Rester från 2008

Jag har haft en stor hög med böcker liggande som jag skulle blogga om, men nu gäller nytt år, ny hög. Helt obloggade vill jag dock inte lämna dem så här kommer omdömen i femordsformat.

Julfritt - John Grisham: förutsägbart trams, kanske årets besvikelse.
Klappa inte katten - Maria Lang: inte helt usel trots allt.
Konstmysteriet - Blue Balliett: tråkig trots inslag av chiffer.
Hembiträdet - Marie Hermanson: udda och uppslukande, som vanligt.
Kati i Paris/Kati i Amerika - Astrid Lindgren: blott alltför okända små pärlor.
Finns det någonting som äter getingar?: blandat och underhållande värdelöst vetande.
Min typ brorsa - Johanna Lindbäck: finfin, träffsäker ungdomsbok. Ack, tonårskärlek!
Det blod som spillts - Åsa Larsson: nästan lika fantastisk som föregångaren.
Min första skrivbok - Björn Skifs: kan man ha och mista.
I tid och otid - Bodil Jönsson: handlar om?? Uppenbarligen ganska lättglömd.
Lyra's Oxford - Philip Pullman: underbart bokband, innehållet något sämre.
Blind Faith - Ben Elton: dystopi och nutidssatir, tilltalade mig.
Mannen som tyckte för mycket - Ludvig Rasmusson: kåserier som kåserier är mest.
Jag är leopardpojkens dotter - Johanna Nilsson: rörande jakt på faderns historia.

Så där ja! Nästa recension blir längre, det törs jag lova. Jag har dock inte läst ut någon bok än i år så jag vet inte vad det blir.

Tyska listan 2008

Den där roliga tyska årslistan som cirkulerar så här års måste jag ju fylla i! Så här ser det ut för 2008:

- Bücher mit einer Farbe im Titel (bok med färg i titeln)
Redwall (Brian Jacques)

- Bücher mit einem Tier im Titel (djur)
Jag är leopardpojkens dotter (Johanna Nilsson)
Tordyveln flyger i skymningen (Maria Gripe)
Finns det någonting som äter getingar?

- Bücher mit einer Vornamen im Titel (förnamn)
Lotta går till väders/Det ordnar sig, Lotta (Merri Vik)
Kati på Kaptensgatan/Kati i Amerika/Kati i Paris (Astrid Lindgren)
Mumpe reser till Spanien (Marei Hoppe)
Inga hinder, Pia! (Christina Söderling-Brydolf)

- Bücher mit einem Ort im Titel (plats)
Siljans konditori (Oscar Danielson)
Mossvikenfruar - Chansen (Emma Hamberg)
Glennkill (Leonie Swann)
Kati på Kaptensgatan/Kati i Amerika/Kati i Paris (Astrid Lindgren)
Mumpe reser till Spanien (Marei Hoppe)

- Bücher mit einer Wetter-Ereignis/Phänomen im Titel (väder o liknande)
Mellan ebb och flod (Rosamunde Pilcher)
Solstorm (Åsa Larsson)

- Bücher mit einer Pflanze im Titel (växt)
Mossvikenfruar - Chansen (Emma Hamberg)

Resultatet i 2008 års tävling

I början av året utmanade jag Peter på duell. Nu har vi kontrollräknat och jag erkänner mig besegrad med det ganska förkrossande resultatet 28-40. Vi bestämde aldrig vad segraren skulle få, men häromdagen när jag insåg att jag skulle förlora föreslog jag att priset skulle bli en bok från SF-bokhandeln som förloraren får välja ut. Segraren godtog förslaget och jag funderar som bäst på vad jag ska välja.

Vad säger du Peter, får jag chans till revansch?

Läsläget och läsenkät

Nej då, jag har inte helt gått under jorden. Jag håller fortfarande på med Fördjupade studier i katastroffysik och jag tycker fortfarande jättemycket om den, men det händer så mycket annat i mitt liv just nu. Skulle gissa att min läskvot ligger på ungefär tio sidor varannan dag. Vad tar man då till i brist på bättre bloggvirke? Listor! Den här hittade jag hos Ett hem utan böcker.

1. Den värsta läsupplevelse du haft?
Antagligen något jag har blivit tvungen att läsa när jag pluggade tyska. Evighetslånga Buddenbrocks till exempel.

2. Vilken bok har påverkat dig mest hittills?
Svårt att säga, men jag undrar om inte Alla vi barn i Bullerbyn kan ha varit en bidragande faktor till att jag faktiskt bor på landet nu.

3. Har du läst någon bok som du blivit riktigt skrämd av?
Kan inte komma på någon. Jag brukar undvika läskiga böcker.

4. Vad använder du som bokmärke?
Några reklambokmärken, vykort, allehanda papperslappar som råkar ligga i närheten. Jag skulle aldrig vika hundöron eller lägga ifrån mig en bok utfläkt med ryggen uppåt.

5. När brukar du läsa?
På kvällen innan jag somnar.

6. Vad var den första bok du läste?
Det sägs att jag lärde mig läsa i Tvillingarna på bondgården, men det minns jag inte själv.

7. Vad är bäst, pocket eller inbundet?
Här vacklar jag oerhört mycket. Pocket är billigt och smidigt, men inbundet är ju snyggt och (förhoppningsvis) mer hållbart. Jag har gått mer och mer åt pocket på senare år och blandar hejvilt i bokhyllan.

8. Vilken bok läser du nu?
Fördjupade studier i katastroffysik av Marisha Pessl, som sagt. Och det ligger nog åtminstone tio andra påbörjade böcker på sängbordet.

9. Och vilken sida är du på?
Vet inte. Efter mitten i alla fall.

10. Brukar du lämna "kännetecken" i dina böcker? (klottra i dem, spilla mat/dryck på dem och andra barbariska åtgärder?)
Hu nej! Barbariskt var ordet, sa Bull.

11. Påverkar titeln/omslaget dig om du överväger att läsa en bok?
Klart att det påverkar, men det är långt ifrån det viktigaste. En bok som jag började läsa enbart på grund av titeln var Rita Rubinstein åker tunnelbana i den bästa av världar. Den tyckte jag inte om, så det säger väl något lite om tillförlitligheten i den urvalsmetoden.

12. Sidantalet, då?
Nej, jag gillar både tunnisar och tegelstenar.

13. Brukar du bläddra fram till sista sidorna för att få reda på slutet?
Jag gjorde när jag var yngre, men jag har slutat med det.

14. Finns det någon bok du läst flera gånger?
Oh ja! Framförallt barnböcker som Ture Sventon och Nalle Puh. En bok som jag har läst flera gånger och sett helt olika på varje gång är Den långa flykten. Mest omlästa på senare år är Ingen grekisk gud, precis av Katarina Kieri.

15. Har du råkat ut för någon olycka som böcker varit orsaken till?
Inte vad jag kan påminna mig om.

16. Brukar du sälja/ge bort dina böcker eller klänger du dig maniskt fast vid dem, även om det är någon bok du inte gillar?
Jag rensar ut med jämna mellanrum. En del hamnar i en hylla i gästrummet märkt Bortskänkes mot avhämtning (det är dock ytterst sällan våra gäster faktiskt tar med sig något), en del åker till Myrorna. Sälja ids jag inte, men jag drömmer om att gå på bokbytardag om bara någon arrangerar en i närheten av mig.

17. Tar du med dig boken du läser på toa?
Nej.

18. Just det, läser du i badrummet?
Nej. Det har hänt att jag har försökt läsa tidningen i badet men det brukar bara vara obekvämt.

19. Har du något boksystem? Skriver du upp vad du läser/ska läsa/ska köpa/köpt för böcker? Skriver du kanske till och med läsdagbok?
Alla böcker jag äger finns i en bokdatabas (nåja, ett Excel-ark). En del böcker jag letar efter (typiskt sådant som är svårt att komma ihåg, som vilka Lotta-böcker jag saknar) har jag på en desideratalista som jag försöker ha med mig jämt. Allt jag har läst de senaste tio åren finns också i ett Excel-ark. Där betygsätter jag också från 1 till 5, men det blir ganska skevt. Det blir väldigt mycket fyror och nästan inga ettor och tvåor (de böcker som är så dåliga läser jag oftast inte ut). Svårast har jag att hålla reda på böcker jag vill läsa. Jag har listor på papper, listor i datorn, önskelista hos Amazon, önskelista hos AdLibris... Jo, jag är en typisk listperson.

G som i...

Nästa bokstav är G.

Författare på G: Maria Gripe. Hennes Skugg-serie var en stor läsupplevelse när jag var i elvaårsåldern. Senare har jag läst en del annat av henne, och även om det är mycket jag inte gillar är hennes bokproduktion fascinerande bred.

Bok på G: Giftträdets bibel av Barbara Kingsolver. En stor läsupplevelse för några år sedan. En mor och fyra döttrar turas om att berätta om livet som missionärsfamilj i Kongo. Fadern är en hustyrann och brutal och hänsynslös även i sin roll som missionär. Det här är en bok jag varmt rekommenderar om man vill läsa något välskrivet och innehållsrikt, ja, en riktigt bra roman helt enkelt.

Kodboken - Simon Singh

Kodboken handlar om chiffrens och krypteringens historia. Jag tycker att ämnet är jätteintressant, men jag tror inte att man behöver vara mer än lite smånyfiken för att kunna uppskatta den här boken. Författaren börjar sin genomgång med enkla former av hemlig skrift som har existerat i ett par tusen år och går vidare fram genom historien ända in på 2000-talet. En av de saker som är så fascinerande är hur kodkonstruktion och kodknäckning går hand i hand. Först konstruerar någon ett sätt att koda hemlig skrift för att göra den oläslig för fiender, rivaler eller vem det nu kan vara. Givetvis vill någon knäcka koden, lyckas så småningom och då får den som vill bevara sina hemligheter hitta på ett nytt och klurigare sätt. Så rullar det på och många koder som har trotts vara oknäckbara har till slut forcerats.

Det ryms många spännande historier och intressanta människoöden inom kryptohistorien. Detta blandat med de intressanta matematiska aspekterna av koder och kryptering gör det här till en oemotståndlig bok, faktiskt en av de allra bästa populärvetenskapliga böcker jag har läst. Bli nu inte avskräckta av att jag nämnde ordet matematisk! Jag vet att många tycker att matematik är läskigt, men Simon Singh är en god pedagog.

Inga hinder, Pia! - Christina Söderling-Brydolf

Vem behöver nobelpristagare när det finns B Wahlströms ungdomsböcker?

Söderling-Brydolf är en helt ny bekantskap för mig. Inga hinder, Pia! är som titeln antyder en hästbok, den första av flera om Pia. Pia är tretton år och i bokens början tvingas familjen sälja en galopphäst som Pia älskar. Det är förstås ganska förutsägbart att Pia kommer att bli lycklig igen i slutet av boken, även om jag inte hade kunnat gissa exakt hur det skulle sluta. På vägen dit är det förvånansvärt långa bitar som inte alls berör hästarna utan Pias skolvardag och en del trassel som hennes bröder med kompisar lyckas försätta sig i.

Roligast är, som ganska ofta annars, tidsprägeln. Boken är från 1962 och det finns gott om ord och uttryck som man sällan eller aldrig hör numera: rasande grann, alla tiders, helprilligt... Dessutom framkommer det vid ett tillfälle att en person har körkort men inte är myndig. Jag kollade med wikipedia och tydligen var det inte förrän 1974 som myndighetsåldern blev 18 år. Det hade jag inte en aning om.

Söderling-Brydolf var precis vad jag behövde när jag låg hemma och var sjuk, men det är tveksamt om jag kommer att läsa fler av författarens verk. Det finns så många andra hästböcker som är bättre.

D som i...

Nu är Malin igång med Böcker A-Ö igen och nu är det dags för bokstaven D.

Författare på D: Roald Dahl. Ända sedan vi hade Danny, bäst i världen och Häxorna som högläsningsböcker i fyran har han varit en av mina favoriter. Han var en av de där barnboksförfattarna som verkligen förstår vad barn tycker är roligt och inte drar sig för att vara grotesk.

Bok på D: Dösnack och kallprat av Lars Melin och Martin Melin. Mycket underhållande språkbok om hur vi pratar med varandra.

Bye bye Zbigniew

Nej, Hjälp jag heter Zbigniew kommer jag inte att läsa ut. Den tilltalade mig inte alls. Jag hade hört att den skulle vara så rolig och så förväntade jag mig lättsam underhållning och fick tragikomik istället. Ungefär som om jag hade förväntat mig Skruva den som Beckham och istället fick se Masjävlar.

Jag blir i alla fall bättre och bättre på att ge upp böcker!

Översättningsgroda

Jag har börjat läsa Fördjupade studier i katastroffysik av Marisha Pessl och redan på sidan 11 hittade jag ett av de mer anmärkningsvärda översättningsfel jag någonsin har stött på.

[...] en sådan som i medelåldern ryser när de ser barn eller avsiktligt rusar in i en flock pingviner som går och pickar smulor i godan ro.

Jag blev tvungen att gå till bokhandeln och tjuvkika i originalet för att vara alldeles säker och visst är det duvor och inte pingviner det handlar om. Visst kan man råka förväxla penguins och pigeons i all hast, men det som förvånar och fascinerar mig är att varken översättare eller korrekturläsare upptäcker det i en senare genomläsning. Det är ju så uppenbart helt uppåt väggarna när man läser det i sitt sammanhang.

I övrigt är det inget fel på översättningen, men jag har blivit en smula misstänksam. När en person till exempel sägs ha ett leende som en hammock undrar jag om det är författaren som har konstuerat en liknelse jag inte begriper eller om det är översättaren som borde ha skrivit hängmatta istället.

Boken i sig då? Jo tack, jag är på sidan 87 och än så länge älskar jag den ohämmat.

S, A, K, T, L, O

... eller "Nu tusan ska jag komma ikapp med Böcker A-Ö!".

Författare på S: Simon Singh. Jag håller just på att läsa Kodboken och det är en av de bästa fackböcker jag har läst. Jag drar mig ibland för att läsa facklitteratur eftersom det ofta går lite långsamt och gör sig bäst i små portioner, men det här är som att läsa en roman.

Bok på S: Svart krabba av Jerker Virdborg. Krig, några män som under skydd av mörkret ska leverera ett paket som de inte känner till innehållet i - det låter inte alls som min typ av bok. Det visade sig dock att den var näst intill omöjlig att släppa ifrån sig.

Författare på A: Richard Adams, en av mina mest olästa författare. Jag har läst Den långa flykten flera gånger och det är fortfarande en av mina stora favoriter. Sen har jag köpt på mig fler böcker av författaren men aldrig kommit mig för med att läsa en enda av dem. Jag misstänker att de inte är i närheten av lika bra.

Bok på A: Artemis Fowl av Eoin Colfer. Kul barnboksserie som blandar troll och älvor med avancerad teknologi.

Författare på K: Sophie Kinsella. Författaren bakom bland annat Shopoholic-serien skriver roligt, vilket är något jag saknar i många av de böcker som kallas chick lit.

Bok på K: Kati på Kaptensgatan och de två andra Kati-böckerna av Astrid Lindgren. Relativt okända pärlor i Lindgrens stor produktion. Missa inte dem!

Författare på T: Joanna Trollope. Skriver bok efter bok om vanliga människors relationsproblem. Aldrig dåligt, aldrig fantastiskt men utmärkta mellanböcker.

Bok på T: Tretton år av Judy Blume. Den här läste jag ett otal gånger när jag var i ungefär den åldern. En av mina första upplevelser av att känna igen mig i en bok - precis så där tänkte ju jag också!

Författare på L: Åsa Larsson. Sveriges bästa deckarförfattare om man frågar mig.

Bok på L: Linas kvällsbok av Emma Hamberg. Solklar rekommendation till tonårstjejer (i alla åldrar)! Den kan säkert vara för många tjejer vad Tretton år var för mig. Jag tycker att Emma Hamberg lyckas väldigt bra med balansgången mellan att Lina å ena sidan är en trovärdig tonåring som gör en del korkade saker och å andra sidan är en bra förebild.

Författare på O: John O'Farrell. Har skrivit Kan innehålla nötter och ett par andra väldigt roliga böcker.

Bok på O: Och Piccadilly Circus ligger inte i Kumla av Håkan Nesser. Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö får också vara med här, för de är ganska lika och jag kan inte riktigt hålla isär dem. Båda är väldigt stämningsfyllda ungdomsskildringar med små inslag av kriminalroman.

Twilight - Stephenie Meyer

Diskussionens vågor skvalpar på ganska bra om Meyers vampyrserie just nu. Det var nu ganska länge sedan jag läste Twilight och jag har inte riktigt vetat vad jag ska säga om den, men vid det här laget är nog det mesta redan sagt. Jag står kluven: å ena sidan tänkte jag "hallå genusperspektiv!" flera gånger (vilket får sägas är ganska ovanligt för att komma från mig), å andra sidan förstår jag precis vad det är som gör tonårsflickor och vuxna kvinnor alldeles hänförda, och det drar med mig också.

För att ta upp en helt annan aspekt av boken så tyckte jag att den var väldigt dåligt upplagd. Först kommer en lång bit där Bella fortfarande inte har fattat att Edward är en vampyr. Det vet ju läsaren redan på förhand så där väntade jag mest på att boken skulle komma igång på riktigt. Sen inser Bella hur det ligger till och då måste förstås Edward berätta sitt livs historia. Intressant för Bella och även för läsaren förstås, men det blir lite väl långt och för inte handlingen särskilt mycket framåt. Till slut dyker det upp en alldeles för kort bit där det faktiskt händer något oväntat och blir spännande. Jag hoppas att det blir lite mer fart i resten av böckerna när introduktionen väl är avklarad. Jodå, jag ska läsa resten av böckerna också, även om jag inte är lika stjärnögt förälskad som så många andra har blivit.

Lästrio om tantsnusk/FLN

Så här skriver Petra i instruktionerna till den nya lästrion:

"FNL står för flärd, njutning och lidelse. Eller om man vill förälskelse, nöje och lyx. Man kan också säga tantsnusk. Tänk Sidney Sheldon, Jackie Collins eller Judith Krantz! Tänk Klassträffen, Tracys hämd, Hollywoodfruar! FNL-böcker har mycket av allt, oändlig lyx, svartsjuka, passion, vänskap, otrohet och hämd. Vilka är era tre favoriter?"

Jag kan svårt att komma på böcker jag har läst som tillhör den här genren, men här är tre som åtminstone ligger i närheten.

• Ryttare av Jilly Cooper. Den har nog egentligen allt som krävs av genren och en hel del humor därtill. Ryttarna i titeln är Storbritanniens landslag i hoppning och boken handlar mycket om alla deras kärleksaffärer. Hästbok för vuxna!
• Vägen hem av Rosamunde Pilcher. Alla hennes böcker är romantiska myshistorier. Flärd och lyx är det inte så mycket, och lidelse är kanske ett väl starkt ord. Jag skulle kanske kalla det tantromantik snarare än tantsnusk. Vägen hem är min favorit men jag kan också rekommendera Snäcksamlarna, Midvinter och September.
• Mossvikenfruar: Chansen av Emma Hamberg. Titeln känns som tagen ur den här genren, men boken handlar mer om att livet faktiskt inte alls är som en Barbara Cartland-bok. Klassas kanske snarare som chick lit, och kanske har den genren övertagit delar av FLN-böckernas roll?

Dagens biblioteksskörd

Tillbaka på universitetet för hösten, och med att par timmar att slå ihjäl bestämde jag mig för att gå till biblioteket. Som vanligt tittade jag igenom hyllorna för nya böcker och nyligen återlämnade böcker. Det är alltid där jag hittar de bästa oväntade fynden. Idag kom jag därifrån med Kurt kokar skallen av Erlend Loe, Barbro Alfvings dagbok från OS i Berlin 1936, en avhandling i etnologi med titeln Självklara drycker? Kaffe och alkohol i social samvaro samt tre böcker om Rom (dit jag ska åka i oktober om allt går i lås). Jag tröttnar aldrig på att gå på biblioteket och hitta böcker som jag inte hade en aning om att jag ville läsa!

Se Skoga och sedan... - Maria Lang

Jag hoppas verkligen att det inte blir sämre än så här skrev jag när jag hade läst Använd aldrig arsenik för ett tag sedan. Helena kommenterade att det tyvärr blir ännu sämre. Eftersom jag ändå är en inbiten samlare och faktiskt vill läsa alla Maria Langs böcker bestämde jag mig för att beta av en till av de riktigt sena.

Det blev sämre. Oj, så mycket sämre det blev. Totalt osammanhängande, ointressant och det förekommer inte ens något mord. Författarinnan, som var 76 år när boken kom ut, ägnar sig mest åt att förfasa sig över dagens ungdom. Suck och stön. Det här kan mycket väl vara den sämsta bok jag någonsin har läst ut.

Det förvånar mig också att Norstedts förlag inte hade mer självaktning än att de gav ut det här. Visst var väl "årets Lang-deckare" ett begrepp som fortfarande sålde och det är självklart att förlag ger ut sådant de tror att de kan sälja, men finns det inga kvalitetskrav? Inte blir det bättre av det trista omslaget heller. Jag får intrycket av att någon har tecknat en bild i färg och att man sedan kom på att den borde ha varit svartvit och helt sonika körde den genom kopiatorn.

Nåja, den gick snabbt att läsa ut i alla fall. 140 sidor har man lyckats klämma ut den till, men då är marginalerna så stora att textmängden på varje sida är i paritet med en typisk röd- eller grönryggig Wahlströmsbok.

B som i...

Inte är jag i kapp nu heller men jag hänger kvar i alfabetsutmaningen i alla fall. Nu har jag hunnit fram till B.

Författare: Matt Beaumont. Framförallt för den vansinnigt roliga boken e som bara består av e-postmeddelanden skickade mellan olika personer på ett företag. Även The book, the film, the T-shirt som handlar om inspelningen av en reklamfilm är rolig. En av författarens styrkor är hur bra han är att berätta ur olika personers perspektiv och ge dem helt olika röster. Extra rolig brukar han vara när han skriver som ung korkad tjej. Tyvärr finns han inte översatt till svenska.

Bok: Britta och Silver, och givetvis alla de andra böckerna i samma serie. Jag läste massor av hästböcker som yngre (och läser en del numera också) och det här är en av de riktigt stora favoriterna. Den är vardaglig och realistisk på ett sätt som många andra hästböcker inte är, men så lär den vara verklighetsbaserad också.

Slutpunkten - Emma Vall

Jag läste de fyra första deckarna (Kattjakt, Änglavakt, Vänskapspakt och Stilla flyter ån) av författartrion Emma Vall för flera år sedan och tyckte mycket om dem, men det har inte blivit av att läsa Slutpunkten förrän nu. Att det har gått ett bra tag sedan sist gör det svårt att bedöma boken. Jag tycker inte alls så bra om den som jag minns att jag gjorde med de tidigare, men frågan är om det beror på att den är sämre eller att jag har läst så mycket mer deckare nu och har blivit kräsen.

Amanda Rönn är i alla fall fortfarande en trevlig huvudperson och det var kul att träffa henne (och inte minst bifigurerna Mårran och Axel) igen. Den här gången försöker hon utreda en härva på Mitthögskolan, som fortfarande inte hade blivit universitet när boken kom ut 2002. Högskolans rektor Malena är impopulär i många läger och utsätts för hot och förtal. Dessutom verkar det förekomma ekonomisk brottslighet vid högskolan och till råga på allt blir ett konstverk stulet. Det dröjer dock väldigt långt in i boken innan något riktigt dramatiskt händer.

De här böckernas största förtjänst är en småmysig stämning och trevliga personer. Handlingen fastnade jag dock inte alls för i den här boken - alldeles för odramatisk alldeles för länge, lite osammanhängande och helt enkelt ganska ointressant. Titeln och förordet tyder ju på att det inte ska bli fler böcker om Amanda Rönn, men samtidigt finns det en liten öppning i slutet. Det skulle vara roligt om författarna någon gång dammar av sin hjältinna igen. Inte behöver det vara en deckare heller, för deckare finns det så många andra som skriver bättre. En bok om Amanda Rönns vardagsliv och kärleksbekymmer skulle jag dock gärna läsa!

Lästrio - överskattade böcker

Jag hade tänkt svara på en gammal lästrio eller två, men nu när det precis dök upp en ny verkade den mer lockande. Överskattade böcker är veckans tema.

• Män som hatar kvinnor av Stieg Larsson. Dålig var den väl inte, men jag förstår inte riktigt hyllningskörerna kring den. Tidvis var den jättespännande men samtidigt blev det bara för mycket på många sätt.
• A Series of Unfortunate Events av Lemony Snicket. Jag var helt inställd på att älska den här bokserien eftersom det lät precis som den typ av böcker jag alltid har gillat. Så läste jag första boken och förstod verkligen inte alls vad som skulle vara så bra med den. Jag är fortfarande förvånad.
• Valarnas sång av Wally Lamb. Hyllad av personer vars smak brukar stämma någorlunda med min, dessutom utvald av Oprah. Men nej, jag fastnade inte alls utan tyckte mest att den var trist.
  

C som i...

Jag ligger efter i alfabetet! Nu har jag i alla fall hunnit till C.

Författare: Meg Cabot. Framförallt för böckerna i En prinsessas dagbok-serien, men även för en del chick lit för vuxna (ibland under namnet Meggin Cabot). Även om historierna kan vara vansinnigt förutsägbara är det alltid underhållande skrivet. Särskilt bra är hon på att skriva historier som helt eller delvis berättas genom e-postmeddelanden, listor, minneslappar etc.

Bok: Caipirinha med döden av Maria Ernestam. Vad händer när Döden rent bokstavligt knackar på dörren, flyttar in och gör dig hemmastadd? Och om han dessutom är en väldigt snygg och charmig man? Maria Ernestams bok är något av det mer udda jag har läst, fast samtidigt känns den inte alls konstig eller svår. Den var helt oförutsägbar ända fram till slutet, men när slutet väl kom kändes det alldeles självklart att det var så det måste sluta.

Det ordnar sig, Lotta - Merri Vik

Jag tog en Lotta-bok på måfå ur hyllan igen och den här gången blev det en alldeles i slutet av serien, Det ordnar sig, Lotta från 1988. Vid det här laget är Lotta gift och pluggar på universitet. Hennes tillvaro har dock inte blivit särskilt stillsam för det. Julgran ska köpas, Mick dyker upp och drar igång en välgörenhetstillställning och det hinner bli påsk varvid Lotta och Giggi får anledning att klä ut sig till påskkärringar. Jag blev positivt överraskad och tycker att just den här boken är roligare och trivsammare än många andra i slutet av serien. Intressant att fundera över är den där välgörenhetstillställningen där man ska samla pengar till "[...] medicinsk forskning. Med tonvikten lagd på de nya, hittills okända sjukdomar som dyker upp". Syftar detta kanske på HIV/aids, med tanke på årtalet?

Annat minnesvärt är Lottas och Pauls samtal om populärlitteratur:

"Någon gång vill jag samla ihop mig till något allvarligt och storslaget! Inte bara skriva sådant, som får folk att skratta eller le för stunden utan något större...
Det sa jag till Paul också men fick inte det medhåll jag väntat.
-Större och större... Man kan inte jämföra böcker så, Lotta. Huvudsaken är vad de kan betyda för dem, som läser dem. Det måste finnas alla sorters böcker, därför att alla tankar och känslor hos en människa måste kunna uttryckas i ord. Men med all respekt för de allvarliga och djuplodande böckerna - tycker du att det är mindre värdefullt att i denna så ofta bedrövliga värld få människor att skratta och le?
- Nej, det förstås...
- Glädjen är ett absolut behov, en nödvändighet om vi ska orka med. Så svik inte den, Lotta." (s 99f)