelser och just det känns lite konstruerat. Han finns bara med för att få saker att hända andra, men själv känns han statisk och ointressant. Bortsett från det gillade jag boken. Det slutade inte som jag hade trott, inte på alla punkter i alla fall, och man lär känna bröderna London ganska väl under de drygt 400 sidorna. Jag skulle inte kalla det chick lit i världsklass, men ganska trivsamt och tillräckligt bra för att jag ska kunna tänka mig att läsa fler av Lisa Jewells böcker.

Påskdeckare 2008

Påskdeckartraditionen bejakar jag sedan några år tillbaka. I år har det än så länge blivit mycket mer TV-tid (konståknings-VM!) än lästid men jag har i alla fall börjat på den perfekta påskdeckaren: Glennkill av Leonie Swann. Ett gäng får försöker lösa en mordgåta och så här långt har jag mycket roligt.

Bokfemman vecka 12

Förra veckans bokfemma hoppade jag över. Svenska samtidsromaner - läser jag någonsin sådana? Jag kunde i alla fall inte komma på någon.

Den här veckan blir det lättare: Temat för veckan är främmande kulturer eller resa med böcker.

• En tripp till Indien av William Sutcliffe. Mycket rolig bok om en osäker backpackerkille. Den säger minst lika mycket om backpackerkulturen som om Indien.
• Giftträdets bibel av Barbara Kingsolver. Amerikansk familj med fyra döttrar åker som missionärer till Kongo. Kulturkrockar en masse i en riktigt riktigt bra och välskriven roman.
• Damernas detektivbyrå av Alexander McCall Smith. Kanske känns den lite uttjatad vid det här laget, men jag tycker att det är en sån där bok som verkligen tar en med till en avlägsen plats så att man får känslan av att vara där.
• När elefanter dansar av Barbara Voors. En härlig reseskildring från Tanzania, väsensskild från författarens övriga böcker.
• Underkastelsens sötma (Stupeur et tremblement) av Amelie Nothomb. En liten underhållande bok om vansinnig japansk företagskultur. Dessutom en given rekommendation till den som letar efter något lättläst på franska.
  

Hur mycket boknörd är du?

Ja, vad säger man? Jag är faktiskt lite stolt över mitt resultat.

Underbar och älskad av alla - Martina Haag

Jag har varit lite sugen på men samtidigt väldigt skeptisk inför den här boken sedan den kom ut. När jag hittade den på Myrorna för en femma vann dock nyfikenheten till slut över skepticismen.

Huvudpersonen Isabella är arbetslös skådis och ganska trött på tillvaron. Lägenheten är för liten, alla kompisar har bra jobb och exet har hittat en ny perfekt tjej. När så en stor chans öppnar sig för Isabella tar hon i lite extra när hon berättar vad hon kan. Ganska mycket extra, faktiskt, och plötsligt har hon stor roll där hon förväntas göra saker hon inte har en chans i världen att klara av. Desperat och insnärjd i sina egna lögner kämper hon dock på i alla fall.

Jag hade förväntat mig ganska mycket trams och inte mycket till handling och en närmast outhärdligt käck ton. Varifrån jag hade fått den föreställningen vet jag faktiskt inte. Till syvende och sist gillade jag boken riktigt mycket. Den är rolig, det händer en hel del och till skillnad från mycket annat i genren är det inte så stort fokus på kärleksrelationer. Nu har både Martina Haag och Emma Hamberg överraskat mig på kort tid, så hoppet för svensk chick lit är definitivt inte ute.

Hanteringen av odöda - John Ajvide Lindqvist

Jag tror inte att jag någonsin tidigare har läst något som kan sägas tillhöra skräckgenren. Det där med att bli skrämd för nöjes skull har inte lockat mig och framförallt har jag väldigt svårt för blod och slafs. Hanteringen av odöda lät dock så intressant att jag inte kunde hålla mig ifrån den.

Platsen är Stockholm, tiden början av 2000-talet. Allt ser ut som den värld vi känner till, ända tills de döda börjar röra på sig. Alla som har dött de senaste två månaderna får liv igen, reser sig och tar sig ut från bårhusen, rör på sig nere i sina gravar. Vad händer då? Kan människor få tillbaka sina nyligen bortgångna älskade anhöriga? Lever de döda egentligen på riktigt?

Det är just den här utgångspunkten jag är så förtjust i. Utgå från verkligheten, ändra en premiss. Vad skulle hända? Hur skulle människor reagera? Vad skulle samhället göra? Jag tycker att John Ajvide Lindqvist lyckas utmärkt med det här. Om man bara accepterar den mycket märkliga händelsen som ett axiom så känns boken väldigt trovärdig.

Skräck då, nja, den var inte läskigare än att jag stod ut med den. Det var en kuslig stämning rakt igenom boken och hanteringen av döda kroppar medför förstås en del obehagligheter. Men så där som jag föreställer mig skräckromaner (läsaren sitter krampaktigt hållande i boken med uppspärrade ögon och håret på ända) var den inte alls. Jag gillade den, möjligtvis bortsett från slutet som jag tyckte rann ut i sanden lite. Dock ska det finnas en fortsättning i novellsamlingen Pappersväggar. Den måste jag läsa!

Bokfemman vecka 10

Veckans bokfemma är ovanligt kul:
Nämn din topp 5 av böcker som innehåller ditt favoritämne/tema.

Spontant kände jag att jag borde ha massor av alternativ, men svårigheten är att många av dem är lite för abstrakta för att jag ska kunna formulera dem. Till slut kom jag dock fram till ett konkret tema: djur som huvudpersoner.

• Den långa flykten av Richard Adams. Jag tror att jag var elva första gången jag läste den och då tänkte jag mest på den som en äventyrsberättelse. När jag sedan läste om den i gymnasiet såg jag den på ett helt annat sätt. Fortfarande är det en av de första böckerna jag tänker på när jag får den hopplösa frågan om vilken som är den bästa bok jag har läst.
• Redwall - Cluny Gisslaren av Brian Jacques. Nyligen utläst fantasyartad historia med möss, grävlingar, ekorrar och andra djur i ett kloster. Den ska förhoppningsvis få ett eget blogginlägg snart.
• En mus för alla tider av Michael Hoeye. En helt förtjusande och rolig berättelse om Hermux Tantamoq, mus och urmakare i staden Pinchester. Det här recensionscitatet är ganska träffande: "Think Niles Crane as a talking mouse in a Hitchcock script and you’ll be about right".
• Lustöra av Birgitta Gedin. Ännu en bok om kaniner, men mer tydligt riktad till barn än Den långa flykten. Jag läste den många, många gånger när jag var liten och ändå minns jag förvånansvärt lite av den nu.
• Glennkill av Leonie Swann. Den här har jag faktiskt inte läst än. Ett gäng med får löser en deckargåta - i min värld är det här ungefär så oemotståndlig en bokbeskrivning kan vara.
  

Mossvikenfruar: Chansen - Emma Hamberg

Från ljuvligt känslosam ungdomsbok gick jag rakt över till lättsam chick lit. Emma Hambergs sprudlande pladderprosa är en rejäl kontrast till Katarina Kieris finstämda poetiska stil. Jag vet inte jag ska kalla stilen - talspråklig känns inte riktig rätt, men kanske bloggspråklig? Det är fullt av utelämnade subjekt, parenteser, satsradningar och kommentarer av typen eller vad den nu heter.

Handlingen påminner i stora drag mycket om Denise Rudbergs Jenny S. Småstadtjejen Anki upptäcker att hennes man, killen som hon har varit tillsammans med sen högstadiet, har varit otrogen. Tillsammans med kompisen Linda drar hon till Stockholm för att tänka över saken och kanske starta ett nytt liv.

Till en början tyckte jag att huvudpersonen var lite irriterande men det gick över och jag fastnade rejält i boken. Den har det där drivet som får en att vilja läsa vidare, den är ganska roligt skriven och historien är inte allt för förutsägbar. Nog är det något av en bagatell, men en ovanligt mumsig sådan. Ska man jämföra så gillar jag det här mer än både Kajsa Ingemarssons och Denise Rudbergs böcker. Heja Emma Hamberg, du är min regerande svenska mästarinna i chick lit!